Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stavanger. I N. funnos vid 1911 års slut 5,788
industriföretag med inalles 129,238 arbetare
(hvaraf 92,010 män och 21,556 kvinnor öfver 18
år) samt 612,700 hkr (vid 1913 års utgång nära 1
mill. hkr, hvarjämte flera hundra tusen hkr äro
under utbyggning). Industriens hufvudgrupper voro
s. å.: mekaniska verkstäder och metallindustri (618
företag och 27,279 arb.), kemisk industri (omkr. 279
företag och 6,356 arb.), anläggningar för elektrisk
belysning och kraft (121 företag och 635 arb.),
alla slag af textilindustri (248 företag och 10,814
arb.), trämasse- och pappersindustri (166 företag och
13,686 arb.), läder- och gummiindustri (88 företag
och 1,193 arb.), trävaruindustri (omkr. 1,622 företag
och 21,029 arb.), närings- och njutningsmedel (1,473
företag och 16,967 arb.), beklädnadsindustri (290
företag och 7,145 arb.) samt polygrafisk industri
(258 företag och 3,476 arb.). Jämte industrien
själf har värdet af exportprodukterna stigit,
från omkr. 1,5 mill. kr. årligen 1866–67 till
93,5 mill. kr. 1906–10. (Värdet sjönk 1898 till
41,5 mill. från 50,5 mill. 1897, hufvudsakligen
emedan industrien genom mellanrikslagens (se
d. o.) upphäfvande beröfvades sin marknad i
Sverige.) De artiklar, som främst bidragit till
värdets stegring, äro trämassa och cellulosa (i
medeltal 8,5 mill. kr. 1886–90, men 39,5 mill. år
1910) samt konserver och kondenserad mjölk
(9 mill. kr. 1903, men 23 mill. 1910); härtill
komma de senaste åren med raskt stigande värden
norgesalpeter och i förening därmed natriumnitrit
(inalles 1910 öfver 3 mill.), kalciumkarbid, cyanamid,
ferrosilicium och margarin. Nästan uteslutande
för den inhemska marknaden arbeta metallindustrien,
textilindustrien och skofabrikerna (omkr. 1,600 arb.),
tegelbruken (1,900 arb.), glasbruken (1,200 arb.) samt
porslins- och fajansfabrikerna (700 arb.). Bland
orsakerna till industriens utveckling ha varit
ett sedan 1890-talet efter hand, särskildt genom
1905 års tulltariff, ökadt tullskydd, vidare Norsk
arbeidsgiverforening (1900) och tekniska högskolan
i Trondhjem (1910). Arbetslönerna ha de senare
åren varit i starkt stigande (1910 i genomsnitt
1,150 kr. årslön för vuxna manliga arb.). Af de
företag, som beröras af riksförsäkringsanstaltens
olycksfallsförsäkringsplikt, utbetaltes 1897 39,7
mill. kr. till omkr. 60,000 arb., men 1910 83,73
mill. kr. till omkr. 96,900 arb. – Konstslöjden
befattar sig hufvudsakligen med smide, möbelsnickeri,
konstväfning samt fajans- och lergodstillverkning,
väsentligen som amatörarbete. En särskild gren
däraf, den s. k. folkindustrien (allmogeslöjd),
omfattande träsnideri, väfning af väggbonader, de i
Hardanger, Hallingdalen och Telemarken högtstående
broderierna och sömnaderna, har vunnit i utbredning
och smak genom påverkan från konstindustrimuseer,
som upprättats (i Kristiania, 1876, Bergen, 1889,
och Trondhjem, 1893) och folkmuseer (Bygdö, 1894,
Maihaugen, 1900, och i Skien, 1913, m. fl. st.) samt,
i fråga om ornamentik i nationell riktning,
af Föreningen for norske mindesmærkers bevaring
(1844). Inom den för hemmens dagliga behof afsedda
hemslöjden (no. husflid) i väfning, sömnad, brodering,
träsnideri, korgflätning, smide ha utvecklats starkt
traditionsbundna, nationellt särpräglade former,
framför allt i textil-, träsnideri-, silfver-
och smidesarbetena (jfr fig. till art. Norsk konst). I midten af
1800-talet höll hemslöjden på att dö ut. För dess
återuppväckande hade E. Sundt ("Om husfliden i N.",
1868) stor betydelse, föreningen Norsk husflids venner
(1887) och de efter denna bildade föreningarna ha
verkat sporrande och reglerande; röjningsverket
har centraliserats i Den norske husflidsforening
(1891), och ett ännu mera effektivt samarbete har
åstadkommits genom Norges husflidsforbund (1910) af
landets hemslöjdsföreningar, konstindustrimuseer och
slöjdskolor. – Handtverket stod under medeltiden
på en relativt hög ståndpunkt. De 1621 stadfästa
allmänna bestämmelserna för skråna beteckna i
själfva verket inledningen till handtverkets
förfall. Under 1700-talet och förra hälften af
1800-talet stod det lågt. Handtverkslagen af
1839, som förbjöd upprättandet af nya skrån, gaf
den tynande institutionen dödsstöten, och lagen
af 1866 gjorde handtverket till en h. o. h. fri
näring. Först 1894 återinfördes yrkesprof som villkor
för att ernå burskap, och lagen af 25 juli 1913
innehåller bestämmelser, alla i skärpande riktning,
om förvärf af näringsbref, om yrkesprof, gesäller och
lärlingar. Sedan 1854 har staten årligen beviljat
medel till handtverkares utländska studieresor,
teckningsskolor och andra kurser till utbildning
af handtverkare ha upprättats; 1884 fick man i
Kunst- og haandverksskolen (sedan 1911 kallad
Haandverks- og kunstindustriskolen) i Kristiania
en väl utrustad central undervisningsanstalt, och
genom lag af 7 juni 1911 bestämdes, att staten
skall bidraga till upprättande af kortvariga
kurser för specialundervisning i särskilda
handtverksgrenars grunder som förskola för antagande
i verkstäder. Rörelsen för handtverkets nydaning
har haft sitt viktigaste organ i Fællesforening
for haandverk og industri i Kristiania (1886),
hvari alla N:s handtverksföreningar upptagits. Ehuru
handtverkets arbetsområde under 1800-talet inskränkts
genom fabriksindustrien, har antalet handtverkare
stigit: från omkr. 24,700 år 1845 till 83,530 år 1910;
omkr. 10 proc. af befolkningen hade 1910 direkt och
indirekt sitt lifsuppehälle af handtverk. Årliga
inkomsten af handtverken ansågs 1910 utgöra
omkr. 25 mill. kr.
K. V. H.
Handeln var ända in på
1800-talet mycket obetydlig. Omsättningen med utlandet
uppgick ännu 1840 till blott omkr. 44 mill. kr. (25
mill. import, 19 mill. export), hvilket motsvarade
36 kr. per inv.; 1912 hade den stigit till 861,4
mill. kr. (525,7 mill. import, 335,7 mill. export;
häri medräknas ej utförsel från Sverige öfver norska
hamnar, 35 mill., hvaraf blott och bart för Narvik
28,4 mill. kr.), motsvarande 363 kr. per inv. I
handelsbalansen antages skillnaden mellan import- och
exportvärdena till större delen täckas af landets
inkomster af fraktfart, hvalfångst och turistväsen. De
största posterna i importen voro 1911 (värdena i
mill. kr.): spannmål och mjöl af alla slag 66,1,
kolonialvaror 40,6, manufakturvaror af spånadsämnen
37,4, mineralråämnen 41,1 (stenkol 27,6, sinders och
koks 3,5), obearbetade och till hälften bearbetade
metaller 27,2, bearbetade metaller 29,7, maskiner
20,7, fartyg 38,2. – Exporten är i stigande grad
mångsidig. Ända till 1870 utgjorde fisk och timmer
nästan 9/10 af hela exportvärdet. Exportvärdenas
viktigaste poster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
