Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröt han slutligen upp från N., där Oxenstierna och
Knyphausen tills vidare kvarlämnades. (Den ena af de
två konstnärliga silfverpokaler, som staden N. förärat
Gustaf II Adolf, finns afbildad i fig. 9 å pl. II
till art. Guldsmedskonsten.) Verkställigheten af
westfaliska freden afgjordes genom exekutionsrecessen
i N., som afslöts först sommaren 1650. Från denna
tid börjar stadens förfall, och genom de franska
revolutionskrigen råkade den i en sådan finansiell
ruin, att den 1796, ehuru förgäfves, hembjöd
sig och sitt område till konungen af Preussen mot
villkor, att han betalade stadens skulder. 1896 kom
staden till Bajern. Den hade då ett område af 1,266
kvkm. och 80,000 inv., men äfven en skuldbörda af
nära 9 mill. flor. – Bland den stora litteraturen om
N. må nämnas G. Schrötter, "Geschichte der stadt N."
(1909), som äfven berör Trettioåriga krigets
historia och svenskarnas stormning af Alte Veste.
(J. F. N. L. W:son M.)
Nürnberggrönt, kem., detsamma som kromoxid (se Krom).
Nürnbergrödt, farm., detsamma som röd bolus. Se Bolus.
Nürnbergägg. Se Ur.
Nyromantik är den gängse benämningen för den riktning
inom poesi, vetenskap, statslif och allmän kultur, som
bröt fram i slutet af 1700- och början af 1800-talet
och som betecknade den kraftigaste reaktionen mot
upplysningstidens idélif och diktning. "Romantisk"
var ju ursprungligen en beteckning för det medeltida
riddarväsendets världsåskådning och diktning med
dess fantasirikedom, dess fantastiska hedersbegrepp
och dess mystik. Nu användes ordet som beteckning
för likartade stämningars återframkallande. En
"romantisk" ny väckelse på diktningens område hade
gett sig till känna i England och bl. a. tagit sig
uttryck i återuppväckandet af den gamla folkpoesien
och dess efterbildande; det fanns drag af romantik i
Macphersons Ossiansdikt, i Grays, i "Miltonskolans",
i Burns’ lyrik o. s. v., likaså i intresset för
forntid och medeltid. Det fanns romantik i Rousseaus
subjektivism. Äfven hos 1770-talets tyska skalder
yppar sig mycken förromantik, och ett romantiskt drag
kan påvisas exempelvis i den unge Goethes intresse
för en medeltidsriddare som Götz von Berlichingen
och i hans uppsats om Strassburgermünstern. Men den
egentliga nyromantiken dagtecknas från uppkomsten af
den tyska romantiska skolan. Den tyska nyromantiken
utgör i vissa afseenden en fortsättning af sturm-
und drangperiodens subjektivism och delar med
denna vissa egenskaper, reagerar liksom den mot
rationalismens nykterhet och klassicismens regeltvång,
hyser som den intresse för folkvisor, folkböcker,
gotik och har frändskap med skräckromantiken. Den
äldre nyromantiken, den egentliga s. k. romantiska
skolan – den krets, som med bröderna Friedrich och
August Wilhelm Schlegel, Schleiermacher, Tieck,
Schelling, Wackenroder och Novalis (Hardenberg)
samlades åren före 1800 i Jena –, stod emellertid på
en filosofisk botten, som är väsentligen skild från
den förra tidens och står i nära förbindelse med
samtidens metafysiska tänkande. Och om äfven den
yngre nyromantiken (diktare som Brentano, Arnim,
v. Kleist, Hoffmann och Eichendorff, forskare som
Grimm) är mindre spekulativt anlagd, så är det
gemensamma, som sammanbinder den tyska nyromantiken,
att söka i besläktade metafysiska anspråk och betingas
af den metafysiska våg, som börjar med Kant och mynnar
ut i Hegel; härutinnan skiljer den sig från engelsk
och fransk nyromantik, men är likartad med en god
del af den svenska. Den äldre tyska nyromantiken
omfattar med idealistisk universalism diktning,
tänkande, det religiösa och sedliga lifvet, och
bildar på alla områden den mest afgjorda motsats till
1700-talets förnuftsodling. Gentemot den föregående
tidens optimistiska sträfvan att genom folkupplysning,
filantropi och främjande af borgerliga dygder göra
världen här nere lycksalig, kännetecknas nyromantiken
af ett förakt för de kälkborgerliga dygderna, ställer
sig afvog mot folkupplysningen, i viss mån fientlig
mot den omgifvande verkligheten. Den hyser en djup
trängtan hän emot en från all objektivitet frigjord
osynlig inre värld, som genomströmmas af den sanna
gudomen, den trår hän till öfverjordiska rymder,
den präglas af en djup evighetslängtan – "längtans
blå blomma", den kännetecknas af en innerlig mystik,
och den kringgjuter verklighetens grå prosa med ett
brokigt sagoskimmer. Men den mynnar icke endast
ut i sann, utan ock i falsk idealism. Äfven dess
poesi är f. ö. lärodiktande, ehuru på annat sätt än
upplysningstidens och äfven än Schillers predikande af
humanismens frihetsideal, den blir didaktisk i fråga
om metafysiska spörsmål. För de äkta nyromantikerna
voro filosofi och poesi ett. I synnerhet ha Fichtes
subjektiva idealism, som antog verkligheten som blott
en bestämning af jaget, och framför allt Schellings
panteistiska identitetsfilosofi spelat en oerhörd
roll; särskildt har den senares intellektuella
åskådning varit afgörande. Äfven från religionen
mottog nyromantiken stark väckelse; bakslaget
mot upplysningstidens åskådningssätt tog sig här
särskildt uttryck i Schleiermachers epokgörande
"Reden über die religion an die gebildeten unter
ihren verächtern" (1799), som för öfrigt icke
var främmande för panteism. I religiöst afseende
tog dessutom nyromantiken intryck af katolicismen
och visade sympatier för denna, som ock bland dess
anhängare vann en hel rad proselyter. Nyromantikens
poesi var främst en fantasiens diktning, den gaf
inbillningskraften lösa tyglar och älskade framför
allt att dväljas i sagolika, forntida eller exotiska
rymder. I öfrigt präglades den nyromantiska poesien
med sin inåtvända riktning gärna af en viss mystik,
som skänkte åt den mycken innerlighet, men ock ett
dunkel, en oklarhet, som lät poesien liksom mynna ut
i musikens rymder. Man skulle ana sig till meningen,
klarhet var snarast ett fel. Nyromantiken hyllade i
hög grad teorien om snillets rätt att sätta sig öfver
de lagar, som gällde för hvardagsmänniskorna. Härmed
sammanhängde ett försvar för godtycket i lif
som dikt. På moralens område visa sig hos den
tidigare nyromantiken revolutionära nydaningar;
detta godtycke spelar in icke blott på det etiska,
utan ock på det poetiska området, där nycken kom att
spela en stor roll. Särskildt ger den sig uttryck i
en "ironi", som afsiktligt upplöser illusionen och
bryter allvaret. Den tyska nyromantikens teoretiska
grundläggare voro bröderna Fr. Schlegel (1772–1829),
den egentlige väckaren och programmatikern, och A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
