Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyfors municipalsamhälle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Nygrekiska litteraturen
206
p u los (1770-1847; se denne), "den ny grekiske
Anakreon", lätta och behagliga, ofta själfsvåldiga
vin- och kärleksvisor, utmärkta för versens
konstnärliga byggnad och friskhet i bilder.
Under den andra af denna periods af delningar
(ungefär jr ån 1820 till närvarande tid) skrefvo och
diktade äfven några af de förut nämnde. Verksamma
under själfva frihetsstriden, antingen eldande med
sina dikter eller själfva personligen deltagande
i striderna eller f. ö. genom politiskt eller
litterärt skriftställen eller propaganda framstående,
äro flera af de till 1820-, 1830- och 1840-talen
hörande personligheter, som i det följande skola
anföras. Dock var det i litterärt och vetenskapligt
hänseende först efter krigets slut, som någon
lugnare, allsidigare utveckling kunde främjas. Inom
skönlitteraturen blef naturligtvis frihetskriget
med sina växlande öden och hjältebragder ett ofta
som stoff användt ämne. Dock gjorde sig äfven den
nyromantiska riktningen gällande, ehuru något senare
i Grekland än i andra länder. - I det hela taget är
lyriken den diktart, hvari de nygrekiske diktarna
hittills kunna anses ha lyckats bäst. Till denna
första tids frihetsdiktare hör i främsta rummet
Spyridon Trikupes (f. i slutet af 1700-talet), som
författade en redan under föregående skede fallande
dikt, "Folket", på folkspråk och af fosterländskt
romantiskt innehåll. Sina största förtjänster inlade
han dock som historisk författare och inflytelserik
statsman. A n-dreas Kalbos (från Zante) skref på ett
antikiserande språk af patriotisk hänförelse eldade
dikter. Hans landsman Dionysios Solomos (1798-1857)
gaf strax efter krigets utbrott sin hänförelse
luft i den berömda dikten "Till friheten". Han
är nya Greklands kanske förnämste diktare, i alla
händelser på folkspråket, som han gentemot den lärda
diktningen och efter ihärdigt motstånd bragte till
dess rätt. Vidare torde förtjäna omnämnas I. Rizos och
I. K. Rangabes (Ran-gabé). Af lyriker i mera egentlig
mening under detta skede äro förnämligast att anföra
A t h a-nasios Manuses, som skrifvit intagande dikter
i den elegiska folkvisans ton samt idyller o. s. v.,
och Elias Tantalides, af samma poetiska skaplynne,
Georgios Drosines (se d. o.), Kostes Pålarnas
(se denne), båda födda 1859, m. fl. Drosines
såväl som Pålarnas införde naturkänslan som
bestående del i sin lyrik. Lyriska dikter finnas
också af de inom andra skaldearter företrädesvis
bekante Georgios Tertsetes och Maurogian-a e s. En
framstående lyrisk författarinna eger Grekland
i Eufrosyne, maka till den ej heller obekante
diktaren Chr. Samartsides. Hufvudsakligen elegisk
grundstämning råder i A c h i 1-leus Paraschos’
och S. N. Basiliades’ dikter. JoannesKarasutsas (se
denne) utmärker sig i sina genom ett mildt svårmod
egendomligt färgade etisk-patriotiska dikter för skär
poetisk känsla. Den idylliska diktarten - som redan
förut framträdt i fanarioten K. Man os’ herdedikt
"Kleanthes och Aurokome" - är företrädd af D. S. B y z
a n t i o s. Den i Paris bosatte köpmannen Demetrios
Bikelas (se denne) liar förutom t. ex. berättelsen
"Lukis Läras" skrifvit lyriska och elegiska stycken
af värde. Det sati-
riska diktslaget, till hvars idkande såväl det inre
som det yttre politiska tillståndet under första
tiden af Greklands själfständighet gaf rik anledning,
med de partihvälfningar och författningstvister,
som förekommo, idkades af T h. Orfanides (lärd
botanist). Äfven den lärde arkeologen St. Kumanudes
är bekant för sitt humoristisk-satiriska epos
"Stratis kalopichiros". I alla de nämnda lyrikens
arter äfvensom i epik och dramatik verkade de båda
bröderna Alexandros och P a-nagiotes Sutsos (födda
1803, döda den förre 1863, den senare 1868), som
voro af gjorda motståndare mot konung Ottos regering
och grefve Ka-podistrias’ politik samt mot bajrarnas
växande inflytande. I öfrigt äro de representanter
för den lärda bysantinska riktningen i motsättning
till den folkliga af Solomos representerade. -
På epikens område äro endast få alster af något
större värde att framhålla. A. Sutsos skref sitt
bekanta romantiska epos "Den kringirrande" och den
politiska romanen "Den landsflyktige". P. Sutsos
är författare till en mystisk-historisk roman
"Leandros". Al. Byzantios beskref i klara och
melodiska verser en bild ur folklifvet i det gamla
Aten ("So-krates och Aristofanes"). Med detta verk
till förebild diktade Ang. B l a c h o s sitt epos
"Fidias och Perikles". Från frihetskrigets bragder
hämtade den rikt begåfvade Zalokostas stoff för sina
eldiga och storslagna episka berättelser. Mindre
lyckades den förut omtalade satirikern Orfanides
i sina efter A. Sutsos’ mönster författade episka
stycken. A. R. Rangabes (1810-92), representant för
den akademiskt lärda poesien och den bysantinska
aristokratien i politiskt hänseende, var, utom som
lyriker, dramatiker, vetenskapsman och patriotisk
statsman, berömd äfven som epiker af nyromantisk
anstrykning. En framstående plats som berättare intar
ock D. N. Bernardakes, som äfven skrifvit kvicka
humoristiska versifierade berättelser. A. Balaorites
(1824-79) skref på akarnanisk kleft-munart "Thanasis
Vajas" samt den dramatiserade epopén "Frosini", där
han i glödande hat mot turkarna berättar om denna
olyckliga kvinnas (Eufrosynes) öde. Andra, såsom
G. Tertsetes - äfven lyriker - samt G e r a-simos
Markoras och T h. Afentules, båda diktare på hvar sina
folkmunarter, gälla som berättande skalder af värde. -
Den dramatiska litteraturen kan först efter befrielsen
sägas ha nått någon nämnvärd utveckling. Visserligen
funnos redan tidigt, speciellt i Moldau och Valakiet
och på Joniska öarna under inverkan från italienarna
och fransmännen, senare äfven från Shakspere, spår
till dramatisk diktning; visserligen finnas också från
1600- och 1700-talen några alle-gorisk-dramatiska
alster af mera folklig karaktär, liksom också i
folkpoesien ofta den dramatiska (dialogiska) formen
är härskande, men något egentligt drama i modern
mening uppstod ej förrän med tragedien "Aspasia"
afJakobakesRizosNe-rulos (1778-1850), som förnämligast
gjorde sig känd som författare af sorgespel och
komedier. Något senare är bl. a. Joannes Zampelios,
som hufvudsakligen med Alfieri till förebild skref en
stor mängd dramer, hvilka ställa honom jämförelsevis
högt som dramaturg. Hans ämnen äro förnämligast
hämtade ur Greklands såväl äldre som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
