Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 1091-1092 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Njurar - Njurblödning, med. Se Njursjukdomar - Njurbröd - Njurbullar - Njurformiga - Njurgrus, med. Se Njursjukdomar, sp. 1095 - Njurinfarkt, med. Se Njursjukdomar - Njurinflammation, med. Se Njursjukdomar - Njurkolik, med. Se Njursjukdomar, sp. 1096 - Njurkräfta, med. Se Njursjukdomar - Njurlika, bot. Se Njurformiga - Njurlob, anat. Se Njurar - Njurpapill, anat. Se Njurar - Njurpyramid, anat. Se Njurar - Njursjukdomar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rund kropp (malpighisk kropp, 7). Märgstrålarna
bestå af samlingsrör och V-formiga slyngor, och


Fig. 2. Kärl och urinkanaler i människonjure.

mellanrummen mellan dem utfyllas af slingriga
kanaler och malpighiska kroppar. I fig. 1 motsvara de
svarta prickarna i mellanrummen mellan märgstrålarna
(7) dylika kroppar. Vid njurens hilus intränger på
utsidan af njurbäckenet flertalet af njurens blodkärl
(fig. 1 vid 2) och når fram till området mellan
njurpyramiderna (10). Här tränga de in i njurens massa
och dela sig, hvarvid grenarna bågformigt löpa fram på
gränsen mellan bark och märg (9). I fig. 2 åt vänster
är vid 9 en sådan bågformig artärgren intecknad. Från
dennas mot barken vettande omfång afgå finare
grenar in i midten af mellanrummen mellan barkens
märgstrålar och utsända under detta sitt förlopp
korta rör till närliggande malpighiska kroppar. Inom
dessa öfvergå rören i slutna nät, som skålformigt
omfattas af ett dubbelt epitelblad, Bowmans kapsel,
den direkta fortsättningen af och afslutningen på
ofvan nämnda slingriga kanaler. Ur den malpighiska
kroppens kärlnät afgå enkla grenar, som utvecklas
till de täta nät af blodkapillärer, hvilka omspinna
barkens olika slag af njurkanaler. Njuren ligger bakom
bukhinnan, omsluten af en bindväfskapsel, och omges
därjämte af en betydlig mängd fett
(njurtalgen). Den är följaktligen tämligen väl fixerad; men
stundom kan den lossna ur sitt läge och förskjutas
(vandrande njure). - Om binjure och accessoriska
binjurar se Binjure. E. Hgn.

Njurblödning, med. Se Njursjukdomar.

Njurbröd, kokk., en i Sverige särdeles omtyckt
rätt. En stekt kalfnjure och litet magert kött
hackas fint och blandas med salt och peppar, ägg
och grädde. Tunna hvetebrödsskifvor doppas i mjölk,
bestrykas på båda sidorna tjockt med det hackade och
stekas i smör, till dess de bli gulbruna.

Njurbullar, kokk. En kalfnjure med sitt fett och
lika mycket kalfstek hackas först, blandas med mjölk,
rifvet bröd, persilja, peppar och salt och
ägg. Små bullar formas häraf, doppas i vispadt ägg,
rullas i rifvet bröd och stekas i smör samt serveras
med grönsaker.

Njurformiga (lat. reniformia), l.
Njurlika, bot., kallas de blad, som ha större bredd än
längd och yttre kanten begränsad af en bågformig,
i midten något nedtryckt kroklinje med rundade ändar
åt sidorna samt innerkanten, där bladskaftet är
fäst, mer eller mindre insvängd på midten. Formen
liknar sålunda omkretsen af en njure. Dylik
bladform är mindre allmän. Som exempel på
växter med denna bladform kunna nämnas Asarum
europæum och Viola palustris. Se Blad, sp. 618.
O. T. S. (G. L-m.)

Njurgrus, med. Se Njursjukdomar, sp. 1095

Njurinfarkt, med Se Njursjukdomar.

Njurinflammation, med. Se Njursjukdomar.

Njurkolik, med. Se Njursjukdomar, sp. 1096.

Njurkräfta, med. Se Njursjukdomar.

Njurlika, bot. Se Njurformiga.

Njurlob, anat. Se Njurar.

Njurpapill, anat. Se Njurar.

Njurpyramid, anat. Se Njurar.

Njursjukdomar, med., finnas af många olika slag. Deras
orsaker kunna vara de mest olikartade. Redan
bildningsfel och lägeförändringar af njuren
spela en viss roll. De vanligaste orsakerna äro
dock infektionssjukdomarna med däraf framkallade
njurinflammationer, vare sig inom njurväfnaden,
i njurbäckenet och urinledarna eller i den njuren
omgifvande väfnaden; vidare stenbildningar i
njurbäckenet, cirkulationsrubbningar (blodproppar
o. s. v.), svulster och, i sällsynta fall, parasiter
inom njuren.

Bildningsfel. Vissa människor ha från lifvets
början blott en fuktionsduglig njure, i det att den
andra antingen icke alls blifvit utvecklad eller
ock afstannat i anlaget. Den utvuxna njuren är
vanligen förstorad och kan hela lifvet funktionera
tillräckligt för hälsans bibehållande. Blir den
angripen af sjukdom, är naturligtvis risken större än
under normala förhållanden, särskildt om en operation
på densamma blir nödvändig. Båda njurarna kunna vara
sammanvuxna till en enda, s. k. hästskojormig njure;
den har praktiskt samma betydelse som endast en njure.

Lägeförändringar af njuren kunna uppstå
därigenom, att efter hastig afmagring, genom tryck
från tumörbildningar i omgifningen eller på grund af
de lägeförändringar inom buken, som ett hafvandeskap
medför, och särskildt genom eftergifligheten hos de
efter hafvandeskapet förslappade bukbetäckningarna,
njurens naturliga fixation i bind- och fettväfnad
tänjes. Njuren lossnar och sänker sig ned. Därigenom
uppkommer s. k. vandrande njure l. lös njure (lat. ren
mobilis). Denna kan ofta kännas liggande längre ned
i bukhålan än vanligt som en glatt, tämligen oöm och
vid palpation (med fingrarna verkställd undersökning)
ofta undanglidande tumör med jämn rund undre rand. Lös
njure är vanligast hos kvinnor; det är oftast den
högra, som lämnar sin plats. Stundom kunna dock båda
njurarna vara på detta sätt lösa. Den lösa njuren ger
ibland alls inga subjektiva symtom, utan upptäckes
först vid undersökning af läkare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>