Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odelad grundränta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vis storm och oväder. I Sverige söder om Mälaren
kallas den Oens- eller Noens jakt, och man säger,
att O. jagar eller far förbi, och i Danmark har den
äfven namn, som dels återgå på O., dels på den tyska
namnformen Wodan; möjligen beror det på tysk inverkan,
att denna naturföreteelse hänföres till O. I Sverige
och Danmark tros den vilde jägaren nämligen förfölja
skogsfruar och älfkvinnor, liksom i den fornnordiska
mytologien Tor dödar kvinnliga troll (kveldriöur,
myrkriöur). I Norge kallas företeelsen Oskorei (se
d. o.), oriktigt Aasgaardsrei, och hänföres till de
döde. Troligen urgammal är denna folktrons förbindelse
mellan Oden och den vilda härskaran, i hvilken de
upptogos, som lidit en våldsam död. öfver hela det
germanska området spåras bruket att vid skörden offra
en kärfve åt O., troligen på det han som underjordens
gud måtte främja växtligheten. – Betydelsen af namnet
O. är mycket omtvistad. Somliga antaga sanskr. vata,
"vind", motsvara O., som alltså vore en vindgud, vid
hvilken uppfattning många forskare fasthålla. Kluge
sammanställer O. med lat. vates, "inspirerad
sångare", fnir. faith, "skald", och åberopar,
att O. var skaldskapets gud. Golther tror O. vara
den som gud tänkte Wode, den vilda jaktens ledare,
och anför, att Adam af Bremen sagt namnet betyda
"raseri". Åt samma håll pekar, att lat. tyrannus
öfversättes på fnhty. med wotan. Måhända betecknar
alltså namnet O. anförare för de aflidnes skara. –
Biand den bildande konstens framställningar af
Odengestalten märkes Fogelbergs marmorstaty Oden
(se fig. å sp. 716 i art. Fogelberg).
Litt.: Th. Wisén, "Oden och Loke" (1873), S. Bugge,
"Studier över de norske gude- og heltesagns
oprindelse" (1881-89), A. Olrik, "Odinsjaegeren
i Jylland" (i "Dania", 1901), Chadwick, "The cult
of Odin" (1900), W. v. Unwerth, "Untersu-chungen
iiber totenkult und Ödinnverehrung bei nordgermanen
und lappen" (1911) och mytologiska handböcker.
B–e.
Odén, Klas Gustaf, statistiker, biograf,
f. 16 mars 1846 i Valdemarsvik, d. 4 april
1910 i Stockholm, blef 1863 student i Uppsala,
1875 filos, doktor där, 1879 aktuarie och 1885
förste aktuarie i Statistiska centralbyrån. O. var
sekreterare i 1877-78 års kommitté för reglering
af ämbetsverkens löner, ledde 1894-95 utredningen
rörande den kommunala rösträtten samt var sedan 1901
led. af Stat. tabellkommissionen. O. skref, utom i
"Bidr. t. Sveriges off. stat." m. m., Statistisk
undersökning rörande våldsamma dödsfall i Sverige I
(1875), lämnade biografiska uppgifter till "Svenskt
porträttgalleri" (XI, universiteten, 1896, och VI,
städernas styrelser, 1903) samt författade det omfångsrika
arbetet Östgötars minne. Biografiska anteckningar om
studerande östgötar i Uppsala 1595-1900 (1901-02).
Odenathus, på 260-talet furste i Palmyra (se d. o.).
Odencrantz. 1. Jan O., domare, biografisk samlare,
yngste son af biskop A. O. Khyzelius, f. 25 dec. 1737
i Linköping, d. där 25 juli 1804, adlades jämte
sina syskon 1751, blef efter slutade studier i
Uppsala 1758 inskrifven i Göta hofrätt och 1773
assessor. 1787 utnämndes han till lagman Öfver Kalmar
läns och Ölands lagsaga och erhöll 1794 hofrättsråds
karaktär. O. utgaf Kongl. Göta hofrätts presidenter,
ledamöter och betjening (1803), ett matrikelartadt, men
rikhaltigt och ännu mycket användbart arbete.
2. Tor August O., den föregåendes son, jurist,
konstälskare, ekonom, f. 1782 på Vårdsberg,
Östergötland, d. 29 okt. 1829 på Torpa vid Jönköping,
blef student i Uppsala 1798, inskrefs 1800 i Göta
hofrätt, men återvände till Uppsala och studerade
bergsvetenskap. Han befordrades 1808 till assessor i
ofvannämnda hofrätt och 1821 till hofrättsråd. O. var
själen i de musikaliska sällskapen i sin landsort,
idkade teckning och målning med framgång, men
egnade sig äfven åt länets hushållningssällskap,
hvars handlingars 16 första häften han nästan
ensam författade.
1–2. –rn.*
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
