Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nom de plume - Nord-Amerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liknande kritik drabbade äfven den under Taft fortsatta
kampanjen mot trusterna, hvilken ansågs alltför
lam trots de upplösningsdomar, som 1911 utverkades
hos unionens högsta domstol mot flera af de största
trusterna (bl. a. oljetrusten och tobakstrusten). Med
Canada lyckades Taft s. å. preliminärt ingå ett
förmånligt reciprocitetsfördrag, som tycktes
innebära Canadas handelspolitiska anslutning till
Förenta staterna, men unionistpartiets seger öfver
liberalerna vid valen i Canada i sept. s å. vållade
traktatens fall, och ej bättre gick det Tafts båda
"undantagslösa" skiljedomsfördrag med England och
Frankrike s. å., hvilka i senaten genom stympningar
och tillsatser så förändrades (mars 1912), att någon
ratifikation ej kom i fråga. Däremot fortsatte Taft
med energi och framgång sin företrädares sträfvanden
för flottans stärkande och lyckades äfven i flera
hänseenden befästa Förenta staternas inflytande i
Central-Amerika. Arbetena på Panamakanalen fortskredo
raskt, men några bestämmelser om de blifvande
kanalafgifterna (till förmån för amerikanska
fartyg) i den sommaren 1912 af kongressen antagna
Panamakanalbillen ha framkallat en ännu (sept. 1913)
olöst konflikt med England, som protesterat
mot denna kränkning af Hay-Pauncefotefördragets
likställighetsbestämmelser. I unionen upptogos
1912 staterna Arizona och New Mexico. - Redan
kongressvalen 1910, då demokraterna fingo majoritet
i representanternas hus, förebådade ett kommande
omslag, och då under valkampanjen 1912 oförsonlig
schism utbröt mellan den officiella republikanska
partiledningen, som förordade Tafts återval, samt
"insurgenterna", hvilka samlades kring Roosevelts
kandidatur, ökades därigenom än mer demokraternas
segerutsikter. Vid presidentvalet (5 nov.) erhöll
den demokratiske kandidaten, New Jerseys guvernör,
förre universitetsrektorn Woodrow Wilson
(president från 4 mars 1913) 408 elektorsröster,
medan Roosevelt fick 104 och Taft blott 11. Äfven
öfriga samtidigt företagna val utföllo mestadels
till demokraternas förmån, så att republikanernas
långvariga öfvervälde i senaten äfven bröts. Wilson,
som till utrikesminister (statssekreterare) tog den
tre gånger besegrade presidentkandidaten W. J. Bryan,
har (sept. 1913) lyckats genomföra en synnerligen
vidtgående tariffrevision med upphäfvande eller
nedsättning af tullarna på en mängd råvaror och
lifsförnödenheter. Hans utrikesminister angaf vid
sitt ämbetstillträde världsfredens främjande som
sin ledande grundsats och har äfven framlagt ett
lifligt omdebatteradt förslag rörande internationella
aftal om obligatoriskt uppskof och internationell
utredning i alla farliga konflikter staterna emellan
m. m. Samtidigt ha emellertid Förenta staterna
invecklats i konflikt med Japan rörande staten
Kaliforniens lagstiftning om förbud mot japaners
jordförvärf, och Wilsons vägran att erkänna den efter
en revolution i Mexico och F. J. Maderos störtande
där regerande provisoriske presidenten Huerta har
småningom ledt till en vidtutseende konflikt med
Mexico, skärpt genom de amerikanska anspråken att som
"Mexicos närmaste vän" framtvinga först stillestånd
mellan den provisoriska regeringen och insurgenterna
i de upproriska norra provinserna samt sedan fredlig
uppgörelse mellan de stridande partierna och nytt
presidentval, allt under "medlande" amerikansk
öfveruppsikt.
Litt.: En god handbok i Förenta staternas historia,
med mycket utförlig bibliografi, är "The Cambridge
modern history", bd VII, "The United states"
(1903; med bidrag af J. A. Doyle, J. B. Mc Master,
J. G. Nicolay, Woodrow Wilson m. fl.). Det klassiska
äldre arbetet är G. Bancrofts "History of the United
states" (sista af författaren reviderade uppl. i 6
bd, 1884-85; går blott till oafhängighetskrigets
slut). A. B. Hart har utgett en källsamling,
"American history told by contemporaries" (4
bd. 1897-1902) och den populärt hållna handboken
"Epochs of american history" (3 bd, 1891-93). Bland
moderna sammanfattande arbeten märkas främst J. B. Mc
Master, "History of the people of the United states"
(6 bd, 1883-1905), J. F. Rhodes, "History of the
United states from the compromise of 1850" (7 bd,
1893-1906), och H. Adams, "History of the United
states of America" (9 bd, 1889-91), och J. Schouler,
"History of the United states under the constitution"
(6 bd, 1899). En god bibliografi för amerikansk
historia är E. Channings och A. B. Harts "Guide
to the study of american history" (1896). Bland
öfriga arbeten kunna nämnas A. de Tocqueville,
"De la démocratie en Amérique" (2 bd, 1835; sedan
många upplagor; "Om folkväldet i Amerika", 6 bd,
1839-46), E. O. Hopp, "Geschichte der Vereinigten
staaten von Amerika" (3 bd, 1884-86), Th. Roosevelt,
"The winning of the west" (4 bd, 1889-96), den af
J. T. Morse utgifna biografiserien "American statesmen
series" (32 bd, 1898-1900), J. Fiske, ’"The critical
period of american history, 1783-1789" (1888),
"The american revolution" (3 bd, 1891) och "Essays,
historical and literary" (2 bd, 1902), E. Stanwood,
"History of the presidency" (1898) och "American
tariff controversies in the nineteenth century" (2 bd,
1904), G. O. Trevelyan, "The american revolution"
(3 bd, 1899-1907), H. C. Lodge, "The war with Spain"
(1899), J. P. Gordie, "History of the political
parties in the United states" (2 bd, 1900-02),
A. B. Hart, "Foundations of american policy" (1901),
J. B. Henderson, "American diplomatic questions"
(s. å.), W. Wilson, "History of the american people"
(5 bd, 1902), O. Hötzsch, "Die Vereinigten staaten
von Nordamerika" (1903), D. R. Dewey, "Financial
history of the United states" (s. å.), A. Pfister,
"Die amerikanische revolution 1775-1783" (2 bd, 1904),
E. L. Bogart, "Economic history of the United states"
(1907), och V. Söderberg, "Ur Förenta staternas
historia 1783-1865" (i "Gleerupska biblioteket", bd
3). Jfr äfven litteraturanvisningar under artikeln
Nordamerikanska inbördeskriget samt under de särskilda
presidenternas biografier. - Rörande svenskarna i
Förenta staterna se litteratur under artikeln Nya
Sverige och därjämte följande arbeten: G. Unonius,
"Minnen från en sjuttonårig vistelse i Nordvästra
Amerika" (2 bd, 1861-62; med bihang, 1896),
P. Waldenström, "Genom Norra Amerikas förenta stater"
(1890), O. N. Nelson, "History of the scandinavians
and successful scandinavians in the United states"
(2 bd, 1893), W. W. Thomas j:r, "The story of New
Sweden" (om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
