- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1473-1474

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrbottens län

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till länet höra 2 pastorat, som tillhöra Lappmarkens
andra kontrakt (i Västerbottens län). Pastoratens
antal är 22, hvilket framdeles skall ökas till
25. Stadsförsamlingarna äro 3 och landsförsamlingarna
25, af hvilka 5 kapell, 1 jan. 1914 tillkommer
ytterligare Junosuando församling. - Ur
militärisk synpunkt är länet som gränslän af stor
vikt. Samtliga truppförband inom länet (Norrbottens
infanteriregemente, 1 bataljon af Boden-Karlsborgs
artilleriregemente, Bodens ingenjörkår och 1
division af Norrlands artilleriregemente) äro
förlagda till Bodens fästning (se Boden) och stå
under fästningens kommendant. I öfrigt tillhör länet
Sjätte arméfördelningsområdet. - Länet ingår i Norra
postdistriktet, Norra telegraftrafikdistriktet, Femte
järnvägsdistriktet och Norra bergmästardistriktet,
bildar 3 justeringsdistrikt, n:r 51-53, samt omfattar
Luleå och en del af Skellefteå skogsdistrikt med
tillsammans 20 revir. För hälso- och sjukvården är
länet deladt i 13 provinsialläkardistrikt, hvartill
komma 4 extra provinsialläkardistrikt. Länslasarett
finnas i Luleå, Piteå och Haparanda samt
sjukstugor i Arvidsjaur, Gällivare, Jokkmokk och
Nederkalix. Vid Piteå finnes hospital och asyl för
sinnessjuka. Två länsveterinärer äro anställda i
länet. - Af undervisningsanstalter kunna nämnas
högre allmänt läroverk i Luleå, samskolor i Piteå
och Haparanda, folkskollärarseminarium i Luleå,
folkhögskolor i Nederluleå socken (Sunderby) och
Öfvertorneå socken (Matarengi), landtbruksskola i
Edefors socken (Åminne) samt landtmannaskola, förenad
med Matarengi folkhögskola. - Till riksdagens Första
kammare väljer länet 4 representanter; för valen till
Andra kammaren är länet deladt i två valkretsar,
Södra och Norra, hvardera med 3 representanter. -
Af länets näringskällor spelar jordbruket, trots
det nordliga läget, en viktig roll. Visserligen
beräknas den odlade jorden till endast 38,000 har, 0,4
proc. af länets landareal, men jordmånen är merendels
god, och de långa, varma sommardagarna medföra,
att vegetationsperioden icke behöfver utsträcka
sig öfver mer än 2-3 månader. Därjämte är arealen
af naturlig äng högst betydande, enligt beräkning
öfver 180,000 har. Alla våra vanliga sädesslag kunna
under gynnsamma år bringas till mognad i länet, men
af ekonomisk betydelse äro endast kornet, som utgör
hufvudsädet, samt hafren och rågen. Hafren skördas
dock till stor del som grönfoder. Af rotfrukter odlas
jämte potatis äfven rofvor i ej ringa utsträckning. En
medelskörd kan beräknas ge i hektoliter: råg 10,000,
korn 280,000, hafre 50,000, potatis 230,000 och
foderrotfrukter 80,000. Viktigare än skörden
af spannmål och rotfrukter är dock höskörden,
som kan beräknas uppgå till 2,5 mill. deciton
årligen. Länets jordbruk är nämligen till väsentlig
del baseradt på boskapsskötsel; kreatursstocken
är också relativt stor: 12,500 hästar, 52,900
nötkreatur, 35,400 får, 1,600 getter och 2,700
svin (1911, ungdjur inräknade). Renarnas antal
beräknas till omkr. 190,000. Hvarken af ladugårds-
eller jordbruksalster är emellertid produktionen
tillräcklig för länets eget behof. - Jämte jordbruk
och boskapsskötsel äro skogshushållning och bergsbruk
länets hufvudnäringar. Den skogbärande marken uppges
till 2,924,000 har, ungefär samma areal
som i hvartdera af Västerbottens och Jämtlands
län. Häraf kommer ej fullt hälften på Lapplandsdelen,
hvars öfre trakter äro öde fjällvidder. Af skogarna
tillhöra omkr. 3/4 staten, som 1911 däraf hade en
nettobehållning af öfver 2 mill. kr. Tack vare
den inskränkning i den enskilde skogsegarens
dispositionsrätt öfver skogen, som gällande
lagstiftning medfört, äro länets skogar numera
jämförelsevis skyddade mot skogssköfling. Särskildt är
detta fallet i fråga om lappmarkerna, där i kraft
af den s. k. utsyningslagen afverkning utöfver
husbehof får ske endast efter med hänsyn till
skogens framtida bestånd verkställd utsyning. I
kustlandet, där den s. k. dimensionslagen gäller,
hvilken tillkom på 1870-talet på grund af då pågående
ohejdadt sparrhygge, äro skogarna visserligen icke
skyddade mot öfverafverkning, och i följd af vissa
lagens brister har icke ens skydd mot rofhygge
genom försäljning till husbehof i närheten af
städer och andra mera bebyggda platser helt kunnat
åstadkommas, men skogarna ha dock äfven här i stort
sedt genom denna lag skyddats mot sköfling. -
På grund af den betydliga tillgången på skog är
sågverksindustrien ganska omfattande; 1911 var antalet
sågverk och hyflerier 32 med 2,911 arbetare och 11,8
mill. kr. tillverkningsvärde. Den öfriga industrien är
af mindre betydelse; 1911 voro fabrikerna 96 med 851
arbetare och 3 mill. kr. tillverkningsvärde. Däremot
är bergsbruket, som nämndes, numera en af länets
hufvudnäringar. F. n. afser det nästan uteslutande
brytning och förädling af järnmalm, men äfven
kopparmalms-, magnesit- och andra fyndigheter
finnas. År 1891 brötos i länet endast 180 ton
järnmalm, men efter öppnandet af järnvägslinjerna
Luleå-Gällivare s. å. och Gällivare- Riksgränsen 1902
har brytningen ökats i den grad, att den utgjorde
1900 1,044,000 och 1912 4,267,000 ton, sistnämnda
siffra nära dubbelt så stor som för alla andra
län tillsammantagna. Vid 1913 års riksdag höjdes
för tiden 1913-32 högst betydligt den kvantitet
malm, som Kirunavaara och Luossavaara a.-b. ega
rätt att bryta och tillgodogöra sig. (Se vidare
Grängesberg–Oxelösund, Gällivare malmberg och
Kirunavaara.) Förädlingen af järnmalm är af mindre
betydelse. 1912 utgjorde tackjärnsproduktionen 20,104
ton. Smidbart järn och stål framställas ej numera
inom länet. - Af binäringar äro särskildt att nämna
tjärbränning och fiske. Handelsflottan är knappt
nämnvärd, 1911 omfattade den endast 5 segelfartyg
om 172 ton och 8 ångfartyg om 714 nettoton (fartyg
under 20 ton ej inräknade). - Af järnvägar, samtliga
normalspåriga, falla inom länet: nordligaste
delen af statsbanelinjen Bräcke-Boden (110 km.),
statsbanelinjerna Luleå–Gällivare–Riksgränsen (med
grenbanor 449 km.) och Boden–Karungi (141 km.) samt
den enskilda banan Gammelstad–Karlsvik (6 km.),
tillsammans 706 km. Därjämte äro under byggnad
eller beslutade statsbanelinjerna Älfsby–Piteå,
Gällivare–Porjus och Matarengi–Karungi–Haparanda om
sammanlagdt omkr. 180 km. - Mantalet på landsbygden
utgjorde 1911 omkr. 1,221. Taxeringsvärdet 1912 var
för jordbruksfastighet 66,534,100 kr. å landsbygden
och 1,192,300 kr. i städerna samt för annan fastighet
30,586,100 kr. å landsbygden och 19,165,300 kr. i
städerna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:27:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0799.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free