- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
461-462

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O'Connor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

d. 30 aug. 1855 i London, tillhörde en släkt,
som - på mycket osäkra grunder - gjorde anspråk på
att härstamma från Irlands siste keltiske konung,
Roderic O’Connor (se sp. 460). Såväl O:s far som hans
farbror togo framträdande del i upproret på Irland
1797-98. Själf var han led. af underhuset för Cork
1832-35, uppträdde sedan som radikal folktalare och
kastade sig 1838 in i chartiströrelsen (se Chartism).
O. redigerade i Leeds dess organ, den af honom
1837 uppsatta radikala veckotidningen "Northern star",
och genomdref vid "folkriksdagen" 1839 antagandet
af "den fysiska kraftens" våldstaktik. 1840-41
satt han häktad för upprorsagitation, startade
1846 ett chartistiskt småbruksföretag (Chartist
cooperative land company
), som hade föga
framgång, invaldes 1847, för Nottingham, ånyo i
underhuset och framlämnade där 1848 den beryktade
jättepetitionen, som oriktigt uppgafs ha öfver
5,700,000 underskrifter. Efter detta fiasko öfvergick
hans medfödda excentricitet småningom till fullt
vansinne, och 1852 måste han intagas på ett hospital
för sinnessjuka. På chartiströrelsen hade O. från
början ett fördärfbringande inflytande. Jfr Gammage,
"History of the chartist movement, 1837-1854" (1894).
V. S-g.

O’Connor [åukå^nə], Thomas Power, irländsk politiker,
f. 5 okt. 1848 i Athlone på Irland, egnade sig 1867
åt tidningsmannayrket, kom 1870 till London, där
han en tid var anställd i "Daily telegraph". Han
har uppsatt de vidt spridda tidningarna "Star",
"Sun", "Weekly sun" och "T. P:s weekly". 1880 blef
O. underhusled. för Galway och valdes 1885 i en till
stor del af irländare bebodd valkrets i Liverpool,
hvilken han sedan dess representerat. 0. tillhör
nationalistpartiet (dess ende utanför Irland valde
underhusmedlem) och anses vara mycket inflytelserik
såsom ofta använd underhandlare mellan detta
och den liberala partiledningen i England. Han
har skrifvit bl. a. The Parnell movement (1885).
V. S-g.

O’Conor [åukå’nə], sir Nicholas, brittisk
diplomat, f. 3 juli 1843 på Irland, d. 19 mars 1908
i Konstantinopel, ledde sina anor från Irlands siste
infödde konung, Roderic O’Connor (se sp. 460). Han
inträdde 1866 på diplomatbanan, var 1883–86
legationssekreterare i Peking och förde där 1885 som
chargé d’affaires de viktiga underhandlingarna med
Kina om Port Hamilton och Kinas erkännande af det
brittiska väldet i Burma. O. var 1887-92 brittisk
generalkonsul och diplomatisk agent i Sofia och
stärkte därunder väsentligt det engelska inflytandet
i Bulgarien. 1892-95 var han envoyé i Peking, erhöll
knightvärdighet 1895 och var 1895-98 brittiskt
sändebud i Petersburg, där han bl. a. förhandlade
om Port Arthur. Hans energiska åberopande af ett
ryskt löfte om denna plats’ utrymmande vållade
en så skarp konflikt med ryske utrikesministern
Muraviev, att O. måste återkallas. Han var därefter
till sin död brittisk ambassadör i Konstantinopel,
där han bl. a. genomdref en gränsuppgörelse på
Sinaihalfön mellan Egypten och Syrien och en annan
i Arabien rörande det brittiska området vid Aden.
V. S-g.

Oconto [åukå’ntåu], stad i nordamerikanska staten
Wisconsin, vid floden O:s utflöde i Green bay af
Michigansjön. 5,629 inv. (1910). Sågverk. J. F. N.

Ocotal [åkåtal], stad. Se Nueva Segovia.

Ocotetallen [åkå’te-], bot. Se Mexico, sp. 350.

Ocotlan [åkåtlan], stad i Mexico, staten Oaxaca,
30 km. s. om hufvudstaden Oaxaca och vid järnvägen
dit. Omkr. 12,000 inv. J. V. N.

Ocracoke inlet [åu’krəkånka i’nlet], ett sund, som
leder in till lagunsjön Pamplico sound (se d. o.).

O’creae, lat., benskenor. Se Legion, sp. 43.

Octacti’nia, zool. Se Cælenterata,
sp. 489, och Koraller, sp. 1017 (där genom tryckfel
står Octatinia).

Octa’ndria l. Octandria (af grek. okto,
åtta, och andréiros, manlig), "åttamänningar", bot. f
namnet på åttonde klassen i Linnés sexualsystem. Till
denna klass förde Linné alla de växter med tydliga
befruktningsorgan, som ha 8 fria ståndare. Ordningarna
inom denna klass benämnas efter pistillernas antal:
Monogynia, Digynia o. s. v. Till O. höra bl. a. många
af fam. Ericaceæ, Polygonaceæ och Onagraceæ. -
Octandria-Polyandria är inom 22:a klassen en
ordning, utmärkt af 8 eller flera fria ståndare.
O. T. S. (G. L-m.)

Octans, astron. Se Oktanten.

Octava, mus., öppet flöjtverk i orgeln, klingande en
eller flera oktaver högre än principalen. Jfr Oktav.
A. L.*

Octava (lat., sammanfattning af åtta), i katolska
kyrkan fester med liturgi, som sträcka sig öfver åtta
dagar, t. ex. vid jul, påsk och pingst.

Octavia, romersk tragedi. Se Latinska
litteraturen
, sp. 1325.

Octavia, två romarinnor af släkten Octavius. 1. O.,
Cajus Octavius’ och Atias dotter, var förmäld först
med C. Marcellus och sedermera, efter dennes död,
med triumviren C. Antonius. Hon var en skön,
ädel och godhjärtad kvinna, som på allt sätt sökte
bevara godt förstånd mellan sin broder triumviren
Octavianus (Augustus) och sin man, mot hvilken hon var
kärleksfull och öfverseende. Men Antonius insnärjdes
alltmer i den egyptiska drottningen Kleopatras garn,
och slutligen försköt han O., 32 f. Kr. Hon egnade
sig det oaktadt med kärlek och trohet åt uppfostran
af hans barn. Hon dog 11 f. Kr. I minnet gällde
O. nästan som en typ af en maka i äkta fornromersk
mening. - 2. O., dotter af Claudius och Messalina,
blef år 52 e. Kr. förmäld med kejsar Nero. Denne
vårdslösade henne, och då han gjort bekantskap med
Poppæa, lät han, för att bli fri, anklaga henne för
äktenskapsbrott. Med denna orimliga anklagelse mot
den dygdiga kvinnan uträttade han intet. Det oaktadt
försköt han henne, till folkets stora missnöje,
och slutligen blef hon på Neros befallning aflifvad.

Octaviana, ett bibliotek i Rom. Se bibliotek, sp. 272.

illustration placeholder

Octavias bild på ett antikt guldmynt.


R. Tdh.*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:36:18 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free