- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
917-918

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nibe - Nibe bredning. Se Danmark (kartan) och Nibe - Nibelius, Gustaf - Nibelungenlied

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betydligt, och genom Västerhafvets genombrott 1825
och uppkomsten af Aggerkanalen upphörde fisket
i Limfjorden h. o. h. Sedan 1899 står N. i
järnvägsförbindelse såväl med Aalborg som med
Viborg. E- Ebg.

Nibe bredning. Se Danmark (kartan)
och Nibe.

illustration placeholder

Nibelius, Gustaf, biskop, f. 18 juni 1789 i Grangärde,
Dalarne, drunknad vid en lustfärd under en vistelse
i Strömstad 14 juli 1849, blef student i Uppsala
1807 och filos. magister 1812. S. å. mottog han
befattningen som lärare för svenske ministern
i London v. Rehausens barn och vistades där i
fem år. 1817 blef han teol. kandidat, 1818 präst
och docent, 1820 teol. licentiat, 1822 lektor i
filosofi vid Västerås gymnasium, 1827 kyrkoherde i
Hubbo prebendepastorat, 1829 i Skerikes samt 1831
teol. doktor. N. utnämndes 1833 till kyrkoherde
i Fellingsbro (tilltr. 1835). 1834, då han valdes
till riksdagsman, började han sin politiska bana,
under hvilken han till en början ansågs tillhöra
oppositionen inom sitt stånd samt alltid uppträdde
med själfständighet och kraft. 1839 utnämndes
N. till biskop i Västerås. I detta ämbete vann han
odelad aktning och vördnad genom sin allvarliga,
kraftfulla och redbara personlighet samt den gagnande,
om ock ej särdeles reformerande verksamhet han
utöfvade inom sitt stift. Jfr J. V. Sjöqvist,
"Minnesteckning öfver biskop G. N." (1882).
-rn.*

Nibelungenlied [-Ht] 1. Der nibelunge not, ett
stort tyskt folkepos, på 1100-talet affattadt
på medelhögtysk munart, besjunger ett sagoämne,
som från början tillhört hela den germanska
stammen. Denna saga har, tyckes det, urspr. varit
mytisk, men sedermera ombildats till hjältesaga
och uppblandats med historiska beståndsdelar
(från folkvandringstiden). Den intar en viktig
plats äfven i fornnordiska litteraturen, hvarest
den mera fragmentariskt förtäljes i den äldre eddans
hjältesånger, i Valsung-Niflungasagan och Didrikssagan
(se d. o.). - Den egentliga hufvudpersonen i N. är den
sköna Krimhild (eddakvädenas Gudrun), som i Burgunds
hufvudstad, Worms, vid Rhen, vistas hos sina bröder
konung Gunther (den historiske Gundikar), Gernot och
Giselher. Dit kommer i friarärenden tronföljaren
i Nederländerna, den härlige hjälten Sigfrid (de
nordiska sägnernas Sigurd Fafnesbane), egare till den
ofärdbringande nibelungskatten, hvilken han tagit
från härskarna i nibelungarnas land. (Det omtalas
äfven, att Sigfrid dödat en drake och genom bad i
dess blod blifvit i det närmaste osårbar.) Sigfrid
bistår de burgundiske furstarna mot en fientlig
härsmakt och tillhandagår Gunther, då denne giljar
till den stolta, jättestarka drottning-mön Brunhild
af Isenland. Sedan Sigfrid, insvept i sin kappa,
som gör osynlig, hjälpt honom att öfvervinna henne
i idrottslekar, följer hon Gunther till Burgund. Men
under
bröllopsnatten binder hon honom skymfligen, och Sigfrid
måste följande natt för hans räkning kufva den
motspänstiga. Samtidigt har Krimhild gifvits
till äkta åt Sigfrid, och de lefva 12 år ostördt
lyckliga i hans rike, tills de på en inbjudning gästa
fränderna i Worms. Där väcker Brunhild en lidelsefull
tvist med Krimhild om deras gemålers företräden. I
häftigheten låter Krimhild henne veta, att det var
Sigfrid och ej Gunther, som hade brottats med henne i
brudkammaren. Förgäfves söker Sigfrid medla. Brunhild
är för djupt förolämpad och besluter, att han skall
dö. Hagen, den stridsfärdigaste af de burgundiske
vasallerna, åtar sig att föröfva ogärningen. Han
lockar ut af Krimhild, att hennes make är sårbar på
ett ställe mellan skuldrorna, och sticker lömskt
ihjäl honom under en jakt. Öfverväldigad af sorg,
rufvar Krimhild på hämndtankar, som vinna ytterligare
näring, då man låtit föra nibelungskatten till Worms
och Hagen sänkt större delen däraf i Rhen. (Som
innehafvare af skatten kallas burgunderna därefter
för nibelungar.) Efter 12 år antar Krimhild ett
giftermålsanbud från den hunniske konungen Etzel
(Attila); och sedan hon i sin nya ställning
förvärfvat nog inflytande för att sätta i verket sin
hämnd mot Hagen, låter hon Etzel inbjuda Gunther
med följe till Ungern. Trots onda förebud draga
burgunderna dit i stort antal, men anfallas kort
efter framkomsten af krigarskaror, som Krimhild
eggar mot Hagen. Och då det ena våldsdådet drager i
sitt följe det andra, förgöras samtliga burgunderna
efter skiftesrika, fasaväckande strider. Slutligen
äro Gunther och Hagen de ende kvarlefvande. De
besegras af Dietrich (östgotiske konungen Teoderik)
och fängslas. Krimhild befaller Hagen att yppa
stället, hvarest nibelungskatten är nedsänkt; och
då han vägrar att göra det, så länge någon af hans
herrar lefver, bär hon in till honom sin broder
Gunthers afhuggna hufvud. Men då ropar Hagen, att
han nu är ensam om hemligheten och att hon aldrig
skall få den afslöjad. Då dräper Krimhild honom med
Sigfrids svärd. Omedelbart därefter hugges hon själf
till döds af den gamle östgotiske kämpen Hildebrand,
som upprörts öfver den förr så milda kvinnans grymhet.

Nibelungenlied är delad i 39 sånger ("âventiuren")
och innehåller 2,440 strofer om 4 versrader (se
Nibelungenstrofen).

Diktionen är tämligen enformig, så ock de upprepade
skildringarna af festtåg, gästabud och tornerspel,
men ämnets konstnärliga fördelning är utmärkt,
lidelserna och de storvulna karaktärerna äro tecknade
med sanning och kraft samt skildringarna i hög grad
åskådliga. Särskildt vittna stridsuppträdena
om rik uppfinning. Berättelsen framskrider
med äkta episk bredd samt upprullar tragiskt
gripande taflor af trohet och trolöshet utan
gräns. Bland världslitteraturens episka dikter kan
N. i betydenhet ställas näst efter de homeriska
sångerna. - Af dikten förefinnas 28 handskrifter
(däribland 18 fragmentariska), härrörande från
1200-1500-talen. Schweizaren J. Bodmer återupptäckte
N. och utgaf senare hälften däraf (1757). Första
fullständiga uppl. utgafs 1782 af schweizaren
H. Myller, men först med nyromantikens förkärlek för
medeltiden väcktes ett lifligare intresse för detta
epos. 1810 utgaf Fr. H. von der Hagen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free