- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
239-240

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyköping ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Högsjön och inträder under namnet Storån på den
vidsträckta och bördiga Vingåkersslätten. Genom
sjöarna Kolsnaren (35 m. ö. h., 11,9 kvkm.) och Viren
(34,4 m. ö. h., 11 kvkm.), som sannolikt utgöra en
gammal erosionsdal, upptar den fr. s. Forsaån, som
utgör aflopp för många sjöar i norra Östergötland,
såsom Regnaren (50 m. ö. h., 6,9 kvkm.), Hunn med
Stöparen (46 m. ö. h., 12,9 kvkm.) m. fl. samt
den på gränsen liggande Tisnaren (43,5 m. ö. h.,
38,1 kvkm., hvaraf 8,5 inom Södermanlands län),
samt rinner i sydöstlig riktning genom flera mindre
sjöar och faller under namnet Åkeforsån ut i Yngarens
(19 m. ö. h., nära 50 kvkm.) vidsträckta bäcken,
som från v. upptar äfven Vadstorpsån (11 km.) från
Näsnaren (42,6 m. ö. h., 7,8 kvkm.) och andra
sjöar samt Skarendalsån (20 km.) från Storsjön och
Tiggaren. Genom Skräddartorpsån har Yngaren aflopp
till Hallbosjön (18,s m. ö. h., 13 kvkm.) och denna
genom den korta Vrenaån (snarare ett sund) i den
långa och oregelbundna Långhalsen (se d. o.). Genom
denna sjö upptar vattendraget ett ganska vidsträckt
vattensystem från sörmländska landhöjdens högsta och
skogrikaste delar. De största äro det i Blacksta
socken utrinnande (Ramstaån), aflopp för ett
stort antal i två stråk fördelade sjöar (Jägern,
Flöda kyrksjö, Älfvestasjön, Loren, Gålsjön,
Harpsundssjön, Mellösasjön, Orrhammaren, Valdemaren,
4,8 kvkm., 23,7 m. ö. h., Väckeln. Hedenlundasjön och
Vass-sjön), samt Husbyån från Lidsjön (8,5 kvkm.,
20 m. ö. h.), hvilken genom Sibroån upptar vattnet
från den stora sjön Båfven (se d. o.). En nordlig
fjärd af denna upptar afloppet för Bjälken, Nälen,
Björken m. fl., från s. v. kommer en å från Uren
(6,8 kvkm.), och i dess nordöstliga ända utmynnar
en dalgång med en serie småsjöar och vattendrag,
som börjar med sjöarna Skundern (33 m. ö. h., 2,8
kvkm.) och Bunkern (se d. o.) nära hufvudvattendelaren
mot Mälaren och fortsätter med Misteln, Gryts kyrksjö,
Naten och In-Båfven, alla skilda genom lösa jordlager
och liggande i en enda klippränna, som sannolikt
utmärker en gammal erosionsdal. Vid Täckhammar utgår
ån ur Långhalsen, bildar vid Harg och Perioden ett
par fall samt strömmar genom staden Nyköping, där
den bildar ett par större fall, samt mynnar nedanför
stadens hamn ut i Stadsfjärden, som från v. upptar
den sydligare Kilaån. Vattendragets hela längd från
Tisaren utgör 118 km. och af vattningsområdet enligt
Hydrografiska byrån 3,640, enligt J. Westman 3,421
kvkm. (hvaraf 458 kvkm. 1. 13 proc. sjöar), fördeladt
med 745 kvkm. på Båfvens vattenområde, 718 på
Långhalsens, 1,925 på Yngarens och 33 på åloppet. På
flera af de stora sjöarna gå mindre ångbåtar, men
fallen nedanför Långhalsen hindra förbindelsen med
hafvet, hvarför en kanal är ifrågasatt (se Nyköpings
kanal
). Den i Nyköping framrinnande vattenmängden
är mycket varierande; högsta dagsmediet (enligt Westman) 74
kbm. i sek. (1 maj 1908) och lägsta 7,6 kbm. (14
nov. 1908). Litt.: J. Westman, ”Mätningar af
vattenmängden i N.” (Nyk. 1907), ”Vattenmängden
i N. juni 1907-aug. 1909” och ”Om en
rationell hushållning med vattenkraften i N.” (i
Nyköpings stads handlingar 1909 och 1910).
Wbg.

Nyköpings östra kontrakt, i Strängnäs stift,
omfattar de sju pastoraten Bälinge med Tystberga;
Ludgo med Spelvik; Nyköpings östra stadsförsamling
med Helgona och Svärta; Ripsa med Lid;
Runtuna; Sätersta med Bogsta; Torsåker med
Lästringe. 74,066 har. 15,958 inv. (1912).

Nyköpings östra stadsförsamling tillhör Strängnäs
stift, Nyköpings östra kontrakt. 4,861 inv.
(1912).

Nyl., vid växtnamn förkortning för William
Nylander
(se d. o.).

illustration placeholder
Nylands vapen.

Nyland (fi. Uusimaa), landskap på Finlands södra
kust, är beläget mellan 59° 48′ och 60° 50′ n. br.
samt 40° 32′ och 45° 13′ ö. lgd fr. Ferro. Det
gränsar i s. till Finska viken, i n. och n. v. till
Tavastland, i v. till Egentliga Finland, i ö. till Karelen och i n. ö.
till Savolaks. Största längden i v. s. v.–ö. n. ö. är 266 km., bredden
i n.–s. växlar mellan 71 och 33 km. Ytinnehållet utgör omkr. 11,814
kvkm. N:s berggrund hör till öfvervägande del till det s. k. urberget.
Där finnas såväl eruptiva som sedimentära bergarter af mycket
hög ålder, som i tiden varit utsatta för starka
bergskedjeveckningar, men sedan genom vittring
och andra förstörande krafter blifvit afslipade, så
att nu endast deras djupaste ”rötter” kvarstå som
obetydliga berghymplar. En rest af en urgammal,
numera förstörd bergskedja utgör gnejsen i den
västnyländska skärgården. I det inre af landskapet
finnes på stora områden leptit, som i hög grad rönt inverkan af smältflytande granit och
som ställvis innehåller kalksten, t. ex. i trakten
af Lojo sjö, och järnmalm, både i skärgården och
inne i landet. Under åtminstone två, till tiden
vidt skilda perioder har granit inträngt i den
äldre bergartens sprickor och rämnor, hvarest
den stelnat. Sålunda har den tämligen allmänt
förekommande gnejsgraniten och den vackra röda
graniten, som mångenstädes bearbetas till byggnads-
och sockelsten, uppkommit. Vulkaniska äro äfven de
mörka hornbländebergarterna, hvilka i ådror genomkorsa
bergen. Likaså de s. k. rapakivibergarterna i
östra N., äfven kallade orsten, samt de grofva
graniterna och porfyrgraniterna, som något likna
de förstnämnda. Under kambro-siluriska tiden låg
en stor del af N. under haf, och då afsattes i
detta sandsten, som blifvit bevarad i några djupa
bergklyftor. Under sedan följande perioder utgjorde
N. ett fastland, hvars berggrund utjämnades, så
att en i detalj kuperad, men i stort sedt plan yta
bildades. Ojämnheterna ha uppstått förnämligast
genom sprickbildningar, som sönderknäckt
berggrunden. Mångenstädes torde klippgrunden ha
sjunkit, eller också ha stora massor block och
stenar bortförts under istiden. Sprickorna löpa
ofta i vissa bestämda riktningar och ha i hög grad
bidragit till att ge kustlinjen, skärgården och
dalarna gestalt. Under istiden slipades bergen glatta,
och då afsattes mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:57:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free