- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1447-1448

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norman, Georg - Norman, Fredrik Vilhelm Ludvig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Luther och Melanchthon, ankom N. 1539 till Sverige. En
af honom, om icke författad, åtminstone granskad
ordning för de unge konungasönernas upptuktelse
och lefnadssätt är nästan det enda numera
bevarade vittnesbördet om hans rent pedagogiska
verksamhet. Redan efter ett par månader kallades
han nämligen till vida högre uppgifter. N. fann
i Sverige före sig en landsman, Conrad v. Pyhy,
högt i konungagunst och som Sveriges öfverste
kansler i färd med att reformera den svenska
administrationen. Åt den ur Luthers skola utgångne
magistern blef en liknande uppgift tilldelad i
afseende på svenska kyrkan, med hvars ledning Gustaf
I sedan några år tillbaka varit missnöjd. Redan 8
dec. 1539 utnämndes N. till konungens "ordinator
och superattendent öfver biskopar, prelater och
alla andeliga uti religionssaker" samt inträdde
äfven i "regementsrådet". En interimistisk stadga
i afseende på kyrkotukt, ceremonier och gudstjänst
blef genom honom kort därefter utfärdad, och i de
instruktioner för "konservator" och "seniorer", som
uppsattes i Lödöse 1540 och genom hvilka den svenska
kyrkoorganisationen skulle efter tyskt mönster,
genom indragande af lekmannaelement, väsentligen
förändrats, hade han tvifvelsutan hufvudandelen,
liksom han till en början ledde den kyrkovisitation,
som afsåg både att inplanta de nya ordningarna hos
prästerskapet och att i konungens händer öfverflytta
kyrkornas öfverflödiga silfver. Men det var ej
kyrkoreformatorns verksamhet, som skulle bli hans
enda eller ens hufvudsakliga uppgift. Redan 1542
finner man N. som medlem af den ambassad, som under
v. Pyhys ledning afgick till Frankrike för att afsluta
Sveriges första traktat med detta land, och knappt
hunnen tillbaka, afsändes han på en ny beskickning,
till Danmark och Pommern. Återkommen till Sverige,
fick han bevittna sin kollega v. Pyhys fall, hvarefter
han, själf fullständigt oberörd af detsamma, till
en god del fick öfvertaga den störtade ministerns
funktioner (hösten 1543). Från denna tid begagnade han
ej längre titeln superintendent eller superattendent
(båda formerna användas om hvarandra). Han var medlem
af riksrådet, kallas någon gång "sekrete råd", men
tjänstgjorde faktiskt som kansler och användes f. ö
som diplomat. Så deltog han i förhandlingarna med
Lybeck i Kalmar 1546 och var väl den, som egentligen
ledde de båda beskickningarna till kejsaren 1550 och
1551, hvilka hade att utjämna de sista differenserna
mellan konung Gustaf och Kristian II:s mäktige
frände. Hemma i Sverige hade N. sin ordinarie bostad
i Stockholm, såsom ett slags chef för kansliet,
tidtals vid sidan af en eller annan svensk rådsherre,
såsom Per Brahe eller Sten Eriksson Leijonhufvud. Han
skötte den utländska brefväxlingen och tog dessutom
en ingripande del i alla den tidens politiska
förhållanden. Det är få statshandlingar under åren
1544-52, som icke antingen direkt flutit ur N:s
penna eller under hans medverkan kommit till stånd,
och åt honom, utlänningen, uppdrogs att affatta det
försvar för Gustafs regering, som konungen 1545 lät
offentligen utgå. Vanligen gick det eljest så till,
att N. uppsatte ett koncept på tyska, som sedermera
öfversattes på svenska. I förberedelserna till
arfföreningen har han sålunda haft kanske den
största
andelen. För ordnandet af de yngre kungasönernas
ställning genom förläningar synes han ha ifrigt
verkat och har sålunda väsentligen bidragit till
den nya riktning Sveriges historia från den tiden
tog. Riksdagspropositioner eller tal till ständerna
uppsattes af honom, och t. o. m. för de ekonomiska
åtgärderna fick han icke vara främmande. Allt framgent
tog han ock del i de kyrkliga angelägenheterna;
i tvistiga fall hade han att ge utslag. För en
kyrkoordnings antagande arbetade han fortfarande,
sysselsatte sig med homiletiskt och dogmatiskt
författarskap, deltog i öfverläggningarna i afseende
på "interim" och var säkerligen ej främmande
för den fortgående sekularisation af kyrkans
egendom, som utmärkte senare delen af Gustaf I:s
regering. Äfven som representant för de vetenskapliga
intressena på en tid, då dessa onekligen i Sverige
lågo nere, framstår N., och till honom vände sig
utländska lärde för att få upplysningar om svenska
förhållanden. Exempel saknas ej på, huru han i den
omfattande verksamhet, som sålunda föll honom till
del, visade fasthet och beslutsamhet. Att han på samma
gång med hofsamhet utöfvat sin makt, därom vittnar
frånvaron af skarpare politiska strider under de år
han var en af landets ledande statsmän efter 1543,
liksom det faktum att vid hans minne veterligen ej
fäst sig något dåligt eftermäle. Vid nyårstiden 1553
afled han i Stockholm, till det sista bibehållande
konungens ynnest och förtroende. Se O. Ahnfelt,
"Utvecklingen af svenska kyrkans ordning under
Gustaf I:s regering" (1893). Normans kyrkoordning
på svenska har Ahnfelt utgett i "Bidrag till svenska
kyrkans historia i 16:e seklet. Ny följd" (1895). En
homiletisk och en dogmatisk skrift har Ahnfelt tryckt
i samma publikation III (1899). Jfr äfven J. Romson,
"Om dateringen af G. Normans svenska kyrkoordning"
(i "Kyrkohist. årsskrift", VII, 1906). - N:s
broder, Matheus N., i Pommern berömd som rättslärd,
tjänstgjorde en tid som politisk korrespondent från
Stralsund till Sverige. - En nära frände, Henrik N.,
var en tid professor i Greifswald och blef senare
ståthållare i stiftet Kammin. Som sådan utsågs
han till chef för den ambassad, som hertigarna af
Pommern afsände till Erik XIV:s kröning, 1561. En
medföljande ambassadsekreterare, Simon Fischer,
uppsatte sedermera om denna resa en berättelse,
som i koncept numera förvaras i k. biblioteket. Den
är delvis fragmentarisk, men innehåller i alla
fall en mängd ganska intressanta iakttagelser om
Sverige och en liflig skildring af de lysande
kröningshögtidligheterna. I utdrag och öfv. är
berättelsen införd i "Hist. tidskrift", 1885. - En
Morten N. förekommer som knekthöfvitsman i svensk
tjänst både under Gustaf I:s och Erik XIV:s tid.
Ehd.

Norman, Fredrik Vilhelm Ludvig, tonsättare, f. 28
aug. 1831 i Stockholm, d. där 28 mars 1885, väckte
tidigt uppseende genom sin förmåga att improvisera på
pianot och utgaf redan 1843 några "sånger komponerade
vid 11 års ålder". Sedan han någon tid handledts
i Stockholm af bl. a. van Boom och A. F. Lindblad,
sattes han genom välvilliga gynnare i tillfälle att
vid Leipzigs konservatorium 1848-52 fullkomna sina
musikstudier under ledning af Hauptmann, Rietz och
Moscheles, hvarjämte bekantskapen med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0786.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free