Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
19 juli 1910. Hvarje krigsduglig man är
skyldig till krigstjänst från 18:e till 55:e
lefnadsåret och tillhör däraf linjen från 22:a
till 34:e året, därefter landtvärnet till 42:a
och den öfriga tiden landstormen. Landstormen
rullföres icke. Tjänstgöringstiden är fördelad
mellan rekrytskola och repetitionsöfningar. Den
förra varar vid infanteriet 48, vid kavalleriet
102, vid fältartilleriet 92, vid positions- och
fästningsartilleriet 48, vid bergsartilleriet
60, vid ingenjörvapnet 60–72 och vid trängen
18–48 dagar. Repetitionsöfningarnas antal är
i allmänhet fyra (under 1:a, 2:a, 3:e och 7:e
eller 8:e åren) med en längd af 24 dagar. Årliga
rekrytkontingenten är omkr. 10,000 man. För
utbildning till underofficerare och musikanter
antagas frivilliga. Rekryteringsväsendet handhas
af en generalkrigskommissarie och under denne
af 10 krigskommissarier, som hvar och en tills.
med vederbörande amtman bildar "vernepliktsstyre"
för ett antal utskrifningsdistrikt. Hvarje sådant
distrikt rekryterar en infanteribataljon och bidrar
till rekryteringen af andra truppslag. Redovisningen
af det icke i tjänstgöring varande manskapet handhas
af truppbefälet och är ganska sträng. – Underbefäl
utbildas vid underbefälsskolorna, en vid jägarkåren
(gardet) och vid hvarje brigad för infanteriet samt
vid hvarje öfrigt truppslag, med 3- eller 4-årig
kurs. Korpralerna äro nästan uteslutande "olönade"
(värnpliktiga), underofficerarna dels olönade,
dels fast anställda; de senare kunna tjäna till
52 eller 60 år. Officerare utbildas, efter aflagd
studentexamen och minst två månaders trupptjänst, vid
krigsskolan med ettårig kurs för olönade, 3-årig för
fast anställda officerare; alla sekundlöjtnanter äro
olönade. För utbildning till officer vid sanitetet
(militärläkare), intendenturen och trängen finnas
särskilda kurser. För officerarnas vidare utbildning
finnas Militære höiskole med tvåårig kurs, som
arbetar på en generalstabsafdelning, en artilleri-
och ingenjörafdelning, skjutskolor, ridskolor
m. m. Åldersgränserna, vid hvilka pensionsrätt
inträder, äro för kaptener 60, regementsofficerare
65, generalspersoner 68 år. Generalstaben utgör
en särskild kår med en generalmajor som chef,
4 afdelningschefer, 9 kaptener, 12 adjointer
och 14 aspiranter, de sistnämnde med fyraårig
anställning; för anställning som kapten fordras
särskild pröfning. Generalitetet utgöres af 13
generalmajorer (numera enda graden). – Beväpningen
består af Krag-Jörgensengevär m/94, kaliber 6,5 cm.,
Hotchkiss’ kulsprutor och (vid kavalleriet) Madsens
kulsprutegevär, Erhardtkanoner m/01, 7,5 cm. kaliber,
eldrörsrekyl och sköldar, som kunna aftagas, Erhardts
bergskanon m/11, 7,5 cm. kaliber Beklädnaden är
för all fast personal och underofficersskolelever
mörkblå, vid kavalleriet mörkgrön, för all personal
fjällgrå. I fältutrustningen ingå islandströja,
sofpåse och tältdel, men icke kappa; infanteriet har
i stället för ränsel ryggsäck. Arméns hästar utgöras
dels af vissa officerares egna tjänstehästar, dels
af staten tillhöriga stamhästar, dels af enskilda
hästegare, "udredere", tillhöriga "kvarterhästar", som
mot ersättning ställas till krigsmaktens förfogande
(senaste slaget utgör största antalet). Hästdressyren
sker vid remontskolor om 90 dagar. I krigstid gäller
en särskild rekvisitionslag. – Arméns budget
uppgick för finansåret 1912–13 till 15,22 mill. kr. –
Litt.: Falkman, "Norska armén 1913" (1913).
C. O. N.
Det fasta försvaret. Då N. 1814 förenades med Sverige,
egde det ett ganska stort antal i mer eller mindre
godt stånd varande befästa platser, af hvilka de
flesta lågo sunnanfjälls och vid kusten. Landgränsen
skyddades af de gamla befästningarna Fredrikstad
med Huth, Kongesten, Cicignon och Röds batteri,
Fredriksten med Overbjerget, Gyldenlöve, Stortaarnet
och Borgerskansen, Blakjer skans i Urskog, Kongsvinger
och Kristiansfjeld skans i Elverum. Akershus fästning
vid Kristiania var hufvudförrådsort. Längs kusten
funnos – förutom en mängd mindre befästningar och
batterier, som till största delen anlagts i början
af 1800-talet, ofta nog af vederbörande kommuner
själfva – Svelvikbatterierna vid Drammensfjord,
flottstationen Fredriksværn, Fredriksholm
utanför Flekkerö, Kristiansand med Kristiansholm,
Odderöen, Lagmandsholmen, Bielefeldts batteri,
Borgerbatteriet och Dybingsholmen, Bergenhus med
Sverresborg, Nordnæs retranchement, Fredriksberg
och Kristiansholm, Kristiansunds batterier,
Trondhjem med Kristianstens fort och Möllenbergs
redutt samt i fjorden Munkholmen, Hundholmen eller
Nyholms skans utanför Bodö, Hammerfests batterier
och längst upp i n. ö. Vardöhus. De förändrade
politiska förhållandena fordrade emellertid en ny
anordning af N:s fasta försvar. Till en början
slopades de flesta af de mindre befästningarna,
och 1815 tillsattes en kommitté med uppgift att
utse plats för ett nytt hufvudmarinetablissemang,
enär Fredriksværn ansågs för litet för den ej
obetydliga flotta – 8 linjeskepp och 12 fregatter–,
som N. då ämnade skaffa sig. I stället föreslogs nu
Horten; och en andra kommitté, som tillsatts 1818,
vidhöll Hortenförslaget, som därefter fastställdes af
K. M:t. Planen för rikets fasta försvar i öfrigt gick
ut på, att Akershus, Fredrikstad, Fredriksten (ehuru
dess "betydning var aldeles bortfaldet ved rigenes
forening"), Fredriksværn (fastän det "var aldeles
uskikket til at være en fæstning"), Kristiansand,
Bergenhus, Trondhjems sjöbefästning och Vardöhus
skulle bibehållas, men alla öfriga, således äfven
Kongsvinger, skulle nedläggas. Tvifvel om Hortens
lämplighet hade emellertid börjat uttalas, hvarför
en ny försvarskommitté tillsattes 1833. Denna ville,
att sjöförsvaret skulle baseras på roddkanonbåtar,
170 st., med "svagere" befästningar vid Horten,
hvarjämte det föreslogs, att Kongsvinger skulle
underhållas. Invändningarna mot planen för det fasta
försvaret fortforo dock, hvarför en Centralkommission
tillsattes 1836 för förnyad utredning, som utmynnade
i ett storartadt förslag: 7 fästningar och 4 mindre
fästen; Akershus skulle bli hufvuddepå och Horten
såväl land- som sjöfästning. Förslaget var emellertid
alldeles för vidlyftigt för att kunna leda till något
resultat. Tvisterna om det fasta försvaret fortsattes
därför, och till trätofröet Horten hade nu äfven
kommit hufvuddepåfrågan och Dröbaksund, som skulle
bli en af de sju fästningarna. Under tiden påbörjades
också Dröbaksunds befästningar 1845 och Hortens 1846;
men sedan aflöste åter den ena befästningskommissionen
den andra, och den af 1854 förkastade Horten som
landfästning, ansåg, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
