Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nominalformer - Nominalism - Nominalkatalog - Nominallön. Se Arbetslön, sp. 1356 - Nomina sunt odiosa - Nomination - Nominativ (lat. casus nominativus). Se Kasus - Nomninativa uppgifter. Se Primäruppgifter - Nomine - Nominell - Nominera - Nomism - Nomistisk - Nomofylakes - Nomografi - Nomogram - Nomokanon (af grek., no'mos, lag och kanon, tros- och lefnadsregel). Se Grekisk-katolska kyrkan, sp. 225 - Nomos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"som bör bäras" o. s. v.). Infinitiver äro
vanligen olika kasusformer af verbalsubstantiv,
medan particip äro verbaladjektiv. Jfr Nomen.
K. F. J.
Nominalism, filos., den riktning inom
medeltidsfilosofien, som betraktade allmänbegreppen,
"universalia", som blott abstraktioner eller rent
af blott namn (lat. nomina) på tingen, som ensamma
tillmättes själfständig verklighet. Samma åsikt kallas
ock konceptualism om den betonar begreppens karaktär
af uppfattningssätt hos oss. Den motsatta åsikten
var realism, som fattade begreppen som verkligheter,
oberoende af tingen. Nominalismens främste målsman
var Roscelin, kanik i Compiègne under senare
hälften af 1000-talet. Hans åsikt bekämpades af
Anshelm af Canterbury och Vilhelm af Champeaux,
hvilkas "realism" blef den härskande ståndpunkten
under lång tid. Först på 1300-talet återupptogs
nominalismen af Occam m. fl. och blef under
skolastikens upplösningstid en föregångare till
den moderna filosofiens brytning med medeltidens
abstrakta begreppskonstruktioner och dess riktning i
stället på den konkreta verkligheten. Jfr Berkeley,
Boëthius, Materialism, sp. 1236, och Meritum,
sp. 172. Se J. Löwe, "Der kampf zwischen dem
nominalismus und realismus im mittelalter" (1876),
och K. Grube, "Nominalismus in der neuern englischen
und französischen philosophie" (1890). -
Nominalist, anhängare af nominalismen.
S-e.
Nominalkatalog, alfabetiskt uppställd förteckning
(på böcker m. m.). Jfr Katalog.
Nominallön. Se Arbetslön, sp. 1356
Nomina sunt odiosa, lat., "namn äro förhatliga",
att nämna några namn skulle endast väcka förargelse
(i en straffpredikan, en skandalhistoria e. d.).
Nomination (lat. nominatio), utnämnande, utnämning. Se
Nominera.
Nominativ (lat. casus nominativus). Se Kasus.
Nominativa uppgifter. Se Primäruppgifter.
Nomine, lat., i (någons) namn. - Jfr In nomine.
Nominell (lat. nominalis), som förefinnes till
namnet, men ej i verkligheten. Nominellt värde,
namnvärde, det fasta, abstrakta värde, som urspr. är
åsatt mynt, aktier, statspapper o. d., i motsats till
deras realvärde och skiftande kursvärde. Skiljemynt,
som ju äro underkastade nötning, ha alltid högre
namnvärde än metall-(real-)värde. Jfr Alpari.
Nominera (af lat. nominare, nämna), utse, utpeka,
utnämna. - 1. Inom den katolska kyrkorätten
betecknar nominationen den rätt vissa regeringar
genom påflig förläning, konkordat e. d. erhållit
att utse innehafvarna af kyrkliga befattningar,
särskildt biskopar, dock så att från kurians synpunkt
nominationen endast innebär ett designerande, på
hvilket, om kanoniska hinder ej möta, påfven meddelar
sin bekräftelse. Nominationsrätten har framgått
ur den supplik- eller förslagsrätt påfven efter
investiturstriden tillerkände en mängd världsliga
furstar; den kännetecknade särskildt konkordatet
med Frankrike af 1516 och dess efterföljare, där den
uttrycktes genom formeln nominare
Nobis ("nämna för oss"), som äfven förekom i de
påfliga institutionsbullorna, till dess Leo XIII
(1903) för fridens skull, utan att uppge sin formella
pröfningsrätt, lät det af franska regeringen med
protester mötta ordet "Nobis" utgå ur formeln. -
2. Särskildt i Förenta staterna användes ordet
"nominera" om att utse partikandidater till de
ämbeten inom Unionen eller de enskilda staterna
(president, guvernör o. s. v.), som tillsättas
genom val. Dylik nomination sker på partimöten
("conventions"), vanligen enligt noga bestämda regler
för de lokala partiorganisationernas representation.
1-2. V. S-g.
Nomism (af grek. nomos, lag) kallas en sådan
etisk åskådning, som uppfattar den högsta lag eller
norm, af hvilken det sedliga lifvet bör bestämmas,
i analogi med en yttre, statutarisk rättslag eller
ock åt en viss sådan positiv, borgerlig eller
kyrklig lag tillerkänner den absoluta auktoritet,
som tillkommer endast den inre, i människans eget,
andliga väsen grundade sedelagen samt för hvilken
därför det sedliga lifvet väsentligen får karaktären
af yttre observans. De mest typiska representanterna
för denna ståndpunkt äro å ena sidan den senare
judendomen, med fariseismen, å andra sidan den
romerska kyrkan och framför allt den jesuitiska
etiken. Då vid denna uppfattning af sedelagen något
verkligt inre förhållande mellan viljan och lagen ej
kan komma till stånd, utan lagen framträder som en
friheten hämmande skranka, måste den alltid föra med
sig en tendens att inskränka det område, öfver hvilket
sedelagen har att befalla. Därför skall ock hvarje
nomistisk åskådning vid närmare betraktande visa sig
innesluta större eller mindre element af den motsatta
ensidigheten, den s. k. antinomismen (se d. o.). Äfven
i detta hänseende erbjuda de nyss nämnda riktningarna,
särskildt jesuitismen, typiska exempel. Se vidare Lag.
E. Bg.
Nomistisk, som innebär nomism.
Nomofylakes (grek., "lagväktare", af nomos, lag,
och fylax, väktare) var i åtskilliga forngrekiska
stater en benämning för vissa ämbetsmän, som i en
eller annan mening hade att öfvervaka samhällslifvets
författningsenliga gång. I Aten skola dessa lagväktare
ha varit sju, och deras uppgift var bl. a. att i
folkförsamlingen öfvervaka iakttagandet af lagstadgade
former. A. M. A.
Nomografi, mat., grafisk räknemetod, vid hvilken man
begagnar sig af ett nomogram (se d. o.). Se äfven
Ocagne, d’.
Nomogram, mat., en grafisk framställning af en
funktion af mer än en variabel. För att framställa
ett nomogram af en funktion f (x, y) uppritar man i
x, y-planet ett tillräckligt antal kurvor, hvilkas
ekvationer äro f {x, y) = z, samt utskrifver vid
hvarje sådan kurva det på densamma konstanta värdet
af f (x, y). En dylik framställning af en funktion är
i många fall lämpligare än en tabell. Ett allbekant
exempel på ett nomogram har man i barometertryckets
framställning på de synoptiska väderlekskartorna.
I- F.
Nomokanon (af grek. nomos, lag, och kanon, tros-
och lefnadsregel). Se Grekisk-katolska kyrkan,
sp. 225.
Nomos, ett grekiskt ord, som i allmänhet betyder
"lag" eller "stadgad ordning", har i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
