Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Njoro - Njouana - Njudung. Se Tiohärad - Njupeskärs fall. Se Njupån - Njupån - Njurar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kvinnorna använda en del prydnader, speciellt af
järntråd. De döde begrofvos förr, insvepta i en
kohud eller i basttyg, i närheten af kojan eller i
kreatursinhägnaden. Då konungen dog, torkades först
liket, hvarpå underkäken lösgjordes och begrofs
för sig. Förr användes majembemynt, spadformiga
järnstycken; två dylika förslogo till en dags
underhåll af en expedition af infödingar. Landet
hemsökes af sandloppor och endemiska koppor.
G. B~n.
Njouana [njoäna], en af Comoro-öarna. Se Anjouan.
Njudung. Se Tiohärad.
Njupeskärs fall. Se Njupån.
Njupån, ett mindre tillflöde till Väster-Dalälfvens
biflod Fuluälfven, i Särna socken, störtar sig utför
Fulufjället inom kronoparken Fuludalen 5 km. ofvanför
byn Mörkret vid Njupsjön och bildar därvid Njupeskärs
fall, deladt i tre afsatser om resp. 6,8 och 7 m. höjd
och ett 70 m. lodrätt stup. Som medelvattenmängden
är endast 250 l. per sek. (lågvattenmängden
endast 1/3 så stor), ter sig fallet på afstånd
som en silfverfåra mot Fulufjällets vägg.
Wbg.
Njurar (lat. renes, sing. ren, grek. nefroi,
sing. nefros), anat., ryggradsdjurens
urinafsöndrande körtlar. (Om denna deras uppgift se vidare
Urinafsöndring.) Utvecklingshistoriskt kan
man särskilja 3 olika slag af sådana exkretoriska
organ. Det äldsta är förnjuren, hufvudnjuren
(pronefros), uppbyggd bl. a. af bakom hvarandra
anordnade och tvärställda kanaler i bakre bukväggen
på hvardera sidan om kotpelaren. Hos det lägst
stående ryggradsdjuret, lansettfisken (Amphioxus),
representeras njursystemet under det fullt utvecklade
tillståndet af dylika förnjurekanaler. Hos
alla äkta fiskar är förnjuren dock endast ett
transitoriskt embryonal- l. larvorgan och så äfven
hos groddjuren. Hos kräldjur, fåglar och däggdjur
(amniota) åter äro dessa kanaler äfven under
embryonallifvet endast mycket rudimentära. Bakom
förnjuren anlägges emellertid hos alla äkta
ryggradsdjur ett andra slag af njurar,
urnjuren l. könsnjuren (mesonefros). Äfven denna
ligger i bakre bukväggen på hvardera sidan om
ryggraden och är äfvenledes sammansatt af bakom
hvarandra anordnade tvärställda, rätt ansenligt
slingrande kanaler. Dessa tömma sitt innehåll i ett
längslöpande rör (urnjurgång, Wolffs gång, primär
ureter), som befordrar tömmandet af urnjurens
sekret ut på kroppens fria yta. Hos fiskar och
groddjur (anamma) bildar urnjuren ett permanent
organ, hos amniota åter endast ett embryonal-
l. larvorgan. Dock funktionera vissa afdelningar
af urnjuren hos såväl anamnia som amniota såsom
sädesledande kanalsystem och stå således i de hanliga
könskörtlarnas tjänst (jfr art. Könsorgan). Hos
amniota är den utvecklingshistoriskt yngsta njuren,
bäckennjuren, amniotnjuren (metanefros), det
permanenta urinafsöndrande organet. Den kan betraktas
som en bakre, men själfständigt utvecklad del af den
fylogenetiskt (utvecklingshistoriskt) äldre urnjuren,
emedan den i själfva verket erhåller sina slingrande,
urinafsöndrande gångar ur urnjuranlagets bäckendel,
och sina afledande kanaler ur urnjurgången l. den
primära ureteren. Hos den fullt utvecklade människan
framträda njurarna som bönformiga, till
färgen dunkelt brunröda och ungefär 11 cm. långa
kroppar, liggande intill bakre bukväggen på ömse
sidor om de två öfre ländkotorna och den nedersta
bröstkotan. Deras konvexa kant vetter utåt-bakåt,
den konkava, som företer en utskärning i midten
(hilus renalis), vetter inåt-framåt.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
