Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 929-930 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Niccolò da Foligno - Niccolò de Niccoli - Niccolò di Piero - Niccolò Pisano [ni'kålå]. Se Pisano - Nice - Nicenska bekännelsen - Nicephorus. Se Nikeforos - Nicer - Nic Frog [ni'k frå'g], eng. Se John Bull - Niche [niJ], fr. Se Nisch - Nichiren - Nicholson [ni'klsen], William - Nicholson [ni'klsen], John Shield - Nicholson [ni'klsen], William

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Foligno (altarverk i kyrkan S. Niccolò m. m.), Perugia,
Rom (Vatikanen), Milano (Brera), Bologna m. fl. st.

Niccolò de Niccoli [ni’kkålå de ni’kkåli], italiensk
bibliofil, f 1363, d. 1437, var en lärd köpman, som
samlade handskrifter af klassiska författare, gamla
och nyafskrifna, och använde på inköp af dylika hela
sin förmögenhet, men hjälptes af Medicéerna. Hans
dyrbara samling (omkr. 800 bd) kom slutligen till
laurentianska biblioteket i Florens. N. stod i
vänskapligt förhållande till Chrysoloras (se d. o.).


Niccolò di Piero de’ Lamberti [ni;kkålå di piérå
de lambä’’rti], efter sin födelsestad vanligen
kallad N. d’Arezzo eller N. Aretino, italiensk
bildhuggare, d. 1456, omnämnes första gången 1388 i
florentinska dokument, kallades 1400 af Bonifatius IX
till Rom för befästandet af S. Angelo. Han utförde
i Florens stoder af ett par bland kyrkofäderna på
kampanilens östra sida (1393-1402) och en sittande
kolossalfigur af Marcus (1408-15), urspr. ämnad för
domens fasad (nu i Tribuna di S. Zanobi). 1408
fullbordade han dekorationen af domens andra
nordliga port, bestående af akantusrankor med
figurframställningar ur den antika sagan och
dessutom en mängd ädelt utförda nakna småfigurer,
som häntyda på renässansen. Till 1419 arbetade
han i Florens. Efter den tiden var han sysselsatt
i sin fädernestad. N:s mest fulländade verk är
Marie bebådelse i statyetter öfver Matteusnischen
på Orsanmichele i Florens, hvilket anses för
en af ungrenässansens vackraste skapelser. _
C. R. N.

Niccolò Pisano [ni7kkålå]. Se Pisano.

Nice [nis], franska namnet på Nizza.

Nicenska bekännelsen. Om
hvad som menas med denna beteckning råder ofta
förvirring. 1) Rent historiskt sedt, är nicenska
bekännelsen (nicænum) den bekännelse, som af
Nicæamötet 325 antogs (se Arianism och
Kristologi) och som var blott en utvidgning af
symbolum apostolicum. Den var icke afsedd till ett
symbolum för alla kristna, utan blott som en formel
för biskopar och lärare till kontroll mot falsk
lära. 2) Den bekännelse, som i våra bekännelseskrifter
förekommer under namnet den nicenska (symbolum
nicænum), har intet med den historiska nicenska
att göra, utan dyker upp först efter midten af
300-talet som en af de orientaliska dopbekännelserna;
den fick inmängda några nicenska termer och kom vid
mötet i Chalkedon 451 att oriktigt anses vara en på
mötet i Konstantinopel 381 gjord utvidgning af den
egentliga nicenska. På så vis fick den auktoritet som
allmän kyrklig symbol för den grekiska kristenheten,
under namnet symbolum nicæno-constantinopolitanum
(vanligen förkortadt symbolum nicænum). Den är
alltjämt den grekisk-ortodoxa kyrkans enda verkliga
symbolum, sedan 565 påbjuden att läsas
vid nattvardsfirandet. När Justinianus I utvidgade
sitt bysantinska välde öfver Italien, trängde detta
nya symbolum in äfven i Västerlandet och fick där
småningom plats som det andra af de ekumeniska
symbola (mellan apostolicum och athanasianum, 1014
af påfven erkändt som mäss-symbolum), men i västern
med det bekanta tillägget om anden, att den utgår
"äfven af Sonen" (lat. filioque), hvilket gjort detta
symbolum till en af de viktigaste stridspunkterna
mellan den ortodoxa och den romerska kyrkan än i dag.
Hj. H-t.

Nicephorus. Se Nikeforos.

Nicer, romarnas namn på floden Neckar.

Nic Frog [ni’k frå’g], eng. So John Bull.

Niche [niJ], fr. Se Nisch.

Nichiren, jap., "sol och lotus", namn dels på en
japansk sekt, dels på dess stiftare, d. 1282. Se bd
XII, sp. 1459-60.

Nicholson [ni;klsonj, William, engelsk kemist,
f. 1753 i London, d. 1815, var först handelsresande,
sedan skolföreståndare i London och egnade
sig slutligen åt ingenjörsarbeten (särskildt
vattenledningsarbeten). Till följd af misslyckade
spekulationer råkade han i skuld och tillbragte sina
sista år i häkte. N. sysslade jämväl med matematik
och kemi samt författarskap. 1787 konstruerade och
beskref han den efter honom uppkallade areometern
(se d. o.). 1800 gjorde han, gemensamt med Carlisle,
de viktiga upptäckterna, att vattnet genom den
galvaniska strömmens inverkan sönderdelas i
syrgas och vätgas samt att salthaltigt vatten,
som blifvit färgadt med lackmuslösning, färgas
rödt vid den positiva polen, när en galvanisk ström
ledes därigenom. Den senare iakttagelsen var första
uppslaget till de viktiga undersökningar öfver den
galvaniska strömmens inverkan på saltlösningar,
hvilka i början af 1800-talet utfördes af Berzelius
och Hisinger. N. utgaf bl. a. Introduction to natural
and experimental philosophy (1781), First principles
of chemistry (1788), Dictionary of chemistry (1795)
och Journal of natural philosophy, chemistry and
the arts (vanligen kallad "Nicholson’s Journal" ;
1797-1801; forts. 1802-13). P. T. C.*

Nicholson [ni7kls9n], John Shield, engelsk
nationalekonom, f. 1850 i Lincolnshire, sedan
1880 professor i nationalekonomi i Edinburgh, är
framför allt känd genom Principles of political
economy (I-III, 1890-1901; 2:a uppl. 1902-08), en i
flera länder använd lärobok, som i allmänhet följer
planen för J. St. Mills "Principles". Som teoretisk
nationalekonom tillhör N. i stor utsträckning den
klassiska skolan, men med själfständig utveckling. I
praktiskt nationalekonomiskt hänseende är han
liberal, ehuru med öppen blick för invändningarna mot
frihandeln och för den obegränsade individualismens
svaga sidor. N:s styrka ligger ej minst i den
genomskinliga, måttfulla framställningen. Bland
hans öfriga arbeten märkas Effects of machinery on
wages (1878), Money and monetary problems (1888),
Strikes and social problems (1896), Bankers’
money (1902), Elements of political economy (1903),
History of english corn laws (1904), Rates and taxes
affecting agriculture (1906) och A project of empire
(1909). E. H. T.

Nicholson [ni’klson], William, engelsk konstnär,
f. 1872 i Newark-on-Trent, gjorde sig först bemärkt
i början af 1890-talet, då han arbetade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>