Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nummulitgruppen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nunna-Nunnan
124
han afgjord fiende till hvarje brådstörbad
omhvälf-ning. Hans verksamhet på det administrativa
och politiska området blef emellertid af föga
betydelse, men som skald stod han efter Campoamörs
död (1901) ensam på den förnämsta rangplatsen bland
det moderna Spaniens skalder. Som skald tillhörde
N. den s. k. Salamanca-skolan; hans vers präglas af
djup känsla, mer skulptural än koloristisk, manlig och
klingande, fri från allt dunkel, elegant och måttfull,
hvilken senare egenskap är så sällsynt i modern
spansk diktning, särskildt på dramats område. En del
af hans dikter samlades i Gritos de combate (1875;
10:e uppl. 1891, tillökad med några nya dikter och en
Discurso sobre la poesia). De äldsta af dessa präglas
af godmodig satir. Men allteftersom de politiska
och sociala förhållandena i Spanien förvärrades,
blefvo dikterna stridsrop, som uttrycka sorg och
harm öfver landets tillstånd (Å Espana, Estrofas,
Las arpas mudas, Pobre loca! m. fl.). I andra åter
(En el monasterio de piedra, Å Darwin, Problema,
Velut umbra, Tri-stezas, La duda m. fl.) bekämpar
skalden den inbrytande materialismen, gudsförnekandet,
naturvetenskapens förhäfvelse. Synnerligen ståtlig
bland dessa är den typiskt spanska dikten Raimundo
Lulio (öfv. till sv., jämte åtskillig annan N:s lyrik,
af G. Björkman, 1892). 1879 synes N:s skaldeådra
flödat ymnigast, ty då publicerades de episka sångerna
La selva oscura, byggd på fulländade ter-ziner
och anslutande sig till Dantes stora allegori,
La ultima lamentacion de Lord Byron, en Byron "ad
usum Delphini", enligt Menéndez y Pelayos omdöme, Un
idilio, en herdedikt, erinrande om Mistrals "Miréio",
full af ömhet och nervös känsla i vällustigt böjliga
strofer, Una elegia å la muerte de Herculano och
El vértigo, där Kains och Abels historia blifvit
omsatt till en nyare tid i en etsning af ofelbara
"decimer". De tre första ha utgått i 20 å 30 uppl. och
den sista i ända till 41 uppl. och äro tillika med La
pesca, skildring af fiskarlif, Maruja och La vision de
Fray Martin, där Luthers affall med sympati skildras,
samlade i Poemas (1893; i nya uppl. 1898 tillökade
med några Poemas cortas och Sursum corda!, hvartill
skalden inspirerats af det olyckliga kriget öra
Cuba). Af mycket blandadt innehåll är Misce-lånea
literaria, cuentos, articulos, relaciones y ver-sos
(1886), till större delen härrörande från skaldens
ungdom. Där återfinnes ock N:s uppseendeväckande
inträdestal i Spanska akad. (1876), om orsakerna
till spanska litteraturens förfall och slutliga
undergång. N:s Obras dramdticas (1879) innehålla
endast fyra arbeten. Tre af dessa, Deudas de la honra,
"drama intimo ö de conciencia", Quien debe pågå,
"comedia de costumbres", och Justicia providencial,
"drama de tendencias sociales", visa inflytande
från Ayala och Tamayo y Baus, hvaremot det fjärde,
El Haz de lena, om hvilket skalden själf säger,
att han där är fri från någon viss skolas fördomar,
är (enl. Fitzmaurice-Kelly) det yppersta historiska
dramat under 1800-talet och genom sin måttfullhet en
sällsynthet i modern spansk dramatik. Det behandlar
Don Carlos’ fångenskap och död, och skalden har där
låtit den nya historiska forskningens ljus fullt
falla öfver Filip II och hans son. Som dramatiker
samarbetade N. äfven med A. Hurtado (se d. o.) i El
laurel de la Zubia, Herrir en la sombra och La jota
aragonesa. Af N:s arbeten må nämnas äfven Sancho GU,
novela jantdstica (1878), den gamla legenden om en
person, som efter 70-årig sömn vaknar och finner allt
förändradt. Se E. Lidforss, ’’’Gaspar N. de Arce"
(i "Nordisk tidskr.", 1905),, och José del Castillo
y Soriano, "N. de Arce. Apuntes para su biografia"
(1904). Ad. H-n..
Nunna. Redan under 100-talet förekom i kyrkan en
särskild klass af åt Gud invigda jungfrur, som
afgett löfte att för beständigt lefva ogifta. Sedan
Tertullianus’ (d. 220) tid började dessa föra ett från
världen af skildt lif och blefvo som "Kristi brudar"
vid en bestämd ålder smyckade med brudslöjan. De
antogo på Hieronymus’ (d. 420) tid en egen dräkt. Så
snart kloster för kvinnor inrättats (i österlandet
genom Pachomius och i Västerlandet genom Benedikt
af Nursia), in gingo de i dem och erhöllo namnet
nunnor. Detta ord, som i lat. förekommer i både
maskulin och feminin form (nonnus, nonna), antas
vara af köp tiskt ursprung och betyda detsamma som
castus (kysk) eller sanctus (helig). Jfr Kloster och
Mun k-ordnar. Nunnedräkter äro i Nordisk familjebok
afbildade i artiklar om de olika ordnarna. K. H.*
Nunnan, Psilura (Lymantria, Liparis, Ocneria)
monacha, zool., en till underordn. spinnare och
fam. Lymantriidce (Liparidce) hörande fjäril,
som gjort sig bekant som en svår skadeinsekt på
skog. Framvingarna (jfr Skogens skadeinsekter,
pl. I, fig. 5) äro hvita med svarta sick-sackformiga
tvärlinjer, bakvingarna gråaktiga. Bakkroppen är
gråhvit med svarta fläckar och mer eller mindre
utbredd ljusröd färg. Pann-spröten äro hos båda könen
dubbelkammade, ho& hannen med långa fransliknande,
hos honan med korta kamtänder. Vingbredden är hos
hannen 33-45, hos honan 45-55 mm. Larven (fig. 5 L)
är gråbrunaktig och glest långhårig samt har längs
ryggen ett mörkt band, som å kroppssegmenten 7,
8 och 9 är utvidgadt och omfattar en aflång, hvit
eller ljusgrå fläck. Puppan (fig. 5 P) är mörkbrun med
gulhvita eller rödaktiga hårpenslar. Nunnan förekommer
i Sverige mycket sällsynt och anträffas i regel blott
i enstaka exemplar, men är dock funnen här och där
i södra och mellersta delarna af landet. I följd af
dess stora sällsynthet trodde man länge, att vårt land
skulle undgå sådana förödande skogshärjningar, som i
andra länder, exempelvis Tyskland, låtit så mycket
tala om sig. Denna förhoppning visade sig tyvärr
ogrundad, då 1898-1902 en större nunnehärjning
inträffade i Södermanland och äfven ett par
skogsområden i Östergötland svårt skadades. Hos
oss angriper nunnan nästan uteslutande gran, endast
på ett par områden visade den sig under den nämnda
stora härjningen gå äfven på tall. I Tyskland äro
däremot angrepp på tall vanliga, och äfven löfskogen
härjas stundom svårt. Flygtiden infaller i Sverige
i aug., och fjäriln är hufvudsakligen i rörelse om
natten. Honan lägger på trädstammarna omkr. 200
ägg, som utplaceras i högar (jfr fig. 5 a) om 20
å 50 stycken, vanligen i baxkspringor och under
barkfjäll. Äggen öfvervintra och kläckas följande år
i maj. Före första hudömsningen hålla de ny-kläckta
larverna ihop i sällskap, s. k. "larvspeglar"
(fig. 5 b), så benämnda på grund af de tätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
