Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 469-470 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O'Connor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bibehållandet af enheten inom en världsorden. Orden i Sverige
räknar nu (dec. 1913) 6,638 medlemmar, fördelade
på 57 loger, hvaraf 6 i Stockholm, 4 i Göteborg,
3 i Malmö, 2 i Sundsvall och 1 å 42 andra platser;
dess samlade fonder uppgingo 1

Fig. 3. Oddfellowlogen Sörmlands i Nyköping ordensbyggnad (invigd 1913. Arkitekt: R. Östberg).

april 1913 till 1,728,181 kr.; 1912 utbetalade
orden i understöd i Sverige 71,101,62 kr. Sedan
1894 utges (i Stockholm) månadsskriften "Svensk
Odd Fellow-tidning". F. ö. utges inom denna gren
af orden ett trettiotal tidningar på olika språk.
Fr. G-r.

Oddi (Odde), prästgård i Rangárvalla syssla på
sydvästra Island, innehades under 1000–1100-talen
af Sæmund frode och hans ätt (Oddaverjarna). På
O. växte också Snorre Sturlasson upp och erhöll
där liksom flera andra lärda isländare sin
bildning. O. är numera ändpunkt för den stora
sydisländska landsvägen från Reykjavik åt ö.
E. Ebg. (R. N-g.)

Oddlaug. Se Aslög.

Oddrun, nord. hjältes., en af de till volsungarnas
sagokrets hörande personerna, var dotter till
konung Budle och syster till Atle. Hon älskade
Gunnar, Gjukes son, men ödet hade bestämt honom till
Brynhilds make (se Gunnar). I den äldre eddan finnes
en sång, benämnd Oddruns gråt (isl. Oddrúnargrátr),
i hvilken hon klagar öfver sitt olyckliga öde.
Th. W.*

Odds [å’ds], eng., sportt., insats vid
kapplöpningsvadhållning. Se vidare Bookmaker.

Oddson, Eirik. Se Isländska litteraturen,
sp. 959.

Ode (grek. ode, sammandr. af aoide], sång;
skaldestycke ämnadt att utföras i sång; sedan i
allmänhet kväde, lyrisk dikt (t. ex. Horatius’
"Odæ"). Inom den moderna skaldekonsten brukar man
ge detta namn hufvudsakligen åt sådana på orimmad
vers författade skaldestycken, hvilka genom
sin metriska form ge sig till känna
som efterbildningar efter grekiska
eller romerska mönster. Jfr Lyrik.

A. M. A.

Odeion (grek., lat. odeum, af grek. ode, sång),
"sångsal", kallades hos forntidens greker en åt
musikaliska prestationer egnad offentlig byggnad. De
antika odeerna voro, ehuru i mindre skala, inrättade
hufvudsakligen på samma sätt som teatrarna,
men skilde sig från dessa därigenom, att de voro
försedda med tak. Det första odeion uppbyggdes i
Aten af Perikles, och till dess takresning skola ha
begagnats master från eröfrade persiska skepp. I
storlek och prakt öfverträffades det vida af det
berömda odeion, som Herodes Atticus lät uppföra
på sydvästra sluttningen af Akropolis till minne
af sin år 160 e. Kr. aflidna gemål Regilla och
hvaraf betydande ruiner ännu kvarstå. Mer eller
mindre praktfulla byggnader af detta slag funnos i
många andra grekiska städer äfvensom i Rom. – Odeum
benämnes stundom den i medeltidens kyrkor vanligen
öfver korskranket anbragta läktare, hvarifrån
kyrkosången utfördes. I de moderna språken plägar
ordet (äfven under formen odeon) användas som
benämning på vissa teatrar, konsertlokaler o. d.

A. M. A.

A. Odel. Efter målning af O. Arenius. Gripsholms slott.

Odel, Anders, vitter författare, f. 1718 i Hångsdala
prästgård, Västergötland (fadern hette Odhelius),
d. 16 sept. 1773 i Stockholm, blef student i
Uppsala 1738. Hans förstlingskväde, Hjeltarnes
samtal med ... majoren ... Malcom Sinclair
("Sinclairsvisan"), diktadt 1739 under pseudonymen
CelAdOn (O:s vanliga författarnamn), utgafs sannolikt
först 1741 och vann då en popularitet, som kanske
varit större än någon annan svensk dikts. Redan
s. å. författade han en ny dikt, Det lystra och
belefvada Stockholm, i hvilken han beskrifver
hufvudstaden och delvis satiriserar den smak dess
invånare röjde för allt utländskt. Ännu ett
tredje arbete från ungefär samma tid är De makalösa,
högstsaliga konungarnas, konung Gustav Adolphs och
konung Carl den tolftes rop ifrån de dödas rike
til hieltinnan Svea (1741). Härmed är O:s första
författarskede afslutadt (en honom tillskrifven
berättelse "Hjalmars dröm och resa til Walhall",
1741, tillskrifves numera A. Hesselius). Om de
närmast följande åren af hans lif känner man
intet. Han reste 1748 utomlands för att studera
sidentillverkningen samt återkom 1751 och blef då
appretör under manufakturkontoret. 1757 utnämndes han
till direktör i hall- och manufakturrätten. O. var,
från början af deras tillvaro, talman i Frimurarordens
Stockholmsloger och föredrog i denna egenskap
några tal, som han utgaf 1768 och bland hvilka Sagan
om grötfatet (1753, flera uppl.) är det mest lyckade,
ehuru till anläggningen en efterbildning af Dalins
bekanta "Sagan om hästen".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>