- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1127-1128

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nohl [nål], Karl Friedrich Ludwig - Nohlit - Norhborg. 1. Anders N - Norhborg. 2. Daniel N - Noicattaro - Nointel [nwatä'l], Charles Marie FranÁois - Noir belge - Noiré [nware], Ludwig - Noir grand antique - Noirmoutier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Wagner</i> (1870), Beethoven, Liszt und Wagner
(1874) m. fl. gå ut på ett formligt
förgudande af Wagner och Liszt, med
förringande af alla musikens stormän före dem.
A. L. (E. F-t.)

Nohlit Nordenskiöld, miner., derba
partier med ojämnt, splittrigt brott af svartbrun
färg, hufvudsakligen uran-yttrium-järnkolumbat,
stående i närheten af samarskit, men med
större vattenhalt än detta mineral. Funnet vid
No[h]ls gamla fältspatbrott, n. om Kungälf,
i Starrkärrs socken, Älfsborgs län, liksom det
ännu sällsyntare mineralet blomstrandit
Lindstr., som står i närheten af nohliten.
A. Hng.

illustration placeholder

Nohrborg. 1. Anders N., predikant, f. 9
maj 1725 i Norberg, Västmanland, d. 30 nov. 1767 i
Folkärna, blef student i Uppsala 1745, filos. magister
1752 och präst 1754 samt kallades till pastorsadjunkt
vid Finska församlingen i Stockholm. 1765 utnämndes
han till e. o. hofpredikant. Hans broder, Daniel N.,
utgaf 1771 en årgång af hans predikningar, ordnad
efter dogmatiskt system, under titel Den fallna
människans salighetsordning
. Denna postilla (18:e
uppl. 1883, omtryck 1889, 1909; öfv. på fi. och
no.) har förvärfvat N. klassiskt anseende som
homilet. Hans predikosamling har karakteriserats
som på en gång "vår noggrannast renläriga populära
dogmatik och vår med allmännaste förtroende omfattade
andaktsbok" (P. Wieselgren). Utom denna större
postilla utgafs 1864, af anonym utgifvare, en
mindre postilla, Tjugotre predikningar, i motsats
till den större postillans öfversedda och tillökade
predikningar tryckta alldeles i den form, hvari
de urspr, hållits. Se F. R. Hedlund, "A. N. såsom
predikant" (1877) och G. V. Lizell, "Svedberg och
Norborgh. En homiletisk studie" (akad. afh., Uppsala,
1910). Lizell karakteriserar N. som den förnämste
representanten för den centrala riktningen inom den
kyrkliga pietismens predikan under 1700-talet.

2. Daniel N., den föregåendes broder, präst, f. 8
okt. 1739 i Norberg, d. 25 nov. 1819 i Irsta, blef
1758 student i Uppsala, 1764 filos. magister, 1766
pastorsadjunkt och 1772 komminister i Riddarholmens
församling i Stockholm samt nämndes 1782 till
kyrkoherde i Irsta af Västerås’ stift. Han blef
teol. doktor 1800 och hade flera förtroendeuppdrag
(riksdagsmannaskap m. m.). N:s samtid betecknade honom
som "en af svenska kyrkans aktningsvärdaste lärare". I
tryck efterlämnade han akademiska afhandlingar om
städerna Lindesberg och Nora samt några predikningar
och teol. skrifter, bland hvilka Salighetsläran,
kort och enfaldigt förestäld genom frågor och
svar
(1783; 5:e uppl. 1839) är den viktigaste.
1-2. -rn.*

Noicattaro [nåjka^tarå], stad i italienska prov. Bari
(Apulien), 6 km. från Adriatiska hafvet och från
järnvägen Foggia-Brindisi. 7,875 inv. (1901; som
kommun 8,372). Oljeberedning. J. F. N.

Nointel [nwatä’1], Charles Marie François,
markis de N. et d’Angervilliers, fransk diplomat,
konstsamlare, f. 1635, d. 1685, afseglade 1670
som ambassadör till Konstantinopel med uppdrag i
första rummet att skaffa Frankrike nya och bättre
kapitulationer (se d. o.), bl. a. sänkning i tullen
för franska köpmän, Röda hafvets öppnande för franska
handeln och erkännandet af Frankrikes protektorat
öfver de latinske kristna i Orienten. Efter många
svårigheter utverkades 1673 nya kapitulationer,
om ock ej så gynnsamma, som man tänkt sig. Med
stort följe och utvecklande furstlig prakt företog
N. 1673-75 en färd till Arkipelagens öar, Cypern,
Syrien med Jerusalem, Eufratländerna, Aten och
Smyrna. öfverallt samlades inskrifter, skulpturer,
etnografiska föremål och gjordes afbildningar;
bl. a. utfördes af en flamländsk konstnär 200 bilder
från Parthenon (nu i Bibliothèque nationale, 1899
utgifna af Omont), af utomordentlig betydelse för
kännedomen om detta byggnadsverk, som några år senare
(1687) förstördes. Återkommen till Konstantinopel,
sysselsatte N. sig med en beskrifning öfver Turkiet,
höll målare på stat för verkets illustrering samt
kastade ut pengar på ambassadhotellets förskönande och
ett glänsande lefnadssätt. Snart kom han i ekonomiska
svårigheter, föll i procentarhänder och utkräfde i
sin nöd, trots konungens förbud, ett tvångslån af
franska kolonien i Smyrna. Dessutom träffades han af
diplomatiska motgångar. Han föll i Ludvig XIV:s onåd,
fick hvarken bref eller pengar hemifrån och lämnade
1679 ruinerad Konstantinopel. Af utomordentlig
betydelse blef ambassaden genom de samlingar
("Tusen och en natt" m. m.), som verkställdes af N:s
följeslagare A. Galland (se denne). Litt.: A. Vandal,
"L’0dyssée d’un ambassadeur. Les voyages du marquis
de Nointel 1670-1680" (1900; recenserad af Th. Westrin
i "Hist. tidskr.", XXI, 1901).

Noir belge [nwär belj], svart marmor från trakten
af Namur.

Noiré [n w are], Ludwig, tysk filosof, f. 1829,
d. 1889 som gymnasielärare i Mainz, är mest påverkad
af Spinoza och Schopenhauer. Liksom den förre är han
psykofysisk monist, och liksom den senare fattar han
all kraft som till sitt innersta väsen vilja. Af N:s
skrifter må nämnas Grundlagen einer zeitgemässen
philosophie
(1875), Der monistische gedanke,
eine konkordanz der philosophie Schopenhauers,
Darwins, Robert Mayers und Lazarus Geigers
(1875),
Der ursprung der sprache (1877) och Logos, ursprung
und wesen der begriffe
(1885). S-e.

Noir grand antique [nwär grad äti’k], fr., marmor, som
utgöres af svarta brottstycken i snöhvit grundmassa
från Pyrenéerna.

Noirmoutier [noarmotie], ö på Frankrikes västkust,
s. om Loires mynning, tillhör dep. Vendée och är skild
från fastlandet genom Baie de Bourgneuf och det 800
m. breda sundet Goulet de Fromentine, öfver hvilket
gå en bank och en farbar väg. Ön har en längd af 19
km., en bredd i n. af högst 6 km. och en areal af 58
kvkm. Under högvatten ligga 2/3 af densamma under
vattenytan, men ön skyddas af dammar och dyner för
öfversvämning. Invånarna (7,977 år 1901) sysselsätta
sig med fiske och ostronfångst samt beredning af salt
och soda. Ön har sitt namn efter ett under


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:21 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free