- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1259-1260

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordens förhistoriska tid - Nordens guder - Nordenskiöld (Nordenskjöld, Nordensköld), svensk adlig ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(utländska) mynt, med konsten att löda och förgylla
metaller samt med skrifkonsten, först, kort e. Kr.,
med runorna (se d. o.). Äfven i många andra afseenden
rönte våra förfäder under de första århundradena af
vår tidräkning inflytande af den romerska kulturen. De
romerska legionerna trängde visserligen aldrig
fram till Skandinavien, men förbindelsen mellan
våra trakter och det romerska riket var mycket
liflig. I stället för bronsålderns enkla tyger och
simpla lerkärl funnos prydliga dräkter af fyrskäftad
ylleväfnad och ganska fina krukmakeriarbeten. Äfven
skeppsbyggeriet stod högt. Omkr. midten af det första
årtusendet e. Kr. visar sig i Norden en förvånande
rikedom på guld, hvilken tydligen ytterst har sin
grund i de stora tributer i guld, som flere af de
östromerske kejsarna måste betala till goterna vid
Donau. Inhemskt mynt fanns icke i Norden förr än
vid hednatidens slut. Under den senare delen af
järnåldern existerade en för de skandinaviska
länderna egendomlig ornamentik (fantastiska
djurfigurer i smakfulla slingor). Järnålderns
grafvar innehålla lämningar än af brända, än af
obrända lik. Under periodens senare del blefvo de
döde ej sällan begrafna i "skepp", eller båtar,
som dragits upp på land och öfver hvilka vanligen
en hög uppkastades. Järnålderns sista århundraden,
den s. k. yngre järnåldern 1. vikingatiden
(omkr. 800-midten af 1000-talet), höra emellertid icke
längre till Nordens "förhistoriska tid". (Om kulturen
se vidare Järnåldern, sp. 457-459.) Litt.: se den i
art. Stenåldern, Bronsåldern och Järnåldern anförda.

Nordens guder, en serie episka smådikter (romanser)
af Öhlenschläger (se d. o.).

Nordenskiöld (Nordenskjöld, Nordensköld), svensk
adlig ätt, härstammar från Erik Matsson (f. 1597 på
torpet Nordanåker i Tierps socken, Uppland, dog 103
år gammal). Dennes son Johan Erik Nordberg (f. 1660,
d. 1740), blef öfverinspektor vid salpetersjuderierna
i Finland. Hans söner, Anders Johan och Karl Fredrik
Nordenberg
(se N. 1 och 2), adlades 1751 med namnet
Nordenskiöld (adliga ätten Nordenskiöld, n:r 1,912
B). Den senares son Otto Henrik (se N. 3) uppflyttades
1797 i dåv. riddarklassen (kommendörsätten
Nordenskjöld, n:r 1,912 A) samt blef 1815 friherre
(friherrliga ätten Nordenskjöld, n:r 357). Ofvannämnde
Karl Fredrik N:s sonson Otto Gustaf (se N. 6) bildade
1841 en annan friherrlig ättegren (friherrliga ätten
Nordensköld, n:r 394). Den sistnämndes brorson Nils
AdoIf Erik
(se N. 8) erhöll 1880 friherrlig värdighet
(friherrliga ätten Nordenskiöld, n:r 405). Den adliga
ätten immatrikulerades på finska riddarhuset 1818.

1. Anders Johan Nordenskiöld, militär, ämbetsman,
f. 21 dec. 1696 på Hitå, Sibbo socken, Finland, d. 27
juni 1763 i Helsingfors, var son till ofvannämnde
Johan Erik Nordberg och antog, i likhet med de öfriga
barnen, namnet Nordenberg. Han blef 1711 student
i Uppsala och 1716 volontär vid Fortifikationen,
där han avancerade 1742 till major och 1744
till generalkvartermästare och chef för finska
fortifikationsbrigaden. Han af gaf 1745 berättelse
om Finlands
försvar och projekt till fästningsverks
anläggande samt utsåg plats för den tillämnade
staden (Lovisa) vid Degerby och utarbetade för
densamma dels stadsplan, som stadfästes 1746,
dels befästningsdessein. 1751 adlades han med
namnet N. 1752 blef N. vice landshöfding och 1753
landshöfding i Savolaks och Kymmenegårds län samt
var 1757-61 landshöfding i Nylands och Tavastehus’
län. I samtidens naturvetenskapliga och ekonomiska
sträfvanden tog N. liflig del. Han kallades
till medlem af Vet. akad. vid dess stiftelse och
offentliggjorde i dess handlingar flera uppsatser af
ekonomiskt innehåll. Som landshöfding uppmuntrade
han flitigt allmogen att förbättra jordbruket,
inrätta kalkbrännerier och pottaskesjuderier samt att
tillverka harts och terpentinolja. En ämbetsberättelse
af honom, 1753, är publicerad i Sv. Litt. sällsk:s
i Finland "Förh. o. upps.", 16.

2. Karl Fredrik Nordenskjöld d. ä., den föregåendes
broder, militär, ekonomisk skriftställare, f.
29 sept. 1702 på Savijärvi, Sibbo socken,
d. 19 mars 1779 på Eriksnäs, Sibbo, antog liksom
brodern namnet Nordenberg. Han blef 1716 volontär
vid Fortifikationen, där han, som 1740-41
iståndsatt befästningarna vid Tavastehus,
1741 befordrades till kapten. S. å. började han
hålla publika föreläsningar på Riddarhuset,
men sändes snart till Finland för att uppföra
åtskilliga "nödfallsverk". Efter 1743 års
fredsslut med Ryssland utsågs N. till styresman för
uppmätningen af den nya gränsen mot detta land,
blef 1745 major, anordnade 1747 försvarsanstalter
vid Tvärminne och Hangö udd, avancerade 1755 till
generalkvartermästarlöjtnant, förestod 1757-60
fortifikationsdirektionen i Stockholm och blef 1762
öfverste och chef för finska fortifikationsbrigaden,
men erhöll redan 1763 afsked, hvarefter han drog sig
tillbaka till sin egendom Frugård i Mäntsälä socken
i Nyland. 1751 adlades han med namnet N. Han var vid
riksdagen 1755-56 medlem af sekreta utskottet och den
af detta tillsatta finska beredningsdeputationen
(äfven kallad "deputerade för hushållningens
upphjälpande i Finland") samt slöt sig till
hattpartiet. Mera betydande än som politiker var han
som landtbrukare och ekonomisk skriftställare. Hans
egendom Frugård var med underlydande lägenheter en
mönsterfarm, där trädgårdsskötsel, fruktodling, bruks-
och sågverksrörelse drefvos i vidsträckt skala.
Han kallades, liksom brodern, 1739 till medlem
af Vet. akad. samt bidrog med flera fysikaliska,
naturvetenskapliga och ekonomiska rön till
dess handlingar. Då han 1758 nedlade presidiet i
akademien, höll han ett tal Om nyttan af öfverflödigt
vattens uttappande utur insjöar, kärr och mossar i
Finland
, och hans svar på akademiens fråga Om bästa
sättet att uppodla mosslupna ängar
ansågs vara af
stort värde.

3. Otto Henrik Nordenskjöld, den föregåendes
son, friherre, sjömilitär, f. 22 febr. 1747 på
Frugård i Mäntsälä socken, d. 8 apr. 1832 på
sin gård Fårebo i Misterhults socken, Kalmar
län, blef sjökadett 1761, aflade officersexamen
1764, blef 1768, efter vidsträckta resor med
handelsfartyg, löjtnant på stat vid galäreskadern
i Stockholm, 1774 kapten vid örlogsflottan och
1776 major. 1777 tjänstgjorde N. som underlöjtnant
i engelska flottan och 1778-81 som kapten


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:21 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free