- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1031-1032

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Per - Nilsson, Sven - Nilsson, Kristina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landtmannen vanliga, fick flera allmänna uppdrag i
hemorten, såsom ledamotskap af Malmöhus läns landsting
från denna institutions införande 1863 och var från
1853 till sin död riksdagsman. Han var fullmäktig i
bondeståndet för Torna och Bara härad vid riksdagen
1853-54, för Oxie, Skytts och Vemmenhögs härad vid de
tre följande riksdagarna samt för Herrestads, Ljunits
och Vemmenhögs härad vid den sista ståndsriksdagen
(1865-66). Sedan 1867 var han led. af Andra kammaren
för Vemmenhögs härad. Vid 1856-58 års riksdag
tillhörde han bevillningsutskottet och därefter, från
1859, statsutskottet till 1871 års lagtima riksdag,
då han öfverflyttades till konstitutionsutskottet,
där han hade plats till sin död. 1857, 1868 och
1869 utsågs han till statsrevisor och var 1860-63
led. af styrelsen för riksbankens afdelningskontor
i Malmö. N. hyste varmt intresse för kulturfrågor
och statslifvets lugna framåtskridande i frisinnad
riktning. Bland landtmannapartiets hänsynslösaste
förkämpar räknades icke denne humane forskare. Han
efterlämnade ett bibliotek om 3,000 bd samt vackra
samlingar af mynt och nordiska fornsaker. I Skånes
fornminnesförenings tidskrift, årg. 1871, finnes en
uppsats af N. om Gamla seder och bruk bland allmogen
inom Vemmenhögs härad vid början af 19:de seklet
. 1879
utgaf han en Förteckning å almanackor för Skåne
från 1660, då provinsen blef förenad med Sverige,
till och med 1878
. (V. M.)

illustration placeholder

Nilsson, Sven (N. i Efveröd), riksdagsman,
f. 4 nov. 1831 i Lyngby i Efveröds församling
i Kristianstads län, d. 4 nov. 1891 å det
hemman i Efveröds kyrkoby, som han 1854 genom
gifte förvärfvat, egnade sig åt jordbruk och
mejerihandtering samt brännvinsbränning i stor
skala. Redan vid landstingsinstitutionens tillkomst
1863 invaldes han i Kristianstads läns landsting,
inom hvilket han, med afbrott af ett år, sedan hade
plats till sin död, 1881-83 som vice ordf. och från
1884 som ordf. 1870-91 representerade han Gärds
och Allbo härads domsaga i Andra kammaren och var
där en ganska god typ för landtmannapartiets skånska
fraktion: hyllande partiets allmänna sträfvanden i
fråga om grundskatter och indelningsverk, gjorde
han sig till tolk för moderata reformer i fråga
om den politiska och kommunala rösträtten och för
en kulturellt frisinnad, fastän ingalunda radikal,
åskådning. Han insattes redan 1872-75 i lagutskottet
och användes under hela sin återstående riksdagstid i
statsutskottet, hvars vice ordf. han var vid 1891 års
riksdag. I motsats till den inom hans parti ganska
allmänna rena försvarsnihilismen ställde han sig
1875 vid O. Jönssons i Kungshult sida i yrkande
på en skrifvelse till K. M:t med begäran om nytt
förslag, byggdt på allmän värnplikt, men med kortare
öfningstid än det förut fallna regeringsförslagets
och skälig
ersättning för dem, som vid special vapnen fingo
underkasta sig längre utbildning. Han understödde
de landtmannapartistiska försvarsmotionerna 1878
och inkallades 1880 i den Posseska regeringens
landtförsvarskommitté, hvars förslags spillror han
1883 energiskt, fastän fruktlöst, sökte rädda. Däremot
understödde han ej 1885 års utsträckning af
värnplikten. Vid tullstridens utbrott slöt sig
N. till frihandlarna. Myndig och oförskräckt, ställde
han sig med träffsäkerhet och skärpa i debattens
hetaste eld, aldrig väjande för att sätta sin person
i bräschen. Vid majriksdagen 1887 och 1888 kallades
han att intaga vicetalmansplatsen, men fick lämna
den 1889, sedan en protektionistisk regering kommit
till styret. Under 1890-91 års riksdagar var han
led. af talmanskonferensen. Efter landtmannapartiets
sprängning kom N. att, i synnerhet efter K. Ifvarsons
död, framstå som det "gamla landtmannapartiets"
främste man, som vid afvärjandet af 1889 års
förslag till inskränkning af tryckfrihetslagen
("munkorgslagen") m. fl. frågor visade sig mån att
uppehålla partiets traditioner. Efter 1890 års val,
då frihandlarna åter kommit i stor majoritet i Andra
kammaren, erbjöds N. åter vice talmansskapet, men
han afböjde detsamma för att vara mera oberoende
i sin opposition mot den då sittande Åkerhielmska
regeringen. Han intog ock vid sin sista riksdag en
verklig ledarställning inom sin kammare, oftast i
samråd med dåtidens "centers" ledande män, Herslow,
S. A. Hedin, Lilienberg m. fl. Att hans politiska vyer
skilde sig från en del af hans ståndsbröders inom
kammaren, visade sig bl. a. däraf, att han klart
insåg den politiska följden af en inskränkning
utan andra författningsändringar af städernas
representationsrätt och därför röstade mot 1891 års
förslag i sådan riktning. N. var led. af 1877-78 års
brännvinslagstiftningskommitté m. fl. kommittéer.
(V. M.)

illustration placeholder

Nilsson, Kristina (grefvinna de Casa
Miranda
), vidtberömd operasångerska, f. 20 aug. 1843
på hemmanet Sjöabol i Vederslöfs socken i Småland,
där fadern var en fattig torpare, röjde tidigt en
härlig sopranröst och ovanliga musikaliska anlag samt
fick bidraga till familjens underhåll genom att sjunga
och spela fiol på dansgillen och marknader. Vid en
marknad i Ljungby upptäcktes hon, då 14 år gammal,
af v. Häradshöfdingen F. Tornérhjelm, som tog henne
med sig till sånglärarinnan och målarinnan fröken
Adelaide Valerius (sedermera friherrinna Leuhusen,
se d. o.), af hvilken hon fick undervisning i musik,
och det med sådan framgång, att hon redan 1859 kunde
uppträda offentligt på en soaré i Halmstad. S. å,
skördade hon bifall äfven i Göteborg och anförtroddes
så åt Franz Berwald i Stockholm för vidare utbildning,
hvarvid hon visade snabb uppfattning, godt minne och
ihärdig arbetslust: hon gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:21 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free