Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obskaja guba ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gommen, hålan må vara medfödd (bildningsfel) eller
förvärfvad, som följd af någon sjukdom, oftast
syfilis. Obturatorn tjänstgör ej blott som ersättare
af någon substansförlust, utan äfven, och detta
mången gång i betydlig mån, till talets upphjälpande.
U-n.
Obtus (af lat. obtäsus, aftrubbad), trubbig, slö;
säges om personer.
Ob-ugriska språkgruppen. Se Finsk-ugri-s k a språk,
sp. 379.
Obwalden, halfkanton af U n t e r w a l d e n (se
d. o.).
Oböjd form, språkv. Se Grundform.
Oc [å’k], Langue d’oc. Se Franska språket, sp. 1216.
Oca [å’ka], bot. Se E c u a d o r, sp. 1319,
och Oxalis.
Ocagne [åka’nj], Philbert Maurice d’, fransk
matematiker, f. 1862, 1894 professor vid École des
ponts et chaussées, 1912 professor i geometri vid
École polytechnique, har offentliggjort ett mycket
stort antal uppsatser berörande hufvudsakligen
geometriska frågor, samt inlagt förtjänster om
nomografiens utveckling. Bland hans arbeten märkes
Traité de nomographie (1899).
I. F.
Ocampo [åka;mpå], Florian de, spansk författare,
f. i början af 1500-talet (1513?) i Zamora, d. 1590
i Cördoba (enl. Fernåndez Duro), blef ka-nik först i
Zamora och efter 1553 i Cördoba samt arkivarie vid
katedralen. På uppdrag af Karl V utgaf 0. Crönica
general de Espana (5 bd, 1541; 3:e uppl. 1791), som
går fram till puniska krigen. Arbetet fortsattes
efter 0:s död af flera förf. Äfven några smärre
arbeten bära 0:s namn, som är intaget i Spanska
akademiens "Catålogo de autorida-des de la lengua".
Ad. H-n.
Ocafia [åka’nja]. 1. Stad i spanska prov. To-ledo
(Nya Kastilien), 12 km. s. Ö. om Aranjuez, med hvilket
0. är förenadt genom järnväg. 6,616 inv. (1900). 19
nov. 1809 vunno fransmännen under marskalk Mortier
vid 0. en lysande seger öfver den vida manstarkare
spanska hären, anförd af general Ariezaga. - 2. Stad
i sydamerikanska republiken Colombia, dep. Santander
Sur, 1,165 m. ö. h. Omkr. 6,000 inv. Kaffeplantager. l
o. 2. (J. F. N.)
Ocantos [åkarntås], Carlos Maria, nutida argentinsk
författare, mycket uppmärksammad i Spanien i slutet
af 1800-talet genom romanerna Leon Saldivar (1888) och
Quilito (1891), som fått mycket berömmande omnämnande
af Emilia Pardo Bazån. Talangfulla skildringar
af sydamerikanskt samhälle vid 1800-talets slut,
af stort intresse och vittnande om ingående
observation, äro vidare Don Perfecto, Tobi,
Promisiön, Pequenas miserias och Mista Jeromita.
Ad. H-n.
Ocarlna, mus., nyare leksaksinstrument, utgö-
rande en förbättrad ’’"lergök", d. v. s.
en ler-pipa, vidgande sig till formen af en
större eller
mindre fågelkropp och försedd med ett antal
tonhål. Klangen liknar den från en täckt
orgelpipa. A. L.* Occam [å’k9ni], William,
engelsk skolasti-ker, den s. k. "nominalismens"
(se d. o.) hufvud-representant, med hedersnamnen
Venerabilis incep-tor, Doctor s in gularis et
invincibilis, Princeps et caput nominalium, f. i
slutet af 1200-talet i byn Ockham, grefsk. Surrey,
d. 1349, sannolikt i Mimenen. Han studerade i Oxford
och ingick i fran-ciskanorden, där han slöt sig till
observantemas strängare parti. Lärjunge af Johannes
Duns Scotus (d. 1308), blef han själf en framstående
lärare i filosofi och teologi vid universitetet i
Paris och därefter i Oxford, hvarvid han segrande
bekämpade den rådande "realismen". 1322 uttalade han
på ett ordenskonvent i Perugia en kraftig protest
mot dåv. påfven Johannes XXII:s välvilja mot ordens
mindre stränga parti. På grund däraf blef han fängslad
i Avignon, men lyckades fly. Han bannlystes 1328, och
påfven Klemens VI :s underhandlingar med honom för
att förmå honom till lydnad och underkastelse synas
ej ha haft framgång. 0. ansåg, att naturorsakerna,
som frambringa tingen, omedelbart åstadkomma dem
som individuella företeelser, hvarför en särskild
individualiseringsprin-cip, såsom Duns Scotus lärde,
är alldeles öfverflödig. Föregående medeltidstänkare
hade i allmänhet fattat förnimmelserna som någon
sorts inre afbilder af tingen. O. bryter med
detta åskådningssätt och fattar förnimmelserna
och begreppen som blott tecken (termini) för de
föremål, som framkalla dem, medelst dessa tecken
komma vi ej åt tingens väsen, men vi kunna i
tänkandet liksom räkna med dem Gåsom med ett
slags lätthandterliga skiljemynt. Dessa tecken
kunna hvart för sig representera en mångfald
individuella föremål och bli därigenom på visst
sätt något generellt, men verkligheten själf består
af idel individer. Under det att den föregående
medeltidsfilosofien opererade endast med abstrakta
begrepp, antog 0. äfven en intuitiv kunskap och
detta ej blott i sinnesåskådnin-gens form, utan
ock som ett vetande, som eger omedelbar visshet och
därigenom undgår det med slutledningar opererande
abstrakta förståndets osäkerhet. Denna uppfattning
tillämpar han ock inom sin teologi. Guds existens
kan enligt 0:s åsikt hvarken omedelbart härledas
ur hans begrepp, såsom Anselm försökt, ej heller
kosmologiskt bevisas. Den enda kunskapskällan för
vetandet om Gud är därför uppenbarelsen. Guds allmakt
gör för honom allt möjligt. Denna föreställning om
Guds allmakt utsträcker 0. äfven till det moraliska
området, och han förnekar därför, att det finns
ett godt och rätt i och för sig. Hade det behagat
Gud, så hade han kunnat dekretera, att det rätta
varit en hänsynslös egoism. Blott uppenbarelsen,
som lär oss känna hans vilja, uppdrar skillnaden
mellan godt och ondt. - Ehuru 0:s lära föi dömdes
af universitetet i Paris 1340, omfattades den af en
mängd lärjungar. Gabriel Biel (d. 1495), "den siste
skolastikern", sammanfattade 0:s läror och utöfvade
genom dem inflytande på Luther och Me-lanchthon,
liksom å andra sidan O. är att beteckna som en
föregångare till den empiriska riktningen inom den
nyare tidens engelska filosofi. Bland 0:s många
skrifter må nämnas Summa totius l logices, Super IV
libros sententiarum subtilissimcz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
