Print (PDF) - On this page / på denna sida - Näbbdelfinen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313 Näbbhvalen-Näbbmössen 314 är liksom samsläktingar en ytfisk, som med slingrande rörelser simmar fram nära vattenytan och med sina långa, smala käkar griper småfisk och andra smärre hafsdjur, såsom eji fågel med sin näbb. Vanliga näbbgäddan 1. horniiskeii. Den är vid västra och södra kusterna föremål för ett särskildt fiske med not samt har i Skåne och Danmark god afsättning. Mången finner den emellertid oaptitlig, till följd af den gröna färgen hos benen, hvilken tillhör äfven öfriga samsläktingar. Näbbgäddan är vanligen mellan 60 och 70 cm. R. L.* Näbbhvalen, zooZ. Se H v al d j ur e n, sp. 1385. Näbbhvalolja, Döglingolja 1. Döglin g-t r a n, OZewm physeteris 1. chcenoceti, zool. /arm., fås ur späcket från döglingen, Hyperoodon (se H v a l d j u r e n, sp. 1385) diodon, och är en blekgul, lättflytande olja med lukt af lefvertran och särdeles låg egentlig vikt (0,876-0,880 vid + 15°). Den liknar mycket hvalrafsolja (se H v a l r a f) och är kanske därmed identisk, innehåller alltså - i motsats mot andra transorter - ej så mycket glycerider, däremot en större mängd estrar med alkoholer af högre molekylarvikt. - Då näbbhval-oljan mycket lätt intränger i huden, har man förordat att använda densamma som beståndsdel i salfvor. En sådan är unguentum physeteris 1. chce-noceti, som består af 80 proc. olja och 20 proc. vax och hvari allehanda andra ämnen kunna inmängas. C. G. S. Näbbmus och N äbbmussl äkte t, zool. Se Näbbmössen. Näbbmössen, Soricidas, zool., bilda en familj inom insektätarnas ordning (Insectivora) och däggdjurens klass. De äro närmast besläktade med de mullvadartade däggdjuren (Talpidoe), men ha redan sedan eocentiden anpassat sig till ett mera likformigt lefnadssätt och äro därför ock mycket likformigt byggda. De äro små med undersätsig och muslik kroppsform samt långt utdragen nos. Svansen är med undantag af ett fall väl utbildad, ögonen äro små, men aldrig - såsom hos många mullvadartade djur - hudbeklädda; öronen äro väl utbildade. Fötterna äro plantigrada och försedda med spetsiga klor. Hårfällen är fin och tät. Hos hannen eller stundom hos båda könen finnes på ömse sidor af kroppen en körtel, som af söndrar en starkt myskdoftande vätska; sannolikt bör denna bildning uppfattas förnämligast som ett skyddsmedel mot fiender, måhända är det samtidigt ett könsligt stimulans. Kraniet är kägelformigt med tidigt försvinnande suturer och utan okbåge. Underkäken ledar mot tinningbenet förmedelst en dubbel ledknapp. Bäckenhalfvorna äro ej förenade å buksidan. De mellersta framtänderna ha erhållit en från alla andra däggdjur afvikande form, försedda Fig. 1. Näbbmössens tänder, a öfverkäkens, b underkäkens, åtskilda och förstorade. med taggar och större än bakom liggande (se fig. 1) ; de äkta kindtänderna öfverensstämma närmast med mullvadarnas. I öfverkäken finnas högst tre fram-tänder, en hörntand, tre oäkta och tre äkta kindtänder ; i underkäken nästan alltid blott en fram-tand, en hörntand, en oäkta och tre äkta kindtänder ; hörntänderna äro alltid mycket svagt utbildade. Mjölktänderna äro tillbakabildade, endast undantagsvis förkalkade. Näbbmössens tarmkanal är mycket kort, endast 2 - 3 1/2 gånger större än hufvudets och bålens sammanlagda längd. Sin föda hämta de uteslutande ur djurriket, och den utgöres af smärre markmöss, grodor, fiskar, insekter, maskar o. s. v. Näbbmössen äro mycket rofgiriga och förtära på ett dygn mera kött, än hvad deras egen kropp väger. Också dö de, om de endast kort tid sakna föda. Om höstarna påträffas mycket ofta döda näbbmöss utan spår af yttre sår ; högst sannolikt ha de omkommit på grund af otillräcklig näringstillgång. Också äro de osällskapliga och fientligt sinnade mot hvarandra. Lukten är fin, hörseln och i synnerhet synen däremot slöa. I sina rörelser äro näbbmössen lifliga och snabba. De vistas såväl på torr som på fuktig mark, somliga mycket i vatten. Ehuru de äro skickliga simmare, springa de mycket på bottnen. I lös jord gräfva näbbmössen gångar. Födan sökes i allmänhet ofvan jord, af somliga i vattnet. De ligga icke i vinterdvala, och man ser ofta deras spår i snön. Lätet är mycket fint, pipande eller skirrande. Somliga djur, såsom hund, räf och mård, döda visserligen näbbmössen, men förtära dem ej. Deras svåraste fiender torde vissa ugglor vara, hvilka att döma af undersökningar af de bollar, som uppstötts af dessa fåglar, i stor utsträckning lefva på näbbmöss. Näbbmössen lefva i engifte. Honan föder 5 till 10 ungar, som äro blinda och nakna samt ha öronen tillslutna. Sina bon eller tillhåll inrätta dessa djur under trädrötter, gärdsgårdar, murar, tufvor o. s. v. samt bädda dem med mossa, gräs och löf. De ha en världsvid utbredning, enär de saknas endast i Syd-Amerika och den australiska regionen. Landnäbbmussläktet, Sorex, har nosen starkt tillspetsad, ej plattad, på sidorna föga uppsvälld. Fötterna, som icke ha sidorna hårkan-tade, äro tämligen spensliga och försedda med fem tår, som bära små klor. Antalet tänder, som alla ha brunaktiga spetsar, är i hvarje käkhalfva: i öfverkäken f ramtänder 3, hörntänder l, falska kindtänder 3 och äkta kindtänder 3, i underkäken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
