Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 1239-1240 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-Australien - Nordberg, G. Se Löwenhjelm, svensk adlig släkt - Nordberg, Jöran Andersson - Nordblad, Karl - Nordblom, Johan Erik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

järnvägen från Pine creek mot s. till Syd-Australiens
gräns m. m. Inalles kostade öfvertagandet
förbundet 10,24 mill. pd st. De sydaustraliska
lagarna skola fortfarande gälla i territoriet,
till dess förbundsstyrelsen annorlunda
besluter. Regeringen i N. föres af en administratör.
J. F. N.

Nordberg, G. Se Löwenhjelm, svensk adlig släkt.


Nordberg, Jöran Andersson, präst, historieskrifvare,
f. 3 sept. 1677 i Stockholm, d. där 24 mars 1744,
blef student i Uppsala 1691 samt filos. magister,
präst och e. o. predikant vid artilleriet 1703. Han
begaf sig till Thorn, där svenska hären då låg,
och följde denna sedan alltjämt. Han befordrades
slutligen till förste predikant vid Lifdrabantkåren
och hofpredikant 1707, på grund af den synnerliga nåd
han förvärfvat hos konungen. Efter Poltavaslaget
föll N. i rysk fångenskap, där han hörde till
grefve Karl Pipers närmaste omgifning och fungerade
som hans huspredikant. Han var äfven preses i det
svenska konsistorium, som upprättades i Moskva, och
inlade synnerligen stor förtjänst om den kyrkliga
organisationen under fångenskapen, hvilken hade den
allra största betydelse för bevarandet af troheten
mot konung och fosterland bland fångarna. Så vidt
möjligt tillämpade man därvid samma former som
i Sverige, böndagar höllos, präster ordinerades
etc. Äfven kyrkotukten sökte man så vidt möjligt
upprätthålla, men då den världsliga maktens arm
saknades, kunde man blott delvis lyckas häri. Mot den
pietistiska rörelsen, som snart växte sig oerhördt
stark bland fångarna och bland sina anhängare
räknade bl. a. Piper och Cederhielm, uppträdde N. i
motsats till de fleste öfrige svenske prästerna
med foglighet och öfverseende. Gentemot Piper, med
hvilken N. tidtals stod på rätt spänd fot, uppträdde
han med manlig bestämdhet och med starkt betonande af
sin prästerliga värdighet, utan att dock glömma den
vördnad han var skyldig honom som konungens högste
representant under fångenskapen. Slutligen blef
N. 1715 utväxlad och begaf sig 1716 till konungen
i Stralsund samt utnämndes till hans biktfader och
preses i fältkonsistoriet. Han åtföljde honom sedan
till Skåne och på fälttåget mot Norge. 1717 blef
han kyrkoherde i Klara församling i Stockholm. Där
egnade han sig, utom åt sina prästerliga göromål,
äfven åt historisk och topografisk forskning
samt åt riksdagsbefattningar. Första frukten af
hans författarskap blef S. Claræ minne (1727),
ett ganska aktningsvärdt samlingsverk, som ännu
behåller sitt anseende. 1731 fick han entledigande
från bankofullmäktigskap m. m. för att på uppdrag
författa sin älskade konungs historia. Arbetet utkom
i två delar 1740 med titeln Konung Carl den XII:s
historia. Det är, på grund af författarens ställning
och verkets tillkomst, en officiell historia, men
saknar historiska egenskaper af högre
ordning och närmar sig till krönika. Den länge gängse
meningen, att det före utgifvandet varit underkastadt
officiell censur, har uppvisats vara oriktig. Motsedt
med stora förväntningar, mottogs det, efter Warmholtz’
ord, "med begärlighet, belöntes hederligen, men har
icke vunnit kännares bifall". Det måste dock alltid
anses vara en viktig källa för vårt vetande om Karl
XII. Det öfversattes, med någon omredigering, af
Warmholtz på franska (4 dlr, 1742; ny titeluppl. 1748)
samt, genom svenske residenten i Hamburg J. F. Königs
försorg af J. H. Heubel på ty. (praktuppl. i 3 dlr,
1745-52). En del i den tryckta upplagan icke intagna
anekdoter spriddes länge i handskrift och utgafs 1754
af T. Rothe i Köpenhamn som Anmärckningar vid Carl
den XII:s historia (öfv. på ty. och da. samt omtryckt
i Stockholm 1767). Af N:s öfriga arbeten förtjänar
nämnas det i handskrift å k. biblioteket förvarade
Kirkiobalker i Sverige, en samling officiella skrifter
rörande svenska kyrkoförfattningen från 1521 till
1720, tio likpredikningar samt ett par teologiska
skrifter. Jfr K. Hallendorff, "Bidrag till frågan om
publicerandet af Nordbergs Konung Carl XII:s historia"
(1899) och "Karl XII och Lewenhaupt 1708" (1902).
-rn. (A. S.)

Nordblad, Karl, läkare, f. 15 sept. 1778 i Gäfle,
d. där 27 juli 1855, blef student i Uppsala 1793,
med. doktor i Lund 1800, provinsialläkare i
Hälsingland 1801, stadsläkare i Gäfle 1830. 1827
hade han erhållit professors titel. Han var led. af
Vet. akad. (1840). N. hade vidsträckt praktik
och gjorde sig bemärkt som nitisk främjare af
vaccinationen i Norrland. Han utgaf Sundhets-lärobok
för menige man (1827; 2:a uppl. 1833; öfv. på
fi. 1837),


Nordblom, Johan Erik, tonsättare, f. 12 april
1788 i Uppsala, d. där 25 dec. 1848, sattes 1803
i handel i Stockholm, men återkom till Uppsala och
studerade där musik för Hæffner 1808-14. Sistn. år
blef han musikdirektör vid Gäfle gymnasium,
hvilken plats han lämnade 1821 och flyttade till
Stockholm, där han 1824 blef lärare i elementar- och
kyrkosång vid Mus. akad. och 1827 led. af akad. Vid
Hæffners död (1833) blef han director musices
vid Uppsala universitet, 1835 därjämte organist
vid domkyrkan. 1846 öppnade han i Stockholm ett
sånginstitut, gjorde senare konsertresor i landsorten
och uppträdde därvid som sångare. N. var en god
sånglärare och utbildade flera elever. Hans Sångschola
utkom i tre kurser 1836-40 och antogs vid rikets
flesta läroverk. Som tonsättare röjde han melodisk
begåfning och tjusade sin samtid med visorna Ungmön
i lunden, I fallets stund, Vyss, vyss, Vore du ett
ax m. fl., och af hans manskvartetter sjungas ännu i
dag Härliga land samt stundom Forntida minnen och O,
låtom oss svärja ett fostbrödralag. N. kan sägas i
en del melodier bilda en öfvergång mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>