- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1299-1300

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordiska jockeyklubben - Nordiska journalistiska skilje- och hedersdomstolar. Se Skiljedomstol - Nordiska juristmöten. Se Juristmöten - Nordiska kortsvansade fåret. Se Fårsläktet, sp. 202 - Nordiska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enigheten emellan Nordens olika hästsport- och
afvelsföreningar. Den första generalförsamlingen
hölls vid Klampenborg 9 juli 1871, då stadgar antogos
och styrelse valdes. Styrelsen, "Stewardskommittéen",
bestod af 12 medlemmar, 6 danska och 6 svenska,
hvilka inom sig valde en dansk och en svensk
preses. Klubben höll sina s. k. generalförsamlingar
omväxlande i Köpenhamn och Hälsingborg; dessutom
hade klubben årligen ord. sammanträden på första
löpningsdagarna i Danmark och Sverige. Årsafgiften
var 5 rdr danskt mynt eller 10 rdr svenskt. Klubben,
som redan första året räknade 86 medlemmar, utöfvade
ett synnerligen välgörande inflytande på den ädla
hästafveln och kapplöpningssporten i Norden under
vår hästlöpningssports glansperiod; denna varade
dock ej längre än till slutet af 1870-talet, då
äfven klubbens tillvaro upphörde. Dess efterträdare
i Sverige blef 1890 "Jockeyklubben" (se Jockejklubb).
B. C-m.
illustration placeholder

Nordiska jockeyklubbens medlemsmärke.

Nordiska journalistiska skilje- och hedersdomstolar.
Se Skiljedomstol.

Nordiska juristmöten. Se Juristmöten.

Nordiska kortsvansade fåret. Se Fårsläktet, sp. 202.

Nordiska kriget (Stora nordiska kriget) kallas
det krig, som 1700-21 fördes i norra och östra
Europa. Kriget har sitt upphof i ett mot Sverige
riktadt anfallsförbund mellan Fredrik IV af
Danmark, August II af Sachsen-Polen och Peter I af
Ryssland. Den danska politiken gick ut på att krossa
den med Sverige förbundna holstein-gottorpska makten
samt att om möjligt återvinna de förlorade provinserna
(Skåne m. m.) på den skandinaviska halfön. I sin
sträfvan att härvid få allierade mötte Danmark konung
Augusts planer på bildandet af ett stort östeuropeiskt
välde, i hvilka förutom försök att öka konungamakten i
Polen äfven ingingo idéer om stora landförvärf. Dessa
eröfringsplaner hade först varit riktade närmast
mot Turkiet, men då den internationella situationen
ej längre gaf August hopp om framgång åt detta håll,
kom han att vända sig mot Sverige. Ett tredje, mot
Sverige fientligt moment var den mot den svenska
kronan rebelliske livländaren E. Patkuls försök
att lösrycka Livland från det svenska väldet och
däraf bilda ett själfständigt adelssamhälle. Patkul
hade en viktig del i, att Augusts planer verkligen
bragtes till utförande, och han spelade en ytterst
betydelsefull roll i de underhandlingar, som ledde
till förbundets afslutande. Den tredje parten i
alliansen blef tsar Peter, som dock i början ej
visade någon synnerlig ifver för saken, utan behöfde
utsättas för kraftig påverkan från August och från
Danmark, hvilket senare land mycket tidigt hade vändt
sig till honom i saken. Från svensk sida företogs
intet fientligt steg, som kunnat motivera alliansen;
det kan dock påpekas, att Karl XII med
fullföljande af sin faders traditionella politik
kraftigt understödde huset Gottorp i dess tvister
med Danmark.

För Sverige kom krigsutbrottet i allt väsentligt som
en öfverraskning. Det var August, som började kriget
genom att anfalla Riga (febr. 1700). I mars anfölls
Holstein-Gottorp af Danmark. Ryssland bröt freden
först i aug. s. å. De första afgörande händelserna
framkallades genom Sveriges, Englands Hollands och
Hannovers ingripande - i egenskap af garanter för de
rörande Danmarks och Gottorps inbördes förhållanden
upprättade traktaterna - mot Danmark. Under det
att en kombinerad härstyrka uppträdde i Holstein,
visade sig svenska, engelska och holländska flottor
i Sundet och möjliggjorde den svenska landstigningen
på Själland; denna framtvingade freden i Traventhal,
genom hvilken Danmark tvangs att utgå ur alliansen,
och Sverige kunde nu vända sig mot Öst-Europa. I
nov. 1700 blef tsaren grundligt slagen vid Narva,
och i juli 1701 utdrefvos sachsarna genom slaget
vid Riga från svenskt område. Karl XII:s politik
och krigföring gingo därefter ut på att åstadkomma
en grundlig omgestaltning af förhållandena i östra
Europa. Under de följande åren arbetade han på
att upplösa den för Sveriges maktställning farliga
förbindelsen mellan Polen och den uppåtsträfvande,
öfver Sachsens betydliga militära och finansiella
hjälpmedel förfogande konung August, att ge Polen
en inhemsk konung och att för framtiden i intim
politisk allians förbinda det med Sverige, hvarpå de
båda staternas samlade makt skulle föras mot Ryssland
och krossa tsaren. Ett lyckligt genomförande af dessa
planer skulle varit liktydigt med en bestämd svensk
hegemoni i östra Europa. Det är också ett utmärkande
drag hos Karl, att han konsekvent sträfvade att
rikta Sveriges politik och dess hela energi österut;
han af visade därför bestämdt de förslag och försök,
som gjordes att åstadkomma fred utan någon grundlig
uppgörelse, så mycket mer som dessa freds- och
medlingsförslag djupast hade till innebörd att rikta
Sveriges politiska intresse åt väster i st. f. åt
öster. Karls fälttåg i Polen hade till uppgift att
krossa Augusts militära makt; samtidigt arbetade
man på att få polackerna att afsätta honom. De
geografiska och militäriska förhållandena i Polen
och de egendomliga och invecklade anordningarna i det
polska statslifvet gjorde, att dessa mål ej kunde så
hastigt uppnås. De förnämsta händelserna i militäriskt
afseende äro den sachsiska arméns besegrande vid
Klissov (juli 1702), det sachsiska infanteriets
krossande genom den betydelsefulla eröfringen af
Thorn (1703) och kampanjen 1704, genom hvilken en ny
af August uppsatt armé utdrefs ur Polen, sedan den
vunnit en temporär framgång genom Karls sannolikt på
grund af en väntad rysk framryckning förorsakade tåg
till Galizien. I politiskt afseende hade situationen
karakteriserats genom bildande af konfederationer å
ömse sidor, hvarvid det svenskvänliga partiet hade sin
tyngdpunkt i Stor-Polen, Augusts afsättning, valet
af Stanislaus Leszczynski till konung (juli 1704)
och den med honom slutna fredstraktaten i Warschau
(nov. 1705), i hvilken Karls idéer om en evigvarande,
intim förbindelse mellan Sverige och Polen tydligt
framträda. Under tiden hade emellertid tsaren


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0708.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free