Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjligheten af sådana upplåtelser. Kommittén utvidgar
möjligheterna och föreslår, att jordbrukslägenheter
må efter Domänstyrelsens bepröfvande upplåtas jämte
rätt till husbehofsvirke. Efter viss pröfvotid
skulle lägenheten kunna förvärfvas med sådan
besittningsrätt, som tillkommer åbo å allmänt
kronohemman. Till lägenheten skall därvid tillika
utläggas ett skogsskifte af den omfattning, som
stadgas i förslaget till ny egostyckning. I denna
fråga ha bestämmelser numera meddelats i k. kung. 18
juni 1909 ang. upplåtande af odlingslägenheter
å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex
nordligaste länen. - 9. Förslag om vissa lättnader
i väghållningsbesväret, hvilket för den norrländska
jordbruksbefolkningen är särdeles betungande - i ett
jämtländskt distrikt uppgick vägskatten under något
år ända till 2 kr. 20 öre pr fyrk. Någon lindring i
detta hänseende har sedan beredts för synnerligen
betungade väghållningsdistrikt. Men ytterligare
lättnader önskas nog fortfarande och torde komma i
sammanhang med omarbetningen af väglagen genom direkt
hjälp från staten. - 10. Förslag om nya grunder för
skogsbeskattningen, hvilka ansågos nödvändiga, då de
förut stadgade i vissa trakter utgjort en bidragande
orsak till hemmanens öfvergång från hemmansegarna
till de ekonomiskt bättre ställda bolagen. Hufvudsaken
vore, att inkomsten af skogsafverkning beskattades i
de kommuner, där skogarna äro belägna. Detta önskemål
har sedan till en del vunnits genom införande af
skogsaccis (se d. o.). - 11. Förslag om ändrade
anordningar i afseende på flottningsväsendet, i
fråga hvarom skogsbolagen ansetts ha begagnat sin
makt till att gynna sig själfva på de skogsegande
böndernas bekostnad. Några åtgärder härutinnan ha ej
vidtagits, utan ärendet beror ännu på utredning. -
12. Kostnaderna för laga skiften af de väldiga
skogsvidder, som genom afvittringen tillades
kommunerna, hade flerstädes uppgått till orimliga
belopp. Under skiftena, som ofta drogo lång tid, fick
ej någon inkomst tagas af skogen. Af det skälet hade
en hel mängd bönder sett sig tvungen att gå från gård
och grund. Redan fruktan för laga skifte hade drifvit
många därifrån. Bolagen hade begagnat sig af denna
fruktan för att med hot om begärande af laga skifte
tvinga bönderna att sälja för vrakpris. Så afyttrades
på ett och annat ställe på 1880-talet af detta skäl
skogen mot 50 öre tunnlandet. Som botemedel föreslog
kommittén, att staten lämnade lån för bestridande
af skifteskostnaderna, vidare att landtmäteritaxan
reviderades och att man undveke oformliga
egofigurer. 1906 års riksdag beslöt, att understöd
till utflyttning i följd af laga skifte kunde af
allmänna medel erhållas utan återbetalningsskyldighet
med hälften af den uppskattade utflyttningskostnaden
jämte ytterligare 5 procent af understödet som
ersättning för de olägenheter, som utflyttningen
förorsakat. Landtmäterikostnaderna ha reglerats
genom landtmäteritaxan 23 dec. 1909. - 13. Kommittén
föreslog vidare bildande af skogsallmänningar och
skogsmedelsfonder. Den till afsalu disponibla skog,
som i följd af afvittringarna tillföll hemmansegarna,
har till stor del gått dem ur händerna. Det är
därför viktigt att finna ett annat medel att behålla
skogskapitalet i
befolkningens besittning. Medel därför är bildandet af
skogsallmänningar, hvilka under allmän kontroll
skötas efter fastställd hushållningsplan. 1907
begärde riksdagen med anledning af en Lindhagens
motion, att K. M:t ville låta utarbeta förslag till
lagbestämmelser, hvarigenom skogsvårdsstyrelserna,
som inrättats i enlighet med lagen 24 juli 1903.,
tillägges rättighet att, där så synes lämpligt,
förvärfva skogsmark till allmänningar för
vederbörande landstingsområde samt därtill använda
skogsvårdsafgifter. Några bestämmelser om bildande af
allmänningar ha dock ännu ej meddelats. - 14. Förslag
om af sättande af 1/2 mill. kr. till en dikningsfond
för de fyra nordligaste länen, hvaraf lämnas anslag
utan återbetalningsskyldighet till högst hälften af
kostnaden för vattenafledning, vare sig den afser
uppodling eller frostminskning. Dessutom borde en
nyodlingsfond inrättas till främjande af uppodling af
jord inom Norrland och Dalarna; till denna skulle
under tre år årligen afsättas 100,000 kr. samt
lån därur beviljas till stöd under nyodling. (Jfr
ang. föregående dylika anslag Frostminskningsanslaget
och Odlingslånefonder.) 1906 års riksdag ställde till
K. M:ts förfogande ett anslag på extra stat för 1907
under benämning "norrländska afdikningsanslaget". Vid
1907 års riksdag höjdes detta anslag, som skulle afse
de fyra nordligaste länen, till 700,000 kr. 1908,
1909 och 1910 års riksdagar beviljade
samma belopp. 1911 höjdes anslaget åter, nu
till 800,000 kr. (på enskild motion beviljades
dessutom 300,000 inom andra delar af riket än de fyra
nordligaste länen). 1912 höjdes på extra stat för
1913 norrländska afdikningsanslaget till 1,100,000 kr.
(det "allmänna afdikningsanslaget" steg till
450,000 kr.). I villkoren för tillgodonjutande
af statsbidrag från afdikningsanslagen gjordes
vissa ändringar. I anslagen inbegreps
numera frostminskningsanslaget. "Norrländska
nyodlingsfonden" (300,000 kr.) inrättades 1906
till förmån för mindre jordbrukare i
Norrland och Dalarna. 1911 efter omläggningen
af statens bokföring beviljades 210,000
kr. 1912 års riksdag förstärkte fonden
med 172,000 kr. 1913 anvisade riksdagen till
kapitalökning 100,000 kr. - 15. Då kommittén
ej ansåg de åtgärder för jordbruksundervisning,
som dittills vidtagits (landtbruksskolor,
landtmannaskolor, landtbruksingenjörer, statens
instruktörer, föredrag vid premieringssammanträden,
hushållningssällskapens undervisning), vara till
fyllest för de sex nordligaste länen, föreslog
kommittén 22 kringresande landtbrukskonsulenter.
Äfven detta förslag ledde delvis till påföljd,
1907, 1908 och
1910 års riksdagar anvisade som bidrag till
12 konsulenter af ofvan nämnda art för Norrland
och Dalarna 30,000 kr. 1911 höjdes anslaget åt
konsulenter till 55,000 kr., hvaraf dock 25,000
kr. kommo på 10 konsulenter för södra och mellersta
Sverige. Äfven ha anslag beviljats 1911, 1912 och
1913 till "vandringsrättare" (18,000 kr. i Norrland
och Dalarna). Till åtgärder i detta hänseende
må ock räknas förändringen med 1909 af kemiska
stationen i Luleå (sedan 1895) till den
fristående "kemiskt växtbiologiska anstalten"
med högre statsunderstöd än förut. - 16.
I sista punkten af kommitténs betänkande
uttalas vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
