- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1101-1102

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noailles [nwa'j], gammal högadlig fransk släkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landskapet Limousin. Släkten uppges där ha innehaft
jordagods ända från 1000-talet; historiskt bemärkt
blef den dock först på 1500-talet. En af dess
medlemmar, Anne de N. (se N. 3), erhöll 1663 titeln
hertig af N. Hans sonson, Adrien Maurice de N. (se
N. 6), blef 1711 äfven grand af Spanien. Från dennes
båda söner härstamma släktens bägge grenar, af hvilka
den äldres hufvudman bär titeln hertig af N. och
den yngres hertig af Mouchy (grandvärdigheten af
Spanien utbyttes mot denna titel 1747, och den fick
1814 fransk bekräftelse). Den yngre grenens hufvudman
kallas jämväl furste och hertig ("prince-duc’’)
af Poix (furstetiteln från 1729, hertigtiteln
från 1817). Den äldre grenens nuv. hufvudman är
Adrien Maurice, hertig de N., f. 1869, den yngres
Henri de N., hertig de Mouchy (f. 1890). Ett stort
antal af denna gamla ätts medlemmar har beklädt de
högsta militära och diplomatiska poster. Endast de
märkligaste omtalas här.

1. Antoine de N., f. 1504, d.. 11 mars
1562 i Bordeaux, blef 1547 amiral af Frankrike och
var 1553-56 sändebud i England, hvarunder det
i någon mån lyckades honom att korsa Filip II:s af
Spanien äregiriga planer där. 1556 afslöt han det
5-åriga stilleståndet i Vaucelles mellan Frankrike
och Spanien. Som guvernör i Bordeaux bekämpade han
under sina sista år protestanterna i Guienne. Hans
bröder, François de N., f. 1519, d. 1585,
och Gilles de N., f. 1524, d. 1600, voro efter
hvarandra biskopar af Dax (den förre 1557-62, den
senare 1562-97) och verkade berömligt som diplomater
bl. a. i Venezia, London och Konstantinopel,
i hvilken sistnämnda stad de starkt befäste det
franska inflytandet. François förberedde försoningen
mellan Venezia och turkarna på 1570-talet, Gilles
var sändebud i Warschau vid valet af Henrik af
Anjou till konung af Polen. Jfr Vertot,
"Négociations des frères N. en Angleterre" (1763)
och "Lettres inédites de François de N." (1866).

2. Henri de N., son till N. 1, f. 1554, d. 1623,
höll sig under hugenottkrigen troget till den kungliga
sidan och blef 1593 grefve af Ayen. Han var guvernör
öfver Auvergne.

3. Anne de N., den föregåendes sonson, d. 1678,
spelade en viktig roll under Fronden och de första
åren af Ludvig XIV:s egen regering, var en tid
generalkapten öfver den nyförvärfvade provinsen
Roussillon samt blef 1663 hertig och pär.

4. Anne Jules de N., den föregåendes
son, hertig de N., sedan 1693 marskalk af Frankrike,
f. 5 febr. 1650 i Paris, d. 2 okt. 1708 i
Versailles, under faderns lifstid kallad grefve
af Ayen
, utmärkte sig som styresman öfver Languedoc
1682-89 för relativ mildhet mot hugenotterna, mot
hvilka han dock i stor utsträckning tillämpade
dragonadsystemet. Han förde 1689-95, utan
afgörande framgång, befälet öfver den Iranska
armé, som opererade i Katalonien.

5. Louis Antoine de N., den föregåendes broder,
kardinal, f. 27 maj 1651 i Paris, d. där 4 maj
1729, blef 1680 biskop af Châlons-sur-Marne och
1695 ärkebiskop af Paris samt erhöll 1700
kardinalsvärdigheten. I striden mellan Bossuet och
Fénelon rörande kvietismen och likaså i fråga om
jansenismen och dess förkämpe Quesnel intog N.,
som på kyrkliga möten på 1680-talet varit en af
gallikanismens förkämpar, till en början en för
hofvet och jesuiterna förargelseväckande hållning,
men ändrade ståndpunkt och slutade med att 1728
villkorligt erkänna den 1713 mot Quesnel utfärdade
bullan "Unigenitus". Jfr E. de Barthélemy, "Le
cardinal de N." (1887).

illustration placeholder

6. Adrien Maurice de N., son till N. 4, marskalk af
Frankrike sedan 1734, f. 29 sept. 1678 i Paris, d.
där 24 juni 1766, kallades till 1704, då han blef
hertig, grefve af Ayen. Han gifte sig
1698 med
Françoise d’Aubigné, en anförvant till mada-me
de Maintenon, och stärkte därmed i hög grad sin
ställning vid hofvet, förde med ganska god lycka befäl
i Katalonien under Spanska tronföljdskriget (1701-13),
men kunde ingenting uträtta, då han 1715-18 under
hertig Filips af Orléans regentskap stod i spetsen
för finansförvaltningen. Från denna syssla aflägsnades
han till följd af sitt motstånd mot Laws planer.
1733 erhöll han befäl vid Rhen och utnämndes
1734 jämte Fr. Asfeld till öfverbefälhafvare, sedan
Berwick stupat vid Philippsburg. 1735 hjälpte han
konungen af Sardinien att drifva de kejserlige ur
Italien, men i österrikiska tronföljdskriget blef han
1743 vid Dettingen fullständigt slagen af
den "pragmatiska armén". Han verkade därefter
till 1756 i ministären och hade i synnerhet
inflytande på utrikesärendenas behandling.
Hans Mémoires utgåfvos 1777 i 6 bd af Cl. Millot
och Correspondance de Louis XV et du maréchal
de Noailles
1865 af C. Rousset. - Hans äldste son,
Louis, hertig de N., f. 1713, d. 1793, blef
efter deltagande i flera fälttåg i Flandern (under
österrikiska tronföljdskriget) och Tyskland (under
Sjuåriga kriget) 1766 marskalk af Frankrike och stod
högt i gunst hos Ludvig XV. Hans änka afrättades
22 juli 1794 under skräckväldet jämte en sonhustru
och en dotterdotter. Brodern Philippe
de N
., hertig de Mouchy, f. 1715, blef 1775 marskalk
af Frankrike och afrättades 27 juli 1794 jämte
sin maka.

7. Louis Marie de N., sonson till N. 6 och son
till Philippe de N. (se under N. 6), vikomt, militär,
politiker, f. 1756, d. 9 jan. 1804 i Habana, tillhörde
den hertigliga linjen N.-Mouchy och var befryndad
med La Fayette (de voro gifta med två systrar
af släkten N.). Han deltog under denne i
Nordamerikanska frihetskriget och omfattade efter
hemkomsten till Frankrike med hänförelse den
utbrytande revolutionens sak. Det var han, som
vid Nationalförsamlingens ryktbara sammanträde
aftonen 4 aug. 1789 inledde raden af förslag om de
feodala rättigheternas af skaffande. Missnöjd med
omhvälfningens öfverdrifter, begaf han sig 1793
åter till Amerika. Under konsulatet mottog han ett
befäl (som brigadgeneral) på San

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:27 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free