- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
155-156

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Archangelsk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Spiring tecknat sig för halfva utredningssumman
(andra hälften skulle anskaffas af de holländske
deltagarna), kunde den första expeditionen
utrustas. Den bestod af två fartyg med besättning
och varor från Holland, lämnade hösten 1637 under
Minuits befäl Göteborg och ankom till Delawarefloden
i mars 1638. Där inledde Minuit underhandlingar
med indianerna och afslöt 29 mars 1638 det första
landköpet, omfattande en sträcka af högra (västra)
flodstranden ifrån flodens mynning (nuv. Bombay Hook)
till bifloden Schuylkill s. om staden Philadelphia),
dock utan gränsbestämmelse inåt landet. Som utgångs-
och medelpunkt för den blifvande kolonisationen
anlade Minuit på ett näs vid en af Delawares
bifloder i närheten af nuv. staden Wilmington en
skans, inneslutande några trähus, hvilken fick
namnet Kristina efter Sveriges dåv. drottning. Med
holländarna, som tidigare haft nybyggen på samma sida
om floden och på dess östra sida ännu egde ett fäste,
Fort Nassau, samt med engelsmännen i det innanför
liggande Virginia uppstodo visserligen redan från
början förvecklingar, men på det hela stördes ej den
svenska kolonien vidare allvarsamt i sin utveckling,
förrän den alldeles gick under som svensk. Med
indianerna idkade de svenske kolonisterna under hela
tiden ett synnerligen fredligt umgänge och lifligt
varuutbyte. Sedan Minuit ordnat förhållandena i den
lilla kolonien, begaf han sig mot Europa, anlöpte
västindiska ön S:t Christoph och blef under ett besök
på ett holländskt fartyg där med detta stormdrifven
och afhördes aldrig mer. De båda svenska fartygen
fortsatte hemresan till Sverige.

Det gällde nu att i svenskt intresse fullfölja
det af främlingar började företaget, och under
de närmaste åren visade sig ganska stor ifver
härför. De holländske deltagarna i kompaniet
utlöstes, regeringen tvingade förrymda knektar
och brottslingar att utvandra, och ett nytt kompani
(Västindiska l. Amerikanska l. Nova-Suecia kompaniet)
bildades, hvilket fick monopol på tobakshandeln. Genom
dessa åtgärder kom ett par nya expeditioner till
stånd. En af dessa (den andra i ordningen) medförde
koloniens förste guvernör, löjtnant Peter Hollender
(Ridder), som gjorde nytt köp af land norrut. Med
den fjärde expeditionen, som afgick 1643, följde
som ny guvernör den man, med hvars namn koloniens
öden äro på det närmaste förbundna, nämligen
f. d. öfverstelöjtnanten Johan Printz. Han försågs
med en vidlyftig instruktion; en fullständig "stat
för guvernementet" uppgjordes, hvilken saknade hvarken
militära eller andra myndigheter, ej ens skarprättare,
och en storartad ansats gjordes för koloniens framtid.

Printz’ guvernörstid, 1643-53, var också koloniens
"storhetstid", så rik den än var på pröfningar för
kolonisterna och förvecklingar med holländarna,
förorsakade i ej ringa mån af guvernörens
hänsynslöshet. Till koloniens tryggande skyndade
Printz att anlägga dels nya skansar, såsom Nya
Göteborg
(nuv. Tinnicum) och Nya Korsholm på västra
samt långt söderut på östra stranden Älfsborg
(nuv. Elsingborogh, New Jersey), dels flera smärre
nybyggen, blockhus o. d. (Nya Vasa, Mölndal, Uppland
m. fl.), allt
för att skaffa svenskarna ensamma herravälde öfver
floden och de vanliga handelsvägarna från denna inåt
landet. Där nedsatte sig de efter hand utkommande
kolonisterna, egnande sig åt sädes- och tobaksodling,
jakt och handel med indianerna. 1644, 1646 och
1647 gingo också expeditioner fram och tillbaka
mellan kolonien och moderlandet, medförande åt
den förra åtskillig förkofran, som väl behöfdes,
och åt det senare åtskilliga laddningar mest af
tobak och pälsvaror. Året 1647 blef emellertid
af ödesdiger betydelse för den svenska kolonien;
under detta utnämndes till guvernör i den holländska
grannkolonien Nya Nederländerna Peter Stuyvesant,
med hvars ankomst holländarnas öfvervikt här
ute började göra sig gällande. Stor oenighet
uppkom snart mellan de båda kolonierna och deras
styresmän, särskildt med anledning af nytt landköp
af Printz. Stuyvesant å sin sida anlade en ny skans,
Fort Casimir, på västra sidan, af Delaware, ett stycke
s. om Kristina, hvarigenom således uppseglingen
till det svenska området kunde försvåras eller
hindras. Till svenskarnas underlägsenhet bidrog
ock, att en följande expedition hemifrån alldeles
förolyckades och att intet på länge afhördes från
fäderneslandet, hvarigenom Printz slutligen råkade
med kolonien i så stort trångmål, att han, utan att
afvakta begärdt entledigande och utsänd medhjälpare,
lämnade kolonien i slutet af 1653. Innan han kommit
hem, hade emellertid en ny expedition utgått från
Sverige, medförande den äskade hjälpen och en ny
guvernör, Johan Risingh. I maj 1654 ankom
dennes fartyg till Delaware och kastade ankar utanför
Fort Casimir, hvilket Risingh i en hast bemäktigade
sig, hvarigenom han redan i början ställde sig på
fientlig fot med holländarna.

Risingh, som nu öfvertog guvernörskapet efter Johan
Papegoja, Printz’ måg, som denne förordnat till sin
ställföreträdare, trodde sig till en början skola
stärka sin ställning genom att ställa sig väl med
indianerna. Han höll med dem sammankomster, på hvilka
de gamla landköpen förnyades; och då han i juli 1654
sände hem sitt fartyg, följde med detta en rapport,
som visar både med hvilken ifver han tagit sitt kall
och hvilka förhoppningar han hyste om företaget. Det
blef emellertid af kort varaktighet. Visserligen
åstadkoms i Sverige genom förnyad ifver och genom
åtskilliga förmåners och privilegiers medgifvande åt
såväl utvandrare som participanter i kompaniet en ny
expedition. Men det ena af dess fartyg inseglade i
Hudsonfloden i st. f. Delawareviken och togs i beslag
af holländarna. Och under det att man hemma i Sverige
ansträngde alla krafter till en ny expedition, till
hvilken emellertid alla förberedelser drogo långt ut
på tiden, beslöt holländska Västindiska kompaniet att
i ett slag tillintetgöra den svenska kolonien. Dess
plan lyckades, innan den nyssnämnda expeditionen hann
fram. Under sommaren 1655 vidtogos i Nya Nederländerna
rustningar af så omfattande art, som om det gällt ett
stort krigsföretag. En armé af 600-700 man samlades
på en flotta af 7 fartyg, af hvilka det förnämsta
förde 36 kanoner och 200 man. En allmän faste-
och bönedag utlystes till helgande af företaget,
och så seglade den väldiga krigsmakten 31 aug. in i
Delawareviken. Företaget inleddes lyckligt med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:37 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free