Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nielsen [niel-], Jakob - Nielsen [niel-], Oluf - Nielsen [nil-], Amaldus Clarin - Nielsen [niel-], Thomas - Nielsen [niel-], Zacharias - Nielsen [nil-], Ragna - Nielsen [niel-], Frederik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skollärar-litteraturen vid sidan af A. Nielsen och Thyregod.
E. Ebg.
Nielsen [niel-], Oluf, dansk urkundsutgifvare,
historiker, f. 24 apr. 1838, d. 5 jan. 1896,
magister 1863, filos. doktor 1867, utnämndes 1863
till assistent vid Kongerigets arkiv och 1869 till
arkivarie vid Köpenhamns rådhusarkiv. N. utgaf
några äldre aktstycken, såsom "Ribe oldemoder"
(om Ribe biskopsstol och domkapitel, 1869), det
omfattande "Kjöbenhavns diplomatarium" (till 1728;
8 bd, 1870-87), "Dueholms diplomatarium 1371-1539"
(1872), "Kong Valdemars jordebog" (1873) och "Codex
Esromensis" (om Esroms kloster, 1880-81) samt
författade Sysselinddelingen i Danmark (1867), en
rad historisk-topografiska häradsbeskrifningar från
sydvästra Jylland (1866-95), Kjöbenhavns historie og
beskrivelse (till 1730; 6 bd, 1877-92), Kjöbenhavn
paa Holbergs tid (1884) och åtskilliga språkliga
afhandlingar öfver forndanskan, såsom Gamle jydske
tingsvidner (1882), Olddanske personnavne (1883) och
motsvarande undersökningar om danska ortnamn. Jämte
K. W. Bruun var N. med om att utge "Danske samlinger"
(12 bd, 1865-79). E. Ebg.
Nielsen [ni’l-], Amaldus Clarin, norsk målare,
f. 23 maj 1838 i Mandal, kom som målarlärling
till Köpenhamn, studerade där samt för Gude i
Düsseldorf och 1862-69 i Karlsruhe. Han är bosatt
i Kristiania från 1869. Han har hufvudsakligen
målat motiv från hafskusten och västra Norge,
med samvetsgrant studium och frisk, omedelbar
uppfattning. Hans konst är stillsam, mild, jämn
och harmonisk. Af hans taflor må nämnas Morgon vid
hafvet efter storm (världsutställningen i London
1862), Afton vid Hvalöerne (1879), Vid Rækefjord
(1883), Morgon vid Ny-Hellesund (1885), Från Ænes
vid Hardangerfjorden (1886) och En enslig plats
(1901), alla dessa i norska nationalgalleriet.
O. A. Ö. (G-g N.)
Nielsen [niel-], Thomas, dansk politiker, f. 13
nov. 1838, d. 27 mars 1895, af gammal ansedd bondsläkt
i Väst-Jylland, var 1863-77 skollärare i trakten af
Herning, där han 1867 inrättade en folkhögskola och
1877 en af honom själf till 1883 ledd realskola. 1865
uppsatte han "Vejle amts folksblad" och 1869 äfven
en tidning i Herning. 1870 invald i folketinget, fick
N. snart en framskjuten ställning med säte och stämma
i finansutskottet och andra viktiga utskott och var
1873-78 medlem af förenade vänsterns styrelse. Ehuru
urspr. rätt ytterlig och mycket skarp i sina angrepp
på regeringen, slöt han sig vid partiets söndring
1878 till den moderata gruppen. 1887 öfverflyttades
han till landstinget, var där sitt partis ledare och
öfvade, ehuru i minoritet, också där stort inflytande
samt sökte ifrigt framkalla den politiska förlikningen
1894. I synnerhet arbetade N. på förbättring af de
lägre samhällsklassernas villkor, tog initiativet
till arbetarkommittén 1875 och kreditföreningarna
för småbrukare ("husmænd") 1880 samt förberedde den
senare lagen om ålderdomsunderstöd. E. Ebg.
Nielsen [niel-], Zacharias, dansk författare,
f. 5 juni 1844, blef 1863 seminarist och var 1868-
84 skollärare i närheten af Köpenhamn, hvarvid han
umgicks med skalderna Kaalund och Richardt samt starkt
påverkades af dem. Försöksvis utgaf han en samling
Sange og smaadigte (1871) och Tre
fortællinger (1876), men slog riktigt igenom först
med berättelsen Nye tider (1881, 4:e uppl. 1911;
bearb, till skådespel 1885). Sedan följde Gamle vaner
(1883), Maagen (1889; 7:e uppl. 1911) och Den store
magt (1899; 5:e uppl. 1910); de två sistnämnda äro
säkerligen hans mest betydande berättelser. Efter dem
kommo Kilderne (1900; 4:e uppl. 1906) och Mands vilje
(1909; 5:e uppl. 1911) m. fl,, vidare det lilla mycket
populära skaldestycket Et möde (1882; 14:e uppl. 1911)
och diktsamlingen Klokkespil (1902) samt skådespelen
Selvstyre (1888) och Ellen Vaage (1896). N:s Samlede
skrifter utkommo i 6 bd 1904-05 (2:a uppl., 4 bd,
1910). Minder og spredte træk af mit liv 1888-1911
utgafs 1911. Urspr. tillhörde N:s skildringar den
s. k. skollärar-litteraturen, men sedermera ha de
vunnit i konstnärlig form och komposition och visa
skarpare psykologisk blick. E. Ebg.
Nielsen [ni7!-], Ragna, norsk pedagog, född
U11mann (syster till stortingspresidenten Viggo U.),
f. 17 juli 1845 i Kristiania, där hon redan vid 15 års
ålder blef lärarinna, flyttade till Tromsö, där hon
1880 blef gift, men kort därpå skild. 1885 upprättade
hon i Kristiania en samskola, som nu (1913) är en
af Norges största och mest ansedda. N. har blifvit
bemärkt för sitt deltagande i kvinnosaksrörelsen i
Norge, var 1885 medstiftare och en följd af år ordf. i
Norsk kvindesaksforening och invaldes 1901 bland de
första kvinnliga stadsfullmäktige i Kristiania. Sedan
1907 har hon egnat ett betydligt arbete åt Norsk
riksmaalsforening. Hon har hållit en massa föredrag i
litterära, etiska och pedagogiska ämnen och författat
bl. a. Norske kvinder i det 19:e aarh. (I, 1904).
K. V. H.
Nielsen [niel-], Frederik, dansk kyrkohistoriker,
biskop, f. 30 okt. 1846, d. 24 mars 1907, blef 1870
teol. kandidat och 1873 kateket vid Vor Frelsers
kirke i Köpenhamn. Han slöt sig med värme till
grundtvigianismen och var 1873-82 en bland utgifvarna
af dess organ "Dansk kirketidende". 1877 blef han
professor i kyrkohistoria vid universitetet och vann
vid dettas 400-årsfest teol. doktorsgrad på en afh. om
Tertullians ethik (1879). Han var 1892-1901 medlem
af kyrkorådet och sedan 1904 af "det kirkelige
udvalg" (deltog ifrigt i dess förhandlingar om
kyrkoförfattningen). 1886 var han en af dem, som
utfärdade inbjudningen till de af präster och lekmän
sammansatta s. k. "Bethesda-mötena", och 1885 led. af
kommittén för en ny psalmbok. 1900 blef han biskop
öfver Aalborgs stift och förflyttades 1905 till
Aarhus. N. var en mycket flitig författare. Hans
två hufvudverk voro Romerkirken i det 19. hundredaar
(2 bd 1876-81, 2:a uppl. 1895-98; öfv. till ty. och
eng.) och Haandbog i kirkens historie (I. Oldkirken,
1880, 2:a uppl. 1893; II. Middelalderen 1892, 2:a
uppl. 1898; förkortad bearb. 1900-02). Dessutom
skref han Statskirke og frikirke (1883), Ledetraad
i kirkens historie (1887, 6:e uppl. 1905-08),
N. F. S. Grundtvigs religiöse udvikling (1889),
Luther og Grundtvig (1891) m. fl. samt åtskilliga
småskrifter, dels om kyrkliga spörsmål, dels om andra
dagens frågor, bl. a. Frimureriet i Norden (1882;
sv. öfv. s. å.), som gaf anledning till vidlyftig
polemik. En del afhandlingar och tidningsartiklar
samlades i Karakteristiker og kritiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
