Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilgåsen - Nilhästen, zool. Se Flodhästsläktet - Nilkrokodilen, zool. Se Krokodildjuren med fig., sp. 1498 - Nil mortabilibus arduum est - Nilm-tare - Nils - Nils - Nils Allesson - Nils Bosson, riksråd. Se Sture - Nilsbysundet - Nilsen-Lund, Peder Eilert - Nils Erengislesson. Se Hammarstadsätten 3 - Nils Eskilsson. 1. N. till Djursholm, riksråd, d. 1520. Se Banér sp. 830 - Nils Eskilsson 2. Tapetväfvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urminnes tider hållits som husdjur i Egypten. Den
är något mindre än grågåsen (se Andfåglar) och
vackert färgad i rödt, brunt, gult, svart och
hvitt. Förekommer som lyxfågel i Europa. H. F.
Nilhästen, zool. Se Flodhästsläktet.
Nilkrokodilen, zool. Se Krokodildjuren med fig.,
sp. 1498.
Nil mortalibus arduum est, lat., "intet för
människorna är för högt (oupphinneligt)". Orden
förekomma hos Horatius: "Odæ", I, 3: 37.
Nilmätare (arab. mikjas), en inrättning, medelst
hvilken man är i tillfälle att uppskatta Nilens höjd
och följaktligen på förhand bestämma de större eller
mindre utsikterna för en god årsväxt i Egypten. Mest
bekant är nilmätaren på södra ändan af ön Koda vid
Kairo. Den härstammar från 700-talet och utgöres af en
med Nilen medelst en kanal förenad fyrkantig, murad
brunn eller kammare, i hvars midt står en åttkantig
pelare med inmejslad pegel i 17 gammalarabiska alnar
(å 0,54 m.). Marmortaflor med kufiska inskrifter äro
infästa i brunnens väggar. Nilmätarens nollpunkt
ligger 8,65 m. öfver Medelhafvets medelnivå och
spetsen 17,83 m. öfver densamma. När Nilen sjunkit
som djupast, betäcker vattnet 7 alnar af pelaren. Då
detta nått en höjd af 15 2/3 alnar (omkr. 8,3? m.), som
anses nödvändig för en god bevattning af Nildalen,
kungör nilmätarschejken wefa-en-Nil ("Nilens
fylle"), och dammarna genomskäras. - Något längre i
n., vid östra kajmuren, står en modern nilmätare,
till hvilken en trappa leder ned. - I öfre Egypten
finnes på östra sidan af Elefantine en nilmätare,
som 1870 restaurerats efter att länge ha varit
förgäten. Denna går dock ej längre tillbaka än till
senare kejsartiden. De nya skalorna äro anbragta
på marmortaflor. Moderna nilmätare finnas på flera
andra ställen i Nildalen (se Nilen, sp. 1016).
K. P.*
Nils (da. Niels), konung 1104-34 i Danmark, den
yngste af Sven Estridssons söner, f. omkr. 1063,
efterträdde på tronen sin broder Erik Ejegod. Som
regent var han svag och viljelös samt småsint och
girig, men lät villigt leda sig af sin kloka gemål
Margareta Fredkulla (som han äktade 1105) samt efter
hennes död af sonen Magnus. Efter ett olyckligt
tåg mot venderna i Vagrien (Holstein) gjorde han
1115 sin brorson Knut Lavard till hertig i Slesvig,
men trängdes af honom snart i skuggan, och det var
endast drottningens inflytande, som hindrade en
öppen brytning. Sedan hon dött (1130), lät konungen
intala sig att rödja Knut ur vägen, och denne föll
redan i jan. 1131 för Magnus’ mördarhand. N. måste
för att rentvå sig för delaktighet i detta illdåd
förvisa sin son, men kallade honom snart tillbaka
och tog honom äfven till medregent. Följden blef ett
inbördes krig, hvarunder N. besegrades vid Foteviken
(Skåne) 1134, där Magnus stupade. Själf blef N. under
sin flykt 25 juni s. å. öfverfallen och dödad af
staden Slesvigs borgare, som varit medlemmar af
Knutsgillet. N:s gemål i andra giftet, Ulfhild från
Norge (svenske konung Inge d. yrs änka), öfvergaf
honom snart och äktade svenske konungen Sverker I.
E. Ebg.
Nils (da. Niels) den helige, danskt helgon, oäkta son
till danske konungen Knut Magnusson, f. omkr. 1155,
lefde från sin tidiga barndom i
sträng gudsfruktan, var obrottsligt kysk och
fastade ofta. Han drog sig vid unga år tillbaka från
världen och byggde vid Aarhus en liten kyrka, där
han lefde i ensamhet med sin kaplan till sin död,
1180. Både före och efter hans död skedde många
järtecken, och han blef därför kanoniserad, 1260.
E. Ebg.
Nils Allesson (lat. Nicolaus Allonis), ärkebiskop
i Uppsala, f. där, död där 4 febr. 1305, studerade
sannolikt i Paris omkr. 1278, blef 1286 diakon i
Uppsala domkapitel och valdes af detta 1292 till
ärkebiskop. Men enär domkapitlet till följd af tvist
med ärkebiskopen i Lund var bannlyst af denne,
blef valet öfverklagadt hos påfven, som likväl
genom s. k. provision utnämnde N. till ärkebiskop,
"dock rättigheterna för den lundensiska kyrkan
okränkta, hvilken yrkar sig hafva primatialrätt öfver
Uppsala". N. blef 1295 invigd i Rom och beklädd med
pallium samt återkom 1296 till Uppsala. Han inlade
synnerlig kraft i sin ämbetsförvaltning. Under trägna
visitationer i det vidsträckta stiftet träffade
han anstalter för säkerhet och god ordning samt
vidmakthöll för resandes härbärgerande på ödsliga
trakter - såsom på Ödmorden och Rafundaskogen
(Ragundaskogen) - s. k. hospitier. Äfven för kyrkans
bästa sörjde han på synodalmöten (en synodalordning
för Uppsala stift, tryckt hos B. Fabri 1525,
tillskrifves honom) och genom förordningar rörande
gudstjänst och disciplin. Han yrkade med styrka på
kyrkans frihet från alla världsliga gärder och råkade
därigenom i en dock snart bilagd tvist med Tyrgils
Knutsson. 1303 öppnade han Erik den heliges skrin
och förärade hertig Erik några reliker.
Nils Bosson, riksråd. Se Sture.
Nilsbysundet, en trång, slingrande farled mellan
Mellan- och Nedre Fryken.
Nilsen-Lund, Peder Eilert, norsk missionspräst,
f. 1843, 1874-97 verksam på Madagaskar, där han
så att säga varit det norska missionssällskapets
upptäcktsresande. Han har företagit flera farliga
undersökningsresor på ön genom okända trakter, och
anläggning af missionsstationer har ofta blifvit
följden.
Nils Erengislesson. Se Hammnrstadsätten 3.
Nils Eskilsson. 1. N. ti11 Djursholm, riksråd,
d. 1520. Se Banér, sp. 830.
2. Tapetväfvare, i handlingarna vanligen kallad Nils
guldväfvare, en af de ytterst få konstnärerna af någon
betydelse på vasakonungarnas tid, var 1545 lärling
hos den hit inkomne flamske tapetväfvaren Daniel van
Santhro, som arbetade på Gripsholm och i Stockholm,
utsändes något år senare jämte andra "Kongl. Maytz
läredrenger" till Antwerpen för att vidare utbilda
sig i konsten att väfva "tapetzeri" samt ansågs
vid återkomsten, 1551, nog skicklig att mottaga
kungliga beställningar, som omväxlande utfördes i
Stockholm, på Gripsholm och i Uppsala. Sannolikt
väfdes bl. a. under N:s ledning 1554, förmodligen
efter kartong af nürnbergaren L. Klockendon,
tapeten Kristus uppenbarar sig för Maria (nu i
Statens hist. museum). Med Erik XIV kom N. redan
före dennes tronbestigning i nära relation, arbetade
åtminstone från 1557 för hertigens räkning, vistades
1559-60 i Nederländerna för att värfva väfvare till
den kungliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
