- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
291-292

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyström ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1902), manbyggnaden på Kirjola (1904), Kirurgiskt
institut för kvinnliga medicinska institutet i
Petersburg (1912) och Finlands banks hus i Björneborg
(s. å.)- Han har ock deltagit i utarbetande af flera
stadsplaner. N:s äldre byggnader äro uppförda i en
stil, som lånat detaljer och dekorativa element
från antiken och renässansen, medan hans senare
arbeten visa, att han helt följt med den moderna
rörelsen inom arkitekturen. 1892 blef N. led. af
Konstakademien i Petersburg, och 1895 erhöll han
professorstitel. 1896-1907 var han pro-direktor för
Polytekniska institutet i Helsingfors, och då detta
ombildades till teknisk högskola, valdes han till
dess förste rektor (1907-10). N. har bl. a. varit
ordf. i den kommission, som utarbetat förslag till
ny allmän byggnadsordning för Finlands städer.
T. Stz.

Nyström, Sakris Usko, finsk arkitekt, f. 1861 i
Virdois, studerade vid universitetet och Polytekniska
institutet och blef arkitekt 1888. Efter att några år
ha arbetat på professor G. Nyströms byrå studerade
han 1890-91 i École des beaux-arts i Paris. Unde*
en följd af år var N. biträdande lärare vid
Polytekniska institutet och kvarstår ännu som
lektor i antikens och medeltidens arkitektur vid
tekniska högskolan i Helsingfors, hvarjämte han
varit lärare i Centralskolan för konstflit. Bland
N:s byggnader, af hvilka de senare äro alster af en
modern smakriktning, må nämnas Statens turisthotell
vid Imatra (1909), Centralfolkskolan i Björneborg
(1912), Yiborgs rådhus (1912, efterskisser
uppgjorda af N. och V. Penttilä), fasaderna till
Kansallispankkis hus i Viborg och finska samskolan
i Kotka samt åtskilliga privathus i Helsingfors.
T. Stz.

Nyström-Stoopendaal [-stopendal], Jenny,
målarinna, f. 13 juni 1857 i Kalmar, studerade vid
konstakademien 1873–81, då hon vann k. medaljen
för Konung Hans och Gustaf Vasa, studerade i Paris
1882–86, utställde Sjukbesöket och Självporträtt
1884. Efter sin återkomst har hon varit flitigt
verksam som illustratör af diktsamlingar (af K. D. af
Wirsén, K. A. Melin m. fl.), af Starbäcks romaner,
barnböcker o. a. Gift 1887 med d:r D. Stoopendaal.
-rn.*

Nystuen, fjällstuga på Fillefjeld (se d. o.).

Nystvinda. Se N y s t f o t.

Nysund, socken delad å Örebro län, Edsbergs härad,
med 20,849 har, 1,796 inv., och Värmlands län,
Visnums härad med 8,833 har, 1,089 inv., tillsammans
29,682 har, 2,885 inv. (1912). Annex till Rudskoga,
Karlstads stift, Visnums kontrakt.

Nysusiska. Se Kilskrift, sp. 15.

Nysvenska, språkv., kallas svenska språket
fr. o. m. reformationstidehvarfvet. Se Svenska
språket
.

Ny svensk tidskrift började utges 1880 af Axel
Lundström och Adolf Lindgren samt redigerades
sedan 1882 af R. Geijer i Lund. Förläggare var 1880
Lundeqvistska bokhandeln i Uppsala, 1881 V. Roos i
Uppsala, 1882-84 Gleerupska bokhandeln i Lund och
1885-86 R. Almqvist & J. Wiksell i Uppsala. 1887-90
förlades tidskriften af P. A. Norstedt & söner i
Stockholm. Den uppgick sedan i Svensk tidskrift
(se d. o.).

Nysyriska språket kallar man med ett gemensamt namn
de arameiska dialekter, som ännu
fortlefva dels i byarna Maʿlūla, Djubʾadīn och Bachʿā
n. ö. om Damaskus, dels inom ett större område i östra
Kurdistan och västra Aserbejdjan. Den förra dialekten
har i mycket hög grad påverkats af arabiskan både
i grammatiskt och lexikaliskt afseende. Som denna
dialekt användes endast af ett mindre antal personer,
hvilka därjämte tala arabiska, kommer den säkerligen
snart att dö ut. Däremot ha de i trakterna mellan
staden Mardin i nordöstra Mesopotamien och Urmiasjön i
Aserbejdjan af omkr. 100,000 personer talade arameiska
munarter, som härstamma från en systerdialekt till den
klassiska syriskan, genom amerikanska missionärers
arbete för längesedan erhållit en fast litterär
enhet genom öfversättningar (gamla och nya test.,
Urmia 1852–54), läroböcker, tidskrifter o. s. v. De
äldsta minnesmärken af dessa dialekter, som blifvit
bevarade till våra dagar, utgöras af religiösa dikter
från början af 1600-talet. I Europa blef nysyriska
språket bekant först på 1770-talet genom tysken
K. Niebuhr. I k. biblioteket i Berlin finnes en
ganska värdefull samling af nysyriska handskrifter,
som för ung. 30 år sedan anskaffades af den tyske
orientalisten Sachau. Dessa handskrifter innehålla
dels delar af bibeln, som för hans räkning öfversattes
af infödda syrer, dels af berättelser och religiös
poesi. De nysyriska dialekterna kunna indelas i
fyra grupper: 1. Urmia-dialekten vid Urmiasjön,
2. De nordliga dialekterna på båda sidor om den
persisk-turkiska gränsen, 3. Aschīret-dialekterna
(af arab. ʾaschīre, stam, de "själfständiga
stammarnas" språk) i mellersta Kurdistan mellan
sjön Van och Mosul, 4. De sydliga dialekterna, af
hvilka Alkōsch-dialekten i byarna kring Mosul är
den bäst kända. I Mosul kallas nysyriskan fellīhī
("bondspråk" ; af arab. fellāh, bonde). Det mest
utmärkande draget i detta nysyriska eller nyarameiska
språk är den totala ombildningen af den semitiska
konjugationen, där de två forna hufvudformerna
(perf. och imperf.) försvunnit och ersatts af
nybildningar från particip och infinitiv. – Jfr
Nöldeke, "Grammatik der neusyrischen sprache" (1868),
Prym och Socin, "Der neu-aramæische dialekt des
Tūr-ʾAbdīn" (2 bd, 1881), Socin, "Die neu-aramæischen
dialekte von Urmia bis Mosul" (1882), Maclean,
"Grammar of the dialects of vernacular Syriac"
(1895), Sachau, "Skizze des Fellichi-dialekts von
Mosul" (1895), och Lidzbarski, "Die neu-aramäischen
handschriften der kgl. bibliothek zu Berlin" (1896).
H. A. (K. V. Z.)

Nysätra. 1. Tingslag i Västerbottens län, ingår
i Västerbottens mellersta domsaga och dels Umeå,
dels Skellefteå fögderi samt omfattar socknarna
Bygdeå, Nysätra och Löfånger. 1,861 kvkm. 15,169
inv. (1912). – 2. Socken i Uppsala län, Lagunda
härad. 6,237 har. 779 inv. (1912). N. bildar med
Österunda ett pastorat i Uppsala stift, Lagunda
kontrakt. – 3. Socken i Västerbottens län, Nysätra
tingslag. 39,425 har. 3,544 inv. (1912). N. utgör ett
pastorat i Luleå stift, Västerbottens norra kontrakt.

Nysö, dansk herrgård på Själland nära Præstö,
uppförd 1673 och sedan 1809 hufvudgård i baroniet
Stampenborg. Under somrarna 1839–43 hade Thorvaldsen
sin ateljé ("Völunds verkstad") i dess trädgård.
E. Ebg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:04:13 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free