- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1049-1050

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nirvana - Nirvanin - Nis - Nisada - Nisæa - Nisaia, hamnstad. Se Megara - Nisam - Nisami, persisk skald. Se Nizami - Nisamije - Nisan - Nisard [-sar]. 1. Jean Marie Napoléon Désiré N.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som ett paradis, ett evigt saligt tillstånd. Det
betyder blott ett upphäfvande af karmans verkningar,
d. v. s. befrielse ur samsara (kretsloppet). Nirvana
är enligt Edv. Lehmann att uppfatta icke som
slut på lifvet i vår mening, utan som slut på
lidandet i buddistisk mening. Det är ett moraliskt
frihetstillstånd, där människan är alldeles oberoende
af människolifvets villkor, fullständig herre öfver
sig själf och icke i något afseende förpliktad till
eller betingad af världen. Det finnes icke blott
ett absolut nirvana, det för den troende efter döden
inträdande, utan också ett, som kan uppnås i detta
lifvet. Se Oldenberg, "Buddha" (1897), J. A. Eklund,
"Nirvana" (1899), och Edv. Lehmann, "Buddha" (1907).
E. Rid.

Nirvanin, "saltsyrad
dietylglykokoll-par-amido-oxibenzoesyremetylester",
farm., är ett mindre giftigt ersättningsmedel för
kokain. Det utgöres af hvita, i vatten lösliga
kristaller. Medlet användes till lokal bedöfning
vid operationer, t. ex. vid tandutdragningar i 5
proc. lösning samt i betydligt svagare lösningar för
"infiltrationsanestesi" och s. k. "regionär anestesi"
(se Kokain). C. G. S.

Niš [nij], Nisch, Nissa. 1. Län (okrug) i sydöstra
Serbien. 2,559 kvkm. 198,768 inv. (1910). -
2. Hufvudstad i nämnda län och fästning vid östra
ändan af den bördiga dardaniska högslätten vid
Moravas biflod Nisava. 24,949 inv. (1910). Staden
är säte för en grekisk biskop samt har gymnasium
och lärarseminarium. Redan i forntiden var
den föreningspunkt för flera i militäriskt
och kommersiellt hänseende viktiga vägar och
är nu som station vid järnvägslinjerna till
Belgrad, Konstantinopel, Saloniki och Radujevac
af största vikt för Serbiens handel och landets
näst största stad. Industrien producerar mattor
och filigranarbeten. I närheten stor vinodling. - I
forntiden bar N. namnet Naïssus och var en blomstrande
stad i öfre Mesien. I dess närhet besegrade kejsar
Claudius II år 269 goterna. Staden förskönades af
kejsar Konstantin den store, som sannolikt föddes
där 274. Förstörd af Attila, återuppbyggdes den af
Justinianus (527-565), som var bördig från trakten. I
slutet af 1100-talet eröfrades staden af serbiske
tsaren Stefan Nemanja, och sedan dess tillhörde
N. serberna till 1375, då den intogs af turkarna;
1443 eröfrades den af ungrarna under Janos Hunyadi,
men återföll snart till turkarna. Nära 2 km. n. ö. om
staden ligger höjden Vinik, där markgrefve Ludvig
af Baden 1689 med blott 17,000 man slog en turkisk
här på 40,000 man. Österrikarna befäste 1737 N. med
ett citadell på högra flodstranden, och senare
omgafs staden med en fortgördel. Vid Tscheger,
5 km. n. om N., erinrar ett 1878 rest monument om
serbernas hjältemod 1809, då Stefan Sindjelitj 19
maj i de där uppförda skansarna sprängde sig och de
stormande turkarna i luften. I juni 1876 angreps
staden förgäfves af serberna, men besattes af dem
10 jan. 1878 och tilldelades dem definitivt genom
kongressen i Berlin s. å. 2. (J. F. N. L. W:son M.)

Ni?ada [-jäda], sanskr. ("bebyggare"), är ett af de
namn, som de uti Indien inträngande arierna gåfvo den
inhemska befolkningen. Andra dylika namn voro dasyn
("fiende") och mleccha ("barbar"). Ni?ada tyckes
särskildt ha nyttjats om de råaste, i vildmarken
lefvande urinvånarna. Senare
betecknade det en af de lägsta blandade kasterna,
som stodo utanför den egentliga, af fyra erkända
kaster bestående hinduiska staten, nämligen den,
som uppkommit genom den otillåtliga förbindelsen
mellan en man af den främsta kasten (en braman)
och en kvinna af den fjärde kasten (en çudra^
(K. F. J.)

Nisæa. 1. I forntiden område i persiska landskapet
Margiana. - 2. En stad, sannolikt i öfre Murghabdalen,
ännu under medeltiden bekant under namnet Nisa,
är nu alldeles utplånad, l-2. J. F. N

Nisada, hamnstad. Se Megara.

Nisam, benämning på linjetrupperna i Turkiets armé. Se
Turkiet (Försvarsväsen).

Nisami, persisk skald. Se Nizami.

Nisamije, världsliga domstolar i Turkiet, som mera
döma efter västeuropeiska rättsgrunder i motsats mot
scher’i (andliga domstolar), vid hvilka den kanoniska,
ur koran härledda rättsuppfattningen gör sig gällande.

Nisan, första månaden i judiska kalendern. Se Abib.

illustration placeholder

Nisard [-sär]. 1. Jean Marie Napoleon Désiré N.,
fransk skriftställare, f. 1806 i Châtillon-sur-Seine,
d. 1888 i San Remo, slöt sig i sin ungdom till
de nya åsikterna i politiken och litteraturen,
men uppträdde snart som en af romantikens ifrigaste
motståndare, mot hvilken han uppställde som ideal den
fransk-klassiska litteraturen under 1600-talet. Hans
åsikter framträdde redan utpräglade i det berömda
manifest mot den "lätta litteraturen", i hvilken
han angrep Dumas och Victor Hugo och som invecklade
honom i en polemik med J. Janin. I Études de mœurs
et de critique sur les poètes latins de la décadence

(1834; 4:e uppl. 1878) angrep han ånyo Victor Hugo och
de öfrige romantikerna, i det han sammanställde dem
med den romerska förfallsperiodens skalder. Guizot
föredrog honom också som lärare i litteratur vid École
normale framför Sainte-Beuve (1835-44), och samtidigt
beklädde han flera olika administrativa poster samt
utnämndes 1843 till professor i latin vid Collège de
France. Under tiden hade han utgett Mélanges (1838)
och Précis de l’histoire de la litterature française
(1840). Under hans redaktion utkom 1830-50 "Collection
des auteurs latins" (27 vol.) med fransk öfv. Hans
hufvudverk är det förtjänstfulla och solida arbetet
Histoire de la litterature française (4 bd, 1844-61;
8:e uppl. 1881). 1848 förlorade han sina ämbeten,
men återfick dem efter statskuppen 1852. Han invaldes
1850 i Franska akad. och efterträdde Villemain som
professor i fransk vältalighet vid Sorbonne. En af
hans föreläsningar 1855, i hvilken han utvecklat
den åsikten, att andra moralgrundsatser gällde för
furstar än privatpersoner, således ett försvar för
statskuppen, föranledde tumult bland studenterna, af



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free