Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
106,1, landsbygdens 37,16), d. v. s. omkr. 60 kr. per
inv. Hela skattebeloppet var 41,94 (städerna:
22,67, landsbygden: 19,27). Skattebetalarna
voro 690,432 (städerna: 498,202, landsbygden:
192,230) med en beräknad totalförmögenhet af 2,353
mill. kr. (städerna: 850, landsbygden: 1,503
mill.). Skattebetalarnas antal hade 1912 vuxit
till 752,352 (städerna: 219,102, landsbygden:
533,250), förmögenheten till 2,848,48 (städerna:
1,032,52, landsbygden: 1,815,96). Sedan den
reformerande skattelagen af 18 aug. 1911, som
bl. a. införde själfdeklaration och begränsade
skatteprocentens stigning, från 1 juli 1913
trädt i kraft, visar sig, att såväl förmögenhet
som inkomst uppgår till större belopp än de,
som förr af taxeringsnämnderna ungefärligt
bestämdes. Skatteprocenten har mångenstädes varit
utomordentligt hög (1909 i medeltal i städerna 19,05,
på landsbygden 13,91 proc. af den beskattningsbara
delen af inkomsten), men torde efter den nya
skatteordningen komma att sjunka.
K. V. H.
Mynt-, penning- och bankväsen. Alltifrån 1483 var N:s mynt-
och penningväsen gemensamt med Danmarks, men sedan
myntverket i Kongsberg 1686 upprättats, präglades
alla norska mynt där. Vid skilsmässan från Danmark
1814 var N. öfversvämmadt af nästan värdelösa danska
sedlar och assignater. Konstituerande riksförsamlingen
åtog sig 13 maj 1814 den s. k. "Eidsvoldsgarantien",
omfattande ej blott den redan löpande statsskulden,
utan äfven 14 mill. riksdaler i ofonderade sedlar,
som man ämnade utge, men beslutet visade sig
omöjligt att upprätthålla, ty kursen på papperen
sjönk alltjämt, från de garanterade 32 skilling
(2,07 kr.) för 1 riksbankdalersedel till 6
skilling 1 jan. 1816. Lagen af 16 juni s. å. gaf N:s
penningväsen en ny grundval genom att införa ett nytt
myntsystem, enligt hvilket af en kölnsk mark fint
silfver skulle myntas 9 1/4 speciedalrar (à 4 kr.),
hvarvid dalern delades i 5 ort l. mark à 24 skilling,
en ordning, som blef bestående till införandet af
det nuv. kronmyntsystemet 1873. Genom samma lag
upprättades Norges bank, med kontor i Trondhjem
och med en grundfond af 2 mill. speciedaler,
åvägabragt genom tvångsdepositioner i silfver,
hvarjämte banken fick monopol på att utge sedlar,
men då dessa ej kunde inlösas, sjönk deras kurs,
tills minimum nåtts 1822 med 220 pappersdalrar för
100 silfverdalrar. Den steg åter småningom och har
sedan 1842 alltid varit alpari. Banken leder nu
norska penningmarknaden med stor kraft och fasthet,
i synnerhet sedan hufvudkontoret 1897 flyttats
till Kristiania. Dess aktiekapital kommer från 1
jan. 1914 att utgöra 25 mill. kr. Genom lag af 4 juli
1873 förändrades myntfoten från silfver till guld,
och genom lagen af 17 sept. 1875 slöt sig N. till
skandinaviska myntkonventionen (se Myntkonvention 2
och Krona 8), enligt hvilken 1 krona à 100 öre blef
myntenhet. Sedelutgifningens omfång är beroende
af metallförrådets storlek; sedan 1912 har banken
rätt att utge sedlar för 45 mill. kr. utöfver
sitt guldförråd. 15 okt. 1913 utgjorde detta 71,5
mill. kr., hvartill kommo 15,9 mill. i utländska
växlar och andra lätt realiserbara värdepapper,
det högsta belopp banken någonsin förfogat öfver;
samtidigt var summan af utelöpande sedlar 108,9
mill. kr., större än någonsin förut. –
Sparbankerna, af hvilka den första stiftades 1822 i
Kristiania, voro 1911 till antalet 496; summan
af de af dem förvaltade medlen steg s. å. till
607,67 mill. kr., antalet insättare 1,03 mill. och
deras kapital 539,32 mill. kr. S. å. funnos 108
privata aktiebanker (den äldsta från 1848) med
ett inbetalt aktiekapital af 50,48 mill. kr. samt
förvaltningskapital i sin helhet 729,24 mill. kr. Hela
det i sparbanker och privata aktiebanker insatta
beloppet uppgick 31 dec. 1911 till 1,020,44
mill. kr. (398 kr. per inv.). – Kongeriget Norges
hypotekbank, upprättad 1851 med en grundfond af 2
mill. kr., hade 1911 en sådan på 26,5 mill. kr. och
s. å. mot statsgaranterade obligationer en utländsk
skuld af 180,3 mill. kr., till allra största delen
på franska lånemarknaden. Den norske arbeiderbruk-
og boligbank, upprättad 1893, ger obemedlade lån
mot kommunal garanti till förvärf af småbruk och egna
hem. – Af aktiebolag funnos vid 1911 års slut 5,358,
med ett tecknadt kapital af 794,6 mill. kr. och ett
inbetalt af 657,4 mill. kr.
K. V. H.
Försäkringsväsendet. Statsförsäkringsinstitutioner
äro 1) Den almindelige brandforsikringsindretning
(upprättad 1767) med en försäkringssumma (1 jan. 1912)
af inalles 1,610,8 mill. kr. och samarbetande med
Akershus brandforsikringsforening, försäkringssumma
182,5 mill. kr. 2) Den norske enkekasse (uppr. 1775),
som omfattar lifförsäkringar, lifräntor och
pensioner, särskildt för norska ämbetsmäns änkor,
med en fond af omkr. 21 mill. kr.; tills. med denna
administreras pensionskassan för statens tjänstemän
(uppr. 1873) med en fond på omkr. 16 mill. kr. 3)
Riksförsäkringsanstalten, centraladministrationen för
olycksfallsförsäkringen för fabriksarbetare m. fl. (i
verksamhet sedan 1 juli 1895) och för fiskare (1
jan. 1909), för sjukförsäkringen (3 juli 1911) och
sjömansförsäkringen (1 jan. 1913); dess budget för
1909 belöpte sig till omkr. 16 mill. kr. – Af privata
försäkringsbolag må nämnas 252 mindre, ömsesidiga
brandkassor i landtdistrikten (försäkringssumma
1910 648,9 mill. kr.) och 7 större bolag (d:o
1,816,9 mill. kr. 1912), 9 lifförsäkringsbolag
(ansvarighetssumma 1 jan. 1913 296 mill. kr.,
d. v. s. 122,90 kr. per inv.) samt 31 segelfartygs- och
ångbåtsassuransföreningar (försäkringsbelopp 145,5
mill. kr. 1910) och 9 större sjöförsäkringsbolag
(försäkringssumma 964,8 mill. kr. 1912).
K. V. H.
Författning och förvaltning. Författningen hvilar
på den af riksförsamlingen på Eidsvold utarbetade
"grundloven" af 17 maj 1814 och senare däri
företagna ändringar, hvaraf de viktigaste datera
sig från 4 nov. 1814, som följd af föreningen
med Sverige, och från 18 nov. 1905, som följd af
denna förenings upplösning. Verkställande makten
tillhör konungen i statsrådet. Konungamakten
är ärftlig i rätt nedstigande linje på
manssidan inom en gren af danska konungahuset
Slesvig-Holstein-Sönderborg-Glücksborg. Konungen
skall tillhöra den evangelisk-lutherska läran
och blir myndig vid 18 års ålder. Är konungen
omyndig, föres regeringen af en af stortinget vald
förmyndarstyrelse. Upphör konungen genom dödsfall
eller af annan orsak att regera, och är tronföljaren
omyndig, skall statsrådet förestå rikets styrelse,
tills stortinget anordnat en förmyndarregering. Är
konungen frånvarande från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
