Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro 1911 (i mill. kr.): matvaror af djur 104
(konserver 14,8, färsk fisk 12,1, torkad fisk
16,1, klippfisk 22,4, sill 14,3, makrill och
annan saltad fisk 7,9, fiskrom 0,9, kondenserad
och steriliserad mjölk 10,1), tran 12, fiskguano,
sillmjöl och hvalköttmjöl 3,5, skinn 10,8, timmer
34,2, träprodukter 43,9 (trämassa 14,4, cellulosa
25,9, tändstickor 2,1), papper 21, mineralfabrikat
13,3 (kalciumkarbid 7,3, ammoniumnitrat 1,4,
natriumnitrat 1,1). Värdet af reexporterade utländska
varor var 11 mill. kr. Af hela omsättningen 1911 (821
mill. kr.) kommo 215 mill. (26,2 proc.) på Tyskland,
214,6 (26,1 proc.) på Storbritannien och Irland,
77,8 (9,5 proc.) på Sverige, 59,5 (7,2 proc.) på
Förenta staterna, 44,8 (5,5 proc.) på Ryssland och
29,6 (3,6 proc.) på Danmark. Importen utgjorde från
Tyskland 148, Storbritannien och Irland 127,4, Sverige
57,8, Ryssland 34,4, Förenta staterna 31, Danmark 22
o. s. v.; exporten utgjorde till Storbritannien och
Irland 87,2, Tyskland 67,1, Förenta staterna 28,5,
Sverige 20 o. s. v. (i 8:e rummet Ryssland 10,4,
i 12:e Danmark 7,6). N:s viktigaste handelsstäder
äro Kristiania med (1911) 31 proc. af rikets hela
handelsomsättning, Bergen med 14 proc. och Trondhjem
med 7 proc.; därnäst komma Stavanger, Drammen,
Fredriksstad, Skien, Kristiansund, Kristiansand och
Fredrikshald.
K. V. H.
Sjöfarten är den enda näringsgren, hvari N. står
i främsta ledet bland nationerna. Af världens
nettotonnage, 28,5 mill. ton 1911, egde N. näst
Storbritannien, Tyskland och Förenta staterna det
största tonnaget, näml. 1,646,040 ton (5,6 proc.),
men i förhållande till befolkningens storlek har det
större handelsflotta än något annat land, nämligen
(1910) 1,637 beräknade ton per 1,000 inv. mot 837
för det närmast kommande (Storbritannien). Medan N:s
segeltonnage sedan 1890, då det nådde sitt maximum
med 1,502,600 ton, minskades till blott 658,200 ton
1911, växte ångfartygstonnaget under samma tid från
203,100 nettoton till 984,035 ton, med hänsyn till
den effektiva transportförmågan (1 ångfartygston =
3,6 segelfartygston) från 2,1 till 4,2 mill. beräknade
ton. Segeltonnaget utgjorde 1911 blott 15,6 proc. af
detta tonnage. Värdet af N:s handelsflotta vid 1911
års slut utgjorde 319,6 mill. kr., hvaraf kommo 277
mill. på ångfartyg, 1,8 mill. på motorfartyg och 41,2
mill. på segelfartyg; härtill kommo omkr. 8 mill. på
oregistrerade fartyg. Af nettotonnaget (1,646,040 ton)
egde Kristiania 18 proc., Bergen 17 proc.; därefter
kommo Tönsberg, Tvedestrand, Arendal, Sandefjord,
Drammen, Kristiansand, Stavanger, Porsgrund och
Haugesund. Under segelfartygens tid var Arendal
den viktigaste skeppsrederistaden. Största delen af
N:s handelsflotta användes till utländsk fraktfart
(1,022 ångf. om 908,437 reg.-ton och 774 segelfartyg
om 641,618 reg.-ton år 1911); denna har under de
senare åren varit stadd i tillbakagång i de europeiska
farvattnen, men växer mycket i andra världsdelar. 1911
inseglades 161,1 mill. kr. (medeltalet 1907–10 var
endast 136,5 mill. kr.). 2/3 af bruttofrakten antagas
representera landets nettoinkomst. Besättningen
är omkr. 52,100 man (1909), hvaraf dock ej få
utlänningar; ett mycket stort antal norska sjömän är
å andra sidan i utländsk tjänst. Rederirörelsen har
sedan 1900 alltmera
öfvergått till fasta, regelbundet trafikerade
"linjer". Sådana finnas (1913) på en mängd Nordsjö- och
Östersjöhamnar, Medelhafs- och Svartahafsländerna,
Afrika, Öst-Asien, Australien, Mexico och Förenta
staterna. Dessutom finnas stora rederier för
kustfarten. Sjöfarten sorterar under ett af en
"sjöfartsdirektör" ledt "sjöfartskontor", sedan
1913 förenadt med-Utenriksdepartementet.
K. V. H.
Kommunikationer. Landsvägar. N:s första körväg
anlades 1625–30, mellan Hougsund och Kongsberg;
först 1789 blef det körväg mellan Kristiania
och Trondhjem. Enligt senaste väglag af 21 juli
1912, som trädde i kraft 1 juli 1913, byggas och
underhållas de större landsvägarna, hovedveiene
(normalbredd 5 m., längd omkr. 12,500 km., 1910),
af staten, med bidrag af amt och härad; de mindre,
bygdeveiene (omkr. 19,600 km. längd 1910), anläggas
och underhållas af härad och amt gemensamt. De senare
åren ha statens vägbyggnadsutgifter uppgått till 2 1/2
à 3 mill. kr. årligen. Skjutsinrättningen understödes
genom ett årligt statsanslag, 165,000 kr. för
1913–14. – N:s första järnväg, "hovedbanen", mellan
Kristiania och Eidsvold, 67,8 km. lång, öppnades
1 sept. 1854. Järnvägarnas hela längd vid 1912 års
slut var 3,085 km., hvaraf 2,631 km. stats- och 454
privatbanor. 1,894 km. ha normal spårvidd (1,435
m.), medan 1,069 km. äro smalspåriga (1,067 m.). Af
statsbanorna egas 1,971 km. af 13 statsbane-aktiebolag
med staten som största aktieegare, medan resten
af aktierna eges af kommuner och enskilda som
vederlag för deras bidrag. Privatbanorna egas
af 12 bolag. N. har 9,6 km. järnvägar per 1,000
kvkm. De till 1912 färdigbyggda banorna ha kostat
inalles 309,15 mill. kr., hvaraf 231 mill. komma på
staten. Värdet af den rullande materielen är 40,76
mill. kr. (1912). N:s järnvägsförbindelser med
Sverige äro linjerna Kongsvinger–Charlottenberg
(öppnad 1865), Kristiania–Kornsjö (1879),
Trondhjem–Storlien (1881) och Narvik–Riksgränsen
(1902). Epokgörande är den 1909 öppnade högfjällsbanan
Kristiania–Bergen, 492 km. Under byggnad äro bl. a. en
ny stambana Kristiania–Trondhjem och linjen
Hell–Sunnan som led i den blifvande Nordlandsbanen
Trondhjem–Bodö. Järnvägarnas nettoafkastning
var 1911–12 6,91 mill. kr. (2,18 proc. på
anläggningskapitalet). – Regelbundna ångbåtslinjer
trafikera N:s hela kust, de flesta fjordar och många
af de större sjöarna, hvarjämte en mängd trafiklinjer
på utlandet etablerats (se ofvan Sjöfart). Staten
var 1827 första ångbåtsredare och upphörde ej förr
än 1871 helt med denna trafik. Staten subventionerar
emellertid de senare åren i stigande grad privata
ångbåtsbolag för befordran af post på in- och
utländska farleder, 1913–14 med 2,05 mill. kr. N. har
3 kanaler: Bandak–Norsjö-, Norsjö–Skien- och, längs
svenska gränsen, Fredrikshald-Örjesjökanalerna. 1912
funnos 149 fyrstationer med fast betjäning, 900
fyrlampor, 11 lysbojar och 7,700 fasta och flytande
sjömärken. – Postväsendet. 1911 expedierades
104,1 mill. bref, hvaraf 89 mill. inrikes,
100,2 mill. försändelser af tidningar och
tidskrifter och 1,8 mill. paket. Inkomsterna voro
s. å. 8,96 mill. kr., utgifterna 8,24 mill. kr. –
Telegrafväsendet sorterar gemensamt med rikstelefonen
under en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
