Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordiska kriget - Nordiska landtbruksskolan. Se Rösiö, P. J. - Nordiska läkarkongresser. Se Medicinska kongresser - Nordiska lärarmöten. Se Lärarmöten, sp. 213 - Nordiska matematikerkongresser. Se matematikerkongresser - Nordiska museet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följdes med största spänning i hela Europa. I aug. 1718
afvisade Karl ryska fredsförslag, som föreföllo
alltför hårda, men det är möjligt, att detta
afvisande var afsedt att vinna tid, till dess det
afsedda krigsföretaget, Norges eröfring, fullbordats,
hvarefter Danmark skulle varit förlamadt och Sverige i
ett annat och förmånligare läge. Goertz hade samtidigt
hållit hemliga förhandlingar i gång med Georg I;
utvägar åt olika håll höllos därigenom öppna. Karl
XII hade under tiden genom nyuppsättning eller
utrustning af trupper organiserat en stor armé och
inföll i Norge, där försvarsmedlen voro jämförelsevis
svaga. Den började nya svenska offensiven afbröts
tvärt genom hans död (30 nov. 1718). De nya maktegande
i Sverige sökte endast att få fred och fullföljde ej
med vederbörlig energi och skicklighet de uppslag,
som getts i Karls sista tid. Sedan Englands konung
lyckats draga öfver Preussen på sin sida, slötos
freder i Stockholm med Hannover (9 nov. 1719),
då Bremen-Verden afträddes mot 1 mill. rdr, och
med Preussen (20 jan. 1720), då Pommern s. om Peene
samt Usedom och Wollin afträddes mot 2 mill. rdr. Med
England hade Sverige trädt i förbindelse för att af
detta land, hvars regering ur politisk och merkantil
synpunkt hyste fruktan för tsarens makt, få hjälp mot
Ryssland. Med Danmark slöts fred i Frederiksborg (3
juli 1720), hvarvid Sverige afstod från förbindelsen
med Gottorp, som därefter definitivt miste sin del
af Slesvig, afstod friheten från Öresundstullen
och betalade 600,000 rdr. Förhoppningen att af
England få effektiv hjälp mot Ryssland gick ej i
uppfyllelse. De försök England gjorde att åstadkomma
en stor europeisk sammanslutning mot Ryssland nådde ej
till något resultat, särskildt då Preussen ej vågade
gå för långt gentemot tsaren. Ryska härjningar på
Sveriges kust framtvingade slutligen fullständigt
eftergifvande på svensk sida, och i freden i Nystad
(30 aug. 1721) måste Sverige afträda Livland, Estland,
Ingermanland och Viborgs län, men erhöll 2 mill rdr.
Kriget hade åstadkommit stor utmattning ej blott i
Sverige, utan i hög grad äfven i Ryssland, Danmark
och Polen. Dess följder i stort voro bl. a. den
svenska Östersjömaktens fall och bildandet af en
rysk maktställning vid Östersjön; den preussiska
maktens stadgande genom besittningen af Stettin med
Odermynningen, Polens ytterligare försvagande genom
att Ryssland i st. f. Sverige lyckats göra sig till
dess protektor; afslutandet af den gamla striden
mellan Sverige och Danmark om Öresunds och Kattegatts
stränder och uppgörandet af den därmed sammanhängande
gottorpsk-slesvigska frågan.
Någon fullständig, moderna anspråk uppfyllande
framställning af Stora nordiska krigets historia
finnes ej, och då för tiden i fråga arkiven
endast ofullständigt utforskats, är kännedomen om
händelserna, deras förlopp och inre sammanhang, ännu
i viss mån fragmentarisk, och olika uppfattningar stå
skarpt mot hvarandra. Ang. litteratur kan hänvisas
till verk öfver Karl XII:s, tsar Peters, August
II:s, Fredrik IV:s och andra af hufvudpersonernas
historia. Jfr vidare C. Hallendorff, "Bidrag till det
stora nordiska krigets förhistoria" (1897), H. Hjärne,
"Karl XII" (1902), Schirren, "Zur geschichte des
nordischen krieges" (1913), K. Sarauw,
"Die feldzuge Karls XII." (1881), danska generalstaben
(genom Tuxen m. fl.), "Bidrag til den Store
nordiske krigs historie" (1899 ff.), H. Brulin,
"Sverige och Frankrike under nordiska kriget och
spanska successionskrisen åren 1700-1701" (1905),
G. Syveton, "Au camp d’Altrandstadt 1707" (1900),
A. Stille, "Carl XII:s fälttågsplaner 1707-1709"
(1908), Bajov och Jonakov (i "Trudij imperatorskago
russkago-istoritjeskago obstjestva", Petersburg
1909), A. Stille, "Kriget i Skåne 1709-1710" (1903),
J. G. Droysen, "Geschichte der preussischen politik"
IV: l, 2 (1867-69), B. G. Lundberg, "Sverige och
Preussen 1709-1715" (1893), S. Schartau, "Sverige och
Hannover 1709-1715" (1905), J. F. Chance, "George
I and the Northern war" (1909), Fr. Hjelmqvist,
"Kriget i Finland och Ingermanland 1707 och 1708"
(1909), Oscar Fredrik, "Några bidrag till Sveriges
krigshistoria åren 1711, 1712 och 1713" (sista uppl.,
1892), A. Z. Mysjlajevskij, "Petr Velikij. Vojna v
Finljandij v 1712-1714 godach" (1896), H. E. Uddgren,
"Kriget i Finland 1713" (1906) och "Kriget i Finland
1714" (1909), E. Holm, "Studier til den store nordiske
krigs historie" (1881), Th. Westrin, "Friherre Georg
Heinrich v. Goertz’ bref ur fängelset i Arnhem
1717" (i "Hist. tidskr." 1898), P. Sörensson,
"Sverige och Frankrike 1715-1718" (1909), Wahl,
"Feltogene 1716 og 1718" (1903), K. O. Munthe,
"Fredrikshalds og Fredriksstens historie indtil 1720"
(1906), H. Wrangel, "Kriget i Östersjön 1719-1721"
(I, 1906), Malmström, "Sveriges politiska historia
från konung Karl XII:s död till statshvälfningen
1772", I. (i 2:a uppl. 1893), samt "Karolinska
förbundets årsbok" fr. o. m. 1910. Om de stora
samlingar till Nordiska krigets historia, som
hopbragts af den livländsk-tyske historieskrifvaren
Schirren, se "Karolinska förbundets årsbok" 1910.
A. S.
Nordiska landtbruksskolan. Se Rösiö, P. J.
Nordiska läkarkongresser. Se Medicinska kongresser.
Nordiska lärarmöten. Se Lärarmöten, sp. 213.
Nordiska matematikerkongresser. Se
Matematikerkongresser.
Nordiska museet i Stockholm utgör en af d:r Artur
Hazelius (se denne) 1872 grundlagd och sedermera
ofantligt tillökad samling af etnografiska och
kulturhistoriska föremål, som belysa de skandinaviska
folkens odling under gångna tider. På en sommarfärd
i Dalarna 1872 upprann hos Hazelius idén till en
sådan samling, och redan i okt. 1873 kunde han
öppna museets första afdelning (allmogesaker)
under namnet Skandinavisk-etnografiska samlingen
i den s. k. Södra paviljongen, Drottninggatan
n:r 71. Genom fortsatta inköp och från alla håll
inströmmande gåfvor nödvändiggjordes anskaffandet
af flera lokaler (en afdelning i Norra paviljongen
öppnades 1874, norska afdelningen följande året),
och 1875 beviljades statsanslag till hyreshjälp åt
museet. I mars 1874 testamenterade grundläggaren den
genom gåfvor tillkomna delen af museet till svenska
staten, och i skrifvelse af 30 sept. 1879 framställde
han till K. M:t förslag, att staten skulle öfvertaga
museet utan någon ersättningsskyldighet, men mot
villkor att ikläda sig ansvaret för museets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
