Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya Zeeland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höjande. Det dröjde dock länge, innan någorlunda
ordnade förhållanden inträdde. Men därefter
började en stark inflyttning af hvita. Hela
invånarantalet (utom maori) var 1911 på Nordön
563,729, på Sydön 444,152, på Stewartön 325,
således inalles för det egentliga N. 1,008,206
pers. eller, om man inräknar maori, 2,630 kineser
och 262 pers. på Kermadec och Chathamöarna,
1,060,942 pers. Stadsbefolkningen är något
större än landtbefolkningen. 1911 hade 9 städer
mer än 10,000 inv., 4 mer än 60,000 (Auckland,
Wellington, Christchurch och Dunedin). 69,7
proc. af befolkningen (utom maori) voro födda på N.,
22,7 proc. i Storbritannien. De 1911 föddes antal
utgjorde 25,97 på 1,000 inv., de dödes 9,39 på 1,000
inv. (Dödligheten är mindre än i något annat land med
statistik därom). Inflyttningen steg 1907-11 till
i medeltal 39,377 pers. per år, men utflyttningen
var ej mycket mindre (32,913 personer i medeltal
årligen), hvadan folkökningen till hufvudsaklig
del beror på nativitetsöfverskottet. Den årliga
ökningen har därför aftagit under senare år och var
1906-11 blott 1,3 proc. mot 6 proc. 1876-81. 1881
hade ögruppen 489,933 inv. (utom maori). – Någon
statskyrka finnes ej. De största religionssamfunden
äro den engelska högkyrkan (med 6 biskopar), som
omfattar 41 proc. af befolkningen, presbyterianerna
(23,3 proc.), metodisterna (9,4 proc.) och katolikerna
(nära 14 proc.), som ha en ärkebiskop i Wellington
och 3 biskopar. Dessutom funnos 2,128 judar, 1,501
hedningar och 35,905, som icke uppgett sin religion.
Folkundervisningen lyder under ett af
statsdepartementen; den är obligatorisk och
kostnadsfri för barn mellan 7 och 14 år samt
religionslös. De offentliga folkskolorna voro 1911
2,166, de sekundära skolorna 32; dessutom funnos
59 district high schools, ett stort antal privata
skolor, skolor för maori, missionsskolor m. m. N:s
universitet är blott en examensanstalt. Det omfattar
4 colleges, nämligen Otago university i Dunedin,
Canterbury college i Christchurch, Auckland university
college och Victoria college i Wellington. För
undervisning i jordbruk finnes Canterbury agricultural
college. Af andra läroanstalter märkas 7 bergsskolor,
4 normalskolor, 5 konstskolor, 12 yrkesskolor,
ett döfstum- och ett blindinstitut samt en skola
för andligen efterblifna gossar. – Statens hela
utgiftssumma för undervisningsväsendet var 1911-12
öfver 1,29 mill. pd st., hvaraf 35,881 pd för
maorifolkskolorna.
Näringar. Två tredjedelar af landets yta lämpa sig
för jordbruk; hela den areal, som användes därför, är
6,5 mill. har (däraf 5,8 mill. besådda med gräs). De
viktigaste sädesslagen äro hvete (skörd 1911
3 mill. hl.), hafre (skörd 1911 3,6 mill. hl.) och
korn (skörd 1911 0,3 mill. hl.). Boskapsskötseln
är dock den viktigaste grenen af jordbruket. 1911
funnos 404,000 hästar, öfver 2 mill. nötkreatur,
24,3 mill. får och 350,000 svin. Ullproduktionen
1911 steg till 79,6 mill. kg., hvaraf 76,8
mill. kg. exporterades. – Bergsbruket är en mycket
viktig näring; i första rummet kommer guld, som
upptäcktes 1857 och fås hufvudsakligen i trakten af
Haurakiviken på Nordön, på nordvästra kusten af Sydön
samt i dess sydligaste del (prov. Otago). Intill
slutet af 1911 hade exporterats
guld för 79,26 mill. pd. 1912 producerades
för 1,34 mill. pd. Betydligt mindre är
silfverproduktionen, som liksom guldproduktionen
är stadd i nedgående (1912 84,740 pd). Andra
malmer brytas endast till obetydligt värde;
däremot är stenkols- och brunkolsbrytningen af
stor och växande betydelse. 1911 vunnos öfver 2
mill. ton. Större delen af kolen förbrukas inom
landet, där med stöd af de höga importtullarna
stor industri har utvecklat sig sedan början af
1880-talet, så att N. på vissa områden nu är alldeles
oberoende af utlandet. De viktigaste industrierna äro
köttfrysnings- och preservfabriker, garfverier,
sågverk och kvarnar, klädes- och skofabriker,
mejerier och järnverk. Brännvinsdestillation är
förbjuden. 1910 funnos inalles 3,519 fabriker med
46,000 arbetare och ett produktionsvärde af 29,5
mill. pd. – Handeln är liflig och i tillväxt. 1910-11
steg hela importen till 19,55 mill. pd och exporten
till 19 mill. pd. De förnämsta införselvarorna äro
textilvaror, järn, stål och maskiner, hvilka artiklar
utgöra nära 42 proc. af importen, vidare socker, te,
spritvaror, tobak m. m. Af exportvarorna är ullen
viktigast (1910-11 6,5 mill. pd), därnäst fruset och
preserveradt kött (3,65 mill. pd), smör och ost,
samt hudar, läder, talg och lefvande kreatur (4,5
mill. pd), guld (1,8 mill. pd). – Sjöfart. 1911 egde
N. 244 segelfartyg om 35,651 ton och 361 ångare om
114,973 ton. S. å. ankommo till landets hamnar 621
fartyg om l,5 mill. ton; af dessa voro 169 engelska,
409 tillhörde de engelska kolonierna, cch endast 43
(om 46,800 ton) voro af främmande nationalitet. De
viktigaste sjöstäderna äro Auckland, Wellington,
Lyttelton och Dunedin samt Bluff harbour (på södra
kusten af Sydön). – Järnvägarna hade i mars 1912 en
längd af 4,549 km., hvaraf 47 km. enskilda banor. 1912
funnos 7,258 postanstalter. – Telegraflinjerna hade
en längd af 19,000 km.; telefonen, liksom telegrafen
statsegendom, har fått mycket stor användning. Två
telegrafkablar förena N. (Sydön) med Sydney; en
med den s. k. allbrittiska kabeln öfver ön Norfolk
(se d. o.). – N:s hufvudstad är Wellington.
Historia och författning. N. upptäcktes af Abel
Tasman (1642), som kallade det Staatenland, sedermera
af holländarna ändradt till N.; men Tasman steg icke
i land på ön. Närmare kännedom om landet erhöll man
genom Cook, som besökte det flera gånger (1769-70,
1773-74 och 1777) och kartlade kusterna så väl, att
endast smärre detaljer sedan behöft ändras. Egentlig
kolonisation började först 1814, då Sam. Marsden
inrättade sin första missionsstation. Under
loppet af de följande 30 åren omvändes större
delen af befolkningen, hvarigenom väg banades för
kolonisterna. Ett blodigt krig med infödingarna fördes
1820-28. 1839 grundlade en privatförening, New Zealand
association, sitt första nybygge, Wellington vid Port
Nicholson i Cooksundet. 1840 slöts i Waitangi af den
till vice guvernör öfver ögruppen utnämnde engelske
kaptenen Hobson ett fördrag med 512 maorihöfdingar,
i hvilket de erkände Englands öfverhöghet och
N. förklarades för en brittisk koloni. Detta fördrag
undertecknades sedan af många höfdingar i andra delar
af öarna. Maoriernas egendomsrätt erkändes däri till
fullo af kronan, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
