Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-Amerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
proportionen 106 män mot 100 kvinnor (bland de
hvite 106,6 och särskildt bland de infödde hvite
102,7, bland utlänningar 129,2, bland negrerna
98,9). Folkmängdstillväxten är mycket snabb. Under
årtiondena 1820—60 3,27-3,64 proc. per år, 1860—70
2,26 proc., 1870—80 3,01, 1880—90 2,55, 1890—1900 2,07
och 1901-10 2,1 proc. pr år. Dock är öfverskottet
af årligen födda mindre än i flera europeiska
länder. Den starka tillväxten beror därför i hög
grad på invandring från andra länder, hufvudsakligen
från Europa. Dess storlek är ej säkert känd längre
än från 1820, då man först började hålla räkning
öfver den. Siffrorna för denna inflyttning växla
högst betydligt, och man kan med lätthet uppvisa,
att orsakerna till dessa fluktuationer legat dels i
europeiska, dels i amerikanska förhållanden. Så steg
den i förr okänd grad 1845-54, då flera af Europas
stater hemsöktes af hungersnöd och revolutionära
rörelser, hvilkas undertryckande framkallade
politiskt missnöje. Samtidigt upptäcktes guldfälten
i Kalifornien. Under inbördeskriget på 1860-talet
sjönk siffran, medan de europeiska krigen, i hvilka
Tyskland deltog, höjde den. Årtiondet 1851-60 utgjorde
antalet invandrare 2,6 mill., 1861—70 2,31 mill.,
1871—80 2,81 mill., 1881—90 5,25 mill., 1891—1900 3,84
mill., 1901—10 8,79 mill. och under 1911 878,587,
hvaraf dock 22,349 vägrades att landstiga. Hela
antalet inflyttade 1821—1911 var 28,95 mill., och man
har beräknat, att före 1820 omkr. 250,000 européer
bosatt sig inom unionens område. Efter hemländer har
största antalet invandrare kommit från Storbritannien
(8 mill. 1821—1911), därnäst från Tyskland (5,46
mill.), Österrike (3,3 mill.), Italien (3,45 mill.),
Europeiska Ryssland (2,83 mill.) samt från Sverige
och Norge (1,759,473). I äldre tider sammanfördes
svenskar och norrmän; Sundbärg har approximativt
beräknat, att de förre 1821-1904 utgjort 948,758;
läggas härtill antalet till N. utflyttade 1905—11
(efter svensk statistik inalles 127,391), så skulle
hela antalet svenska invandrare i unionen 1821—1911
vara 1,076,149 pers. Af hela den hvita befolkningen
1910, 81,731,957 pers., voro 68,386,412 (83,7 proc. af
hvita, 74,4 proc. af hela folkmängden) infödda
hvita, nämligen 49,488,575 (60,5 proc. af hvita,
53,8 proc. af hela) barn till infödda och 18,897,837
(resp. 23,1 och 20,5 proc.) barn af inflyttade hvita
(12,916,311 pers., resp. 15,8 och 14 proc., hvilkas
båda föräldrar voro födda i utlandet, och 5,981,526,
resp. 7,3 och 6,5 proc., hvilkas fader eller moder
var född i utlandet), samt 13,345,545 (resp. 16,3 och
14,5 proc.) inflyttade. Af hela den hvita befolkningen
bodde 1910 66,9 proc. i de fyra norra geografiska
afdelningar, hvari amerikanerna indela sitt land
(New England, mellersta atlantiska samt östra och
västra nordcentrala), hvilka ock hyste 84,8 proc. af
de inflyttade, medan endast 5,4 och 9,7 proc. af dem
slagit sig ned i södern och västern. Ehuru hvarje
del af jorden är representerad bland N:s befolkning,
kommer största delen af invandringen från Europa
(87,2 proc.), och af hela den utländska befolkningen
(13,515,886 pers., hvita och färgade) voro 6,740,400
pers. (49,8 proc.) från nordvästra Europa, mest från
Storbritannien och Irland (19 proc.), Tyskland (18,5
proc.) och de
skandinaviska länderna (9,3 proc.), samt 5,048,583
pers. (37,4 proc.) från södra och Östra Europa,
mest från Ryssland och Finland (12,8 proc.),
Österrike-Ungern (12,4 proc.) och Italien (9,9
proc.). Vid närmast föregående folkräkning (1900)
voro ej mindre än 67,8 proc. af de inflyttade från
nordvästra Europa (27,2 proc. från Tyskland) och
endast 17,7 proc. från södra och östra Europa. De
inflyttade svenskarna voro enligt den amerikanska
census 1860: 18,625, 1870: 97,332, 1880: 194,337,
1890: 478,041, 1900: 582,014 och 1910: 665,207
l. 4,9 proc. (125,3 män mot 100 kvinnor), till 60,6
proc. bosatta i stadssamhällen. Enligt 1910 års census
voro af de inflyttade svenskarna 32,1 proc. bosatta
i västra nordcentrala området (där Nebraska hade
23,219 svenskar, 13,1 proc. af den främmande hvita
befolkningen, och Minnesota 122,428 l. 22,7 proc.),
26,8 proc. i östra nordcentrala (Illinois 115,424),
13,2 proc. i mellersta atlantiska (10,6 proc. i
New England), 10,3 proc. i Stilla-hafsstaterna
(Washington 32,199 l. 12,6 proc.) och återstoden,
6,9 proc., i de öfriga delarna af unionen. Räknas
till svenskarna ej blott de i Sverige födda, utan
äfven de, hvilkas föräldrar, den ena eller båda,
voro födda i Sverige, var antalet 1,364,215, med sina
boningsplatser fördelade på ungefär samma sätt som de
förra. Bland större städer med mera betydande procent
svenskfödda må nämnas Chicago med 63,035 (8 proc. af
den utlandsfödda befolkningen), Minneapolis med 26,478
(31 proc. af den utlandsfödda och 8,7 proc. af hela
befolkningen) och bland medelstora städer Sioux city
3,444 skandinaver (resp. 33 och 7,2 proc.), Des Moines
2,761, Oakland 4,794, Rockford 9,380 (resp. 67,7
och 20 proc.) samt Jamestown 7,245 (resp. 68 och 23
proc.), Seattle 17,749 (resp. 26,6 och 7,5 proc.) och
Salt lake city 4,662 (resp. 23,8 och 5 proc.). —
Ökningen af negrer och indianer härrör hufvudsakligen
af nativitetsöfverskottet, men ökningen af de hvite
influeras i hög grad af invandringen. Approximativt
kan man beräkna den hvita befolkningens naturliga
ökning genom att från den 1910 upptagna hvita
befolkningen frånräkna antalet utlandsfödda hvita, som
inflyttat efter 1900. Återstoden, jämförd med den 1900
upptagna hvita befolkningen, kan antagas ungefärligen
ange dennas tillväxt oberoende af invandringen eller
den naturliga ökningen 1900-10. Antalet utlandsfödda
hvita, upptagna i 1910 års census, som inkommit efter
1 jan. 1901, var nästan exakt 5 mill. Subtraheras
dessa från de i 1910 års census upptagna hvita
(81,7 mill.), är återstoden omkr. 76,7 mill.,
hvilket, jämfördt med den hvita befolkningen 1900
(66,8 mill.), representerar en skillnad af omkr. 9,9
mill. l. 14,8 proc. Detta torde något öfverstiga
den naturliga tillväxten, emedan vissa mindre
faktorer ej tagits i beaktande. Men sannolikt är den
naturliga ökningen af hela hvita befolkningen under
årtiondet ej långt från 14 proc., något större än
negerbefolkningens tillväxtprocent, 11,2. Antalet
årligen ingångna äktenskap beräknades 1900 till 9,3
på 1,000 inv. (på 1,000 af befolkningen öfver 15 år
14) och skilsmässorna till 0,7 per 1,000 inv. (på
1,000 gifta 2); antalet lefvande födda beräknades
(antagligen för lågt) 1900 till 27,2 per 1,000 inv.,
och antalet aflidna var i de stater, där statistik
häröfver finnes och hvilka 1910 omfattade 58,3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
