Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nizza - Nizzoli [nittsåli], Mario. Se Nizolius - N.J. - Njal. Se Nials saga - Niála - Njam-njam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 synagogor och flera protestantiska kapell. Den
i arkitektoniskt hänseende märkligaste kyrkan
är Notre dame, en modern gotisk byggnad,
uppförd 1880–90. Staden är säte för en biskop
och har bl. a. lycée, lärarbildningsanstalt,
prästseminarium, flicklyceum, konstskola (école
nationale d’art décoratif), naturhistoriskt-
och konstmuseum, botanisk trädgård, stadsbibliotek
(omkr. 60,000 bd) samt astronomiskt och meteorologiskt
observatorium. Viktigaste industrigrenarna äro
tillverkning af parfymer, olivolja, finare träarbeten,
tvål, läder och tobak. I stor skala idkas fruktodling,
som lämnar fikon, oliver, apelsiner, citroner, mandlar
och johannesbröd. Förnämsta exportartiklarna äro
olivolja, frukt, landtmannaprodukter och blommor. 1911
hade staden 142,949 inv., hvilkas språk är en
blandning af provensalska och italienska. Järnvägen
mellan Marseille och Genua går förbi staden;
sjöfarten är liflig. – På grund af sitt skyddade
läge eger staden världsrykte som klimatisk kurort
och är därför under vintern tillflyktsort för ett
stort antal främlingar, som där söka hälsa eller
nöje. Medeltemperaturen för året är 15,6° C., för
vintern 9°, för våren 14,5°, för sommaren 22° och
för hösten 17°. Några nätter under vintern sjunker
kvicksilfret under fryspunkten, men snö är så godt
som okänd, då den i medeltal faller endast en half
dag om året. Temperaturen är sällan högre än 32°
C. Klimatet är torrt och kanske något stimulerande,
hvarför platsen ej bör begagnas af s. k. eretiska
sjuka. Vindstilla erbjudes ej. Mistralen,
väst-nordvästvinden, är mest fruktad, men den blåser
sällan (i allmänhet ej mer än 9 dagar om året),
östliga och sydöstliga vindar däremot ofta. Mycket
kalkdamm förekommer. Indikationerna för denna kurort
äro torpida former af tuberkulos, bronkialkatarrer
med stark och ymnig upphostning, torpida former af
neurasteni och kroniska njurlidanden. – Under senare
tid försedt med moderna framskjutna befästningar,
bildar N. numera hufvudstödjepunkten för försvaret
af Sjöalperna och kustvägen. 24 km. från staden
spärra forten Picciarnet, Chiuse de Bauma Negra
och Chiuse de S:t Jean de la Rivière Var-, Tinée-
och Vesubiedalarna. Åt ö. är en försvarsställning
framskjuten med vänstra flygeln på Autionhöjden,
under det att ställningen drager sig vidare öfver
Col de Braus (fort Barbonnet) med högtliggande
batterier, Negrabefästningarna (forten de la Drette
och Bevera samt Mont Chauve d’Aspremont-verken),
Mont Orso (fort och batterier) och fort Agel
till kusten, där den slutar i fort Tête de
chien. Vägen till Genua behärskas af ett batteri på
la Turbie-höjden. Befästningarnas inre linje börjar
i ö. vid Tête de chien och drager sig på en bergsrygg
hän till Paillon: fort de la Révère samt batterierna
de la Drette och du Feuillerin samt på andra
stranden batterierna de Rimies och Basse du Bres. I
n. v. är fortgruppen Aspremont–Tourette–Colomars
8 km. framskjuten. Villefrancheverken spärra
strandvägen 2 km. ö. om staden. Kustbefästningarna
börja med batteriet Cap d’Aglio s. om Tête de
chien. Öfriga viktigare batterier äro Beaulieu,
Cap de S:t Hospice, Cap Ferrat och Cap Montboron,
bakom hvilka ligga fort Montalban uppe på höjden och
2 batterier v. om staden. – Staden anlades omkr. 300
år f. Kr. af massilier och kallades Nicæa (Nikaia)
med anledning af en seger
(grek. nike), som de vunnit öfver ligurerna. Omkr. 100
år.f. Kr. blef den en romersk stad, en förmur mot
ligurerna och en liflig handelsplats, men hade en
medtäflare i det närbelägna Cemenelium, af hvilket
ruiner finnas vid Cimièz (it. Cemella), 4 km. n. om
N. Under den äldre medeltiden var N. merendels
ett själfständigt samhälle, men under 1200- och
1300-talen tillhörde det ofta grefvarna af Provence,
och 1388 ställde det sig under skydd af grefvarna
af Savojen. 1538 slöts där ett vapenstillestånd
mellan Frankrike och Spanien. 1543 intogs staden af
fransmän och turkar under Hairaddin Barbarossa samt
plundrades. 1600, 1691, 1706 och 1744 intogs den af
fransmännen, som förstörde dess befästningar. Ånyo
eröfradt af dem 1793, tillhörde N. sedan Frankrike
till 1814, då det återgafs åt Sardinien, som 1860
afträdde det till Frankrike. I N. föddes Masséna
och Garibaldi.
(J. F. N. Ln. L. W.-son M.)
Nizzoli [nittsåli], Mario. Se Nizolius.
N. J., amerikansk förkortning för New Jersey.
Njal. Se Nials saga.
Njála [njaula], nyisländskt namn på Nials saga (se
d. o.).
Njam-njam (Niam-niam), ett i Central-Afrika mellan 3°
och 7° n. br. samt 21° och 28° ö. lgd från Greenw,
bosatt, hamitisk blodtillblandning företeende
sudannegerfolk, hvars inhemska namn är azandeh,
har erhållit sin i Europa vanliga benämning af sina
grannar i ö., dinka-negrerna, på hvilkas språk
njam-njam betyder "storätare" (af njam, äta); af
öfriga grannar benämnes folket mungo l. manjanja,
o-madjaka, makaraka, kiandagbabungera. I Europa har
detta folk blifvit bekant först genom italienaren
Piaggia, som vistades nära ett års tid i deras
land, och sedan hufvudsakligen genom Petherick och
Schweinfurth ("Im herzen von Afrika", 1878). I hela
nordöstra Afrika äro njam-njam genom sägner och
rykten bekanta och fruktade som ett vildt, krigiskt
och människoätande folk, och deras utseende (se
pl. "Afrikanska folk" till art. Afrika) är enligt
Schweinfurth i hög grad karakteristiskt: rundt,
bredt, starkt brakycefalt hufvud med långt (möjligen
konstgjordt), ulligt negerhår, stora, glänsande,
mandelformiga, sneda ögon med fint tecknade ögonbryn,
bred, platt näsa, bred mun med tjocka utåtböjda
läppar, ett nästan helrundt ansikte, hvars allmänna
uttryck på ett egendomligt sätt förenar vildhet,
naivitet och ärlighet. Hudfärgen växlar mellan
choklad- och kopparbrun, och kroppsbyggnaden, med
relativt korta ben, uppnår europeisk kroppslängd
eller därutöfver (medellängd 1,72 m.; hufvudindex
79; kraniekapacitet hos män 1,485, hos kvinnor
1,225 kvcm.). Af Deniker hänföres folket till en
särskild grupp: fulah-zandeh bland nutida afrikaner,
af Sergi till Notanthropus afer (spec.) æthiopicus
(var.), omfattande sudaneser och niloter. Klädedräkten
består i regel blott af ett läderskört kring midjan,
hvartill vid högtidliga tillfällen komma djurhudar
och fjädrar. Kvinnorna bära ett liknande, men
mindre skört samt därjämte ett litet förkläde af
från ett midtstycke nedhängande läderremmar, det
hela utsiradt med järntråd eller pärlor. Äfvenså
brukas ett läderbälte behängdt med skramlande, stora
nötskal. Båda könen bruka sandaler samt utmärka sig,
ovanligt nog för Afrika, för stor personlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
