Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Kristina - Nilsson, Karl Jakob - Nilsson, Tora. Se Kulle 3 - Nilsson, Nils Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora framsteg ej blott i sång och violinspel,
utan äfven i andra ämnen, särskildt språkstudier och
träsnideri. Flera anekdoter från denna tid berättas
som betecknande för hennes mod, energi och ytterligt
stora sparsamhet. 1860 lät hon höra sig på några
konserter i Stockholm och Uppsala, och därefter
fick hon först af Tornérhjelm, sedermera af Karl XV
medel till en fyra års studiekurs i Paris för Masset,
Wartel och Delle Sedie, hvarefter hon med glänsande
lycka debuterade som Violetta på Théâtre lyrique i
okt. 1864. Publik och kritik voro eniga i entusiasmen
öfver hennes klara, böjliga röst, pärlrena intonation,
hänförande nyanseringsförmåga och nordiskt poetiska
apparition, en entusiasm, som snarare växte än
minskades genom hennes Lucie, Cherubin i "Figaros
bröllop", Nattens drottning i "Trollflöjten"
m. fl. uppgifter, som hon utförde dels under det
följande treåriga engagemanget vid Lyrique, dels under
gästspel i London. I mars 1868 gjorde hon sitt inträde
på Stora operan i Paris medelst den af henne kreerade
Ofelia i Thomas’ "Hamlet", där hennes föredrag af
"Näckens polska", i det hon simmade på näckrosblad
öfver de månsilfrade böljorna, kallades för en poetisk
dröm, där man såg skaldens vision förverkligad. Strax
efteråt firade hon triumfer som Margareta i "Faust",
Alice i "Robert" och Mignon. 1870-71 gjorde hon
med impresarion Strakosch en lysande konstresa
i Amerika, sjöng så åter i Paris och London samt
gifte sig i sistnämnda stad 1872 med den parisiske
bankiren Auguste Rouzeaud (d. 1882). Vintern
1872-73 lät hon höra sig i Petersburg och Moskva,
1873-74 åter i Amerika och 1876-77 i Tyskland och
Österrike, hvarunder hon riktade sin repertoar
med bl. a. Elsa i "Lohengrin". Sedermera sjöng hon
omväxlande i förut nämnda länder äfvensom i Spanien
och Skandinavien. Under sin konstnärsperiod besökte
hon Sverige 1865, då hon endast gästade sin hembygd
och lämnade ekonomiskt bistånd åt sina anhöriga, 1876,
då hon uppträdde i Stockholm som "Margareta", "Mignon"
och Valentine i "Hugenotterna" samt på konserter,
hvarvid bifallet åt hennes konsertprestationer ej
var odeladt, åt hennes dramatiska framställningar
däremot entusiastiskt, 1881, då hon medverkade
i galaföreställningen af "Faust" i anledning af
kronprinsens förmälning, samt 1885, då hon lät höra
sig endast i konsertsalen, men, liksom 1876, äfven
besökte Norge och Danmark. 1887 vigdes hon i Paris
med spanske rentiern don Angel-Ramon-Maria Vallejo
y Miranda, grefve af Casa Miranda (d. 1902),
och följde honom till Madrid. Med en konsert i
Albert hall i London 1888 tog hon afsked från det
offentliga musiklifvet. Sedan några årtionden
plägar hon vistas ömsevis på sitt slott Valaya
vid franska Rivieran, i sitt hotell i Paris samt
om somrarna i sin småländska födelsebygd och vid
Loka brunn. I Sverige har hon visat sin frikostighet
bl. a. mot Musikhistoriska museet. Hon är sedan 1869
led. af Mus. akad. i Stockholm. - Kristina Nilsson
är rättvisligen ansedd för att vara en af sin tids
största dramatiska sångerskor. Hennes röst var på sin
bästa tid af en flöjtlik skärhet och betydande höjd,
med karakteristiskt kraftiga toner i djupare läget,
och tycktes ega individuella klangfärger för de mest
olika affekter.
Dess jämnhet och fasthet voro högst ovanliga,
dess intonation absolut ren; och om den än saknade
sensationell styrka, så ersattes denna genom klangens
och uttryckets energi. Hennes uppfattning och tolkning
af ganska olika slags dramatiska karaktärer voro, man
kan väl säga, genialiska, och hon egde en märkvärdig
förmåga att med stark, men måttfull realism ge
illusorisk sanning åt sina partier, trots att
dessa synts vara mera alster af skarpt beräknande
förstånd än af varm inspiration och instinktiv
fantasi. Det är af sistnämnda skäl - äfvensom af
brist på den ideala höghet, som karakteriserade
t. ex. en Jenny Linds konst -, som Kristina Nilssons
sång i konsertsalen, där det gäller att utgjuta
sin egen personlighet mera än att teckna andras,
stundom gjort ett mera lysande än värmande intryck
och hon särskildt funnit en bestämd begränsning för
sin mångsidighet vid sådana uppgifter, som antingen
fordra en osökt, naiv innerlighet, såsom en del
folkvisor, eller ock en djup, själfförnekande
andakt, såsom den klassiska kyrkomusiken. Däremot
var hon förträfflig såväl i den humoristiska
arten af folkvisa som i den moderna franska
kyrkomusiken med dess lidelsefulla subjektivitet.
A. L.*
Nilsson, Karl Jakob, folklifsskildrare, f. 19 juli
1844 i Sturkö socken. Blekinge, folkskollärare
1871-1904 i Lösens socken där, har särskildt gjort
allmogelifvet i detta landskap till föremål för
sina iakttagelser och skildringar och har därom
utgifvit <i>Muntra folklifsbilder från östra Blekings
strandbygd och skärgård<i> (1879; ny uppl. 1904 på
"modifieradt" bygdemål), Gamla abeteket eller Marje
Halte Svens resefter (1886) och Ny samling muntra
folklifsbilder från östra och mellersta Blekings
strandbygd och skärgård (1888). Dessa arbeten finnas
senare sammanförda i Blekingskt folklif och öfvertro
(1910). Slutligen har N. lämnat värdefulla bidrag
till landsmålsforskningen, särskildt genom en samling
Ord och talesätt från sydöstra Blekinge strandbygd
och skärgård (1900). Jfr Blekinge, sp. 673.
N. E. H.
Nilsson, Tora. Se Kulle 3.
Nilsson, Nils Hjalmar, botanist, växtförädlare,
f. 29 jan. 1856 i Asarum, blef filos. licentiat
1883 samt filos. doktor och docent i botanik i
Lund 1886, assistent vid Sveriges utsädesförenings
förädlingsanstalt på Svalöf 1888 och föreståndare
för samma anstalt 1890. Han fick 1902 professors
titel. N. företog en botanisk resa i Spanien
1883 och författade 1881-88 flera floristiska
uppsatser. Hans förnämsta rent botaniska arbete är af
biologisk-morfologiskt innehåll, Dikotyla jordstammar
(i Lunds univ:s årsskr. 1885). Efter sin anställning
vid Svalöfsanstalten har han skrifvit åtskilliga
redogörelser för dess verksamhet, såsom Ytterligare
viktiga framsteg i Svalöfs förädlingsmetod (1902),
Åkerbruksväxternas skötsel och förädling, särskildt
sädesslagens (1906) och Svensk utsädesförädling
på Svalöf, ett tjuguårigt arbete (1907). Under N:s
ledning förändrades arbetssättet vid Svalöf så,
att man från det dittills brukade massurvalet
ur de försöksodlade grödorna öfvergick till
s. k. pedigreeodling, d. v. s. odling af afkomman
efter enskilda plantor, samt urval af de sålunda
erhållna stammar, som vid fortsatt jämförande odling
visade sig fördelaktigast. Däremot har N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
