Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nitrobensol - Nitrocellulosa, Nitrocellulosakrut. Se Krut, sp. 109-110, och Kruttillverkning - Nitrocellulosasilke. Se Konstsilke - Nitrofenoler - Nitrofenylpropiolsyra, kem. Se Indigoblått - Nitofila växter, bot. Se Nitrofyter - Nitrofyter - Nitroföreningar - Nitrogenbakterier. Se Kväfvebakterier - Nitroglycerin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nitrobensolen giftigt. Vid svår förgiftning blir
blodet mörkbrunt genom blodfärgämnets ombildning
till methemoglobin, hvarigenom blodets förmåga att
i lungorna upptaga syre nedsättes och kväfning
kan inträda. Blodförändringen medför en blågrå
eller nästan svartblå missfärgning af huden
(cyanos), hvarjämte märkas häftig hufvudvärk,
kräkningar, kramp, medvetslöshet, djup dvala och
död. Vid långvarigare, förlöpande fall uppträda
symtomen, dvala och konvulsioner, anfallsvis på
ett egendomligt sätt. Förgiftningen behandlas med
magspolning och afföringsmedel, i svåra fall med
åderlåtning och blodtransfusion eller insprutning
af koksaltlösning, hvarjämte konstgjord andning
samt insprutningar af kamfer, löst i eter
eller fet olja, måste tillgripas. Att ge mjölk
eller någon spritdryck är farligt, då dessa
kunna befordra uppsugningen af nitrobensolen.
C. G. S.
Nitrocellulosa, Nitrocellulosakrut. Se Krut,
sp. 109-110, och Kruttillverkning.
Nitrocellulosasilke. Se Konstsilke.
Nitrofenoler [-fenåler], kem., uppstå vid inverkan af
salpetersyra på fenol. Därvid bildas af de 3 möjliga
isomera mono-nitrofenoler (innehållande endast en
nitrogrupp) samtidigt orto- och para-nitrofenol,
hvilka kunna skiljas genom blandningens destillation
med vattenånga. Bland nitrofenoler, som innehålla
flera än en nitrogrupp i molekylen, är pikrinsyran
(se d. o.) den viktigaste.
H. E.
Nitrofenylpropiolsyra, kem. Se Indigoblått.
Nitrofila växter, bot. Se Nitrofyter.
Nitrofyter (af grek. nitron, salpeter, och fyton,
växt), Nitrofila växter (af grek. filos, vän),
Salpeterväxter, Ruderalväxter, Ruderatväxter
(af lat. rudus, gen. ruderis, grusmassa),
bot., kallas sådana växter, som trifvas bäst
på mark, som innehåller mycket ammoniak- och
salpetersyreföreningar. Sådana växter förekomma
i synnerhet i närheten af människoboningar,
vid gödselhögar, på affallsplatser och dylika
lokaler. Som exempel på nitrofyter, som i synnerhet
höra till fam. Chenopodiaceæ, Cruciferae,
Solanaceae m. fl., kunna nämnas Chenopodium album,
Lepidium ruderale, Solanum nigrum, Ballota ruderalis
m. fl. Jfr Antropokorer.
G. L-m.
Nitroföreningar, kem., kolvätederivat, hvilka
innehålla nitrogruppen NO2 direkt bunden till
kol. Införandet af en eller flera nitrogrupper
i kolväten eller deras derivat sker genom
nitrering (se Nitrera). Af särskildt stor
betydelse äro de aromatiska nitroföreningarna,
i synnerhet den enklaste af dessa, nitrobensol
(se d. o.). Nitroföreningar äro ofta gulfärgade,
i synnerhet om de innehålla flera nitrogrupper,
s. k. polynitroföreningar. Bland dessa må nämnas
pikrinsyra (se d. o.) = trinitrofenol. Nitroglycerin
(se d. o.) och nitrocellulosa (se Krut,
sp. 109, och Kruttillverkning) äro däremot ej
äkta nitroföreningar, utan organiska nitrat.
H. E.
Nitrogenbakterier. Se Kväfvebakterier.
Nitroglycerin, en af de viktigaste beståndsdelarna i
vår tids sprängämnen, är glyceryltrinitrat, en något
gulaktig, tung, oljeliknande vätska af 1,6 eg. v.;
den är nästan olöslig i vatten och syror, men löses
lätt i t. ex. metylalkohol, eter och aceton och
löser själf nitrocellulosa och de flesta organiska
nitroföreningar. I köld stelnar vätskan till
en kristallinisk massa och exploderar då
ytterst lätt vid stöt eller rifning; smältpunkten
hos frusen nitroglycerin är + 12°. Det är giftigt
och förorsakar redan vid beröring med händerna
häftig hufvudvärk. Vanligen vänja sig emellertid
personer, som dagligen arbeta med nitroglycerin,
därvid och röna inga obehag däraf. Efter uppsugning
i kroppen reduceras det till nitrit och verkar som
amylnitrit (se d. o.), men mera ihållande. Redan 1
mg. framkallar rodnad och hetta i ansiktet samt hastig
puls, ofta äfven stark hufvudvärk. Vid förgiftning
med nitroglycerin förändras blodfärgämnet, blodet
blir brunaktigt eller chokladfärgadt, hudfärgen blir
blågråaktig (cyanos), patienten faller i dvala,
andning och puls aftaga, och efter några timmar
inträder döden. Likasom amylnitrit motverkar
nitroglycerin kramp i glatt muskulatur såväl i
blodkärlens väggar som i diverse andra organ med glatt
muskulatur. Man använder därför nitroglycerin som
medel mot astma, "hjärtkramp" (s. k. stenokardiska
anfall vid hjärtsjukdomar), migrän; det har försökts
äfven mot gallstens- och njurstenskolik, vid blykolik,
sjösjuka m. m. Medlet ges dels i små tabletter,
innehållande 1/2 eller 1 mg. nitroglycerin, dels i
1-procentig spritlösning, hvaraf ges en till några få
droppar. Ej sällan vänja sig patienterna snart vid
detta medel, så att doserna måste ökas. Vid långsam
upphettning exploderar nitroglycerin vid omkr. 220°
och sönderdelas i kolsyra, vattenånga, kväfgas
och syrgas enligt formeln
C6 H10 N6 O18 = 6 CO2 + 3 H2 O
+ 3 N2 + 1/2 O2.
Man framställer det genom att
låta glycerin i en fin stråle rinna ned i en kall
blandning af starkaste salpetersyra och svafvelsyra,
hvarvid reaktionen sker efter formeln
2 C3 H8 O3 + 6 HO NO2 = C6 H10
O<sub>6<sub> (NO2)6 + 6H2 O
(glycerin) (nitroglycerin)
Svafvelsyran deltager ej i reaktionen på annat sätt,
än att den förenar sig med det frigjorda vattnet,
hindrande syrans utspädning. I början tillverkades
nitroglycerinet i små öppna stengodskärl, som
utvändigt voro omgifna af kallt vatten; numera
tillverkas det fabriksmässigt i större mängder medelst
den af A. Liedbeck konstruerade nitrerapparaten
(se fig.), på följande sätt. Den för en "charge"
erforderliga syreblandningen befinner sig i ett slutet
blykärl, så anordnadt, att blandningen medelst en
blyslang, genom hvilken en kylvätska får cirkulera,
kan hållas starkt afkyld; den förut för chargen
afmätta glycerinmängden befinner sig i ett kärl
ofvanför blyapparaten. Ur en från glycerinkärlets
botten ledande slang föres glycerinet in i en medelst
tryckluft drifven injektor, hvars nedåtvända mynning
befinner sig under syreblandningens yta. Genom
denna anordning utblåses glycerinet, pulvriseradt
till ett fint stoft, i syreblandningen och nitreras
hastigt och fullständigt; den bortgående tryckluften
omrör kraftigt vätskan och bortföres sedan vid
apparatens öfre del. På detta sätt undviker man,
att den icke obetydliga värmemängd, som vid
nitroglycerinbildningen frigöres, kan ge anledning
till lokala upphettningar med däraf härrörande
explosionsfara. Efter afslutad nitrering tömmes
hela innehållet i en under nitrerapparaten stående
"separator", där nitroglycerinet, som är lättare än
syreblandningen och ej löses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
