- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
509-510

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odontologiska föreningen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

509

Odört-Oeder

510

slites från kroppen för att likasom förflyttas till
en annan del af världen. Det rätta betraktelsesättet
är att tänka sig öfvergången till ett annat lif
som en inre omdaning af det mänskliga väsendet,
en öfvergång till ett högre utvecklingsstadium,
som kräfver upphäfvandet af det lägre. Döden kan då
lämpligen framställas under formen af ett insomnande,
som utgör villkoret för andens uppvaknande till en
högre form af lif och medvetande.

Inom den mänskliga bildningens historia har
odödlighetsmedvetandet aldrig fullständigt
saknats. Det röjer sig hos den råaste vilde lika väl
som hos den mest utvecklade kulturmänniska. Men
det kan framträda med större eller mindre
styrka och under olika former. Mäktigt röjande
sig i den platonska filosofien, har det dock
ingenstädes gjort sig gällande med sådan renhet
och styrka som inom kristendomen, hvilken
städse och med större bestämdhet, än någonsin
förr skett, lärt en individuell odödlighet för
människan ("uppståndelsen"). Också har ett starkt
odödlighetsmedvetande städse varit väsentligt för
den kristna bildningen. Litt.: H. am Rhyn, "Das
jenseits" (1880), Spiess, "Ent-wicklungsgeschichte
der vorstellungen vom zustand nach dem tode"
(1877), F. v. Schéele, "Om själens odödlighet"
(1899), och W. Chester, "Immor-tality" (1904).
L. H. Å.*

Odört, löt. farm. Se C ön i u m. 0. E. B. 0.,
på grafstenar förkortning för lat. Ossa ejus lene
quie’scant, lat., må hans (hennes) ben hvila i frid.

Oechsli [ö’ksli], Wilhelm, schweizisk historiker,
f. 6 okt. 1851 i Zürich, blef 1887 professor i
schweizisk historia vid Polytechnicum i Zürich och
1894 vid universitetet där. Bland 0:s många arbeten
märkas Bausteine zur Schweizergeschichte (1890), Die
anfänge der schweizerischen eidgenos-senschaft (1891),
Quellenbuch zur schweizerge-schichte (2:a uppl. 1901)
och Geschichte der Schweiz im 19. jahrhundert, I
(1903). V. S-g.

Oecolampadius [ok-], Johannes, en af de märkligare
kyrkoreformatorerna under 1500-talet, f. 1482 i
Weinsberg, på pfalziskt område, d. 24 nov. 1531 i
Basel, hade bl. a. i Stuttgart trädt i beröring med
Reuchlin samt i Basel biträdt Erasmus med utgif-ningen
af nya testamentet på grundspråket (1516), då han 1520
inträdde i bir-gittinklostret Alt-mtinster. Eggad
af Luthers skrifter, lämnade han dock snart sin
tillbakadragna ställning och återvände 1522 till
Basel, där han fullständigt genomförde den redan
förut begynta reformationen och 1529 blef kyrkoherde
vid domkyrkan. Basel har honom att tacka för sin
kyrkoordning. Han slöt sig i hufvudsak till Zwingli
i dennes strid med Luther rörande nattvardsläran och
lade genom sin skrift De genuina verborum Domini:
hoc est corpus meum,

interpretatione (1525) den exegetiska grundvalen
för den s. k. tropisk-symboliska (lekamen =
lekamens afbild, etc.; se Nattvarden, sp. 577)
uppfattningen af instiftelseorden; däremot lade
han ingen vikt vid den zwingliska formeln:
är = betyder. 1529 disputerade 0. med Luther
vid religionssamtalet i Marburg. Se W. Hadorn,
"Kirchengeschichte der Schweiz" (1907), och E. Egli,
"Schweizerische reformationsgeschichte" (1910).
(Hj. H-t.)

Oecophylla [eka’-], zool. Se Myror, sp. 108.

Oecus [ékus; lat., af grek. 61’kos, hus; sal], en i
förnämare romerska boningshus stundom förekommande,
längre in belägen praktfull matsal, vanligen med
pelare (pelarrader) ett stycke från (tre af) väggarna,
hvarigenom salen afdelades i ett midt-rum (för borden
med tillhörande soffor) och passager. Flera dylika
oeci ha påträffats i Pompeji. Jfr T r i c l i n i u m.
H. Sgn.

Oedem [edem], med. Se ödem.

Oedemia [ed-], zool. Se Andfåglar, sp. 960-961.

Oedenburg [öd-], ung. Sopron. 1. Komitat i Ungern, på
högra sidan om Donau, begränsadt af Nedre Österrike,
Wieselburg, Raab och Eisenburg. 3,244 kvkm. 283,203
inv. (1910), hvaraf 39,i proc. tyskar, 48,s
proc. ungrare och 11,2 proc. serbokroater. Nordvästra
delen är bergig och skog-bevuxen, sydöstra delen
ett bördigt slättland, rikt i synnerhet på frukt
och vin (ruszter). I västra delen upptagas brunkol
vid Brennberg. - 2. Hufvudstad i nämnda komitat,
vid järnvägen mellan Wien samt Raab och Steinamanger,
5 km. v. om Neusiedlersjön. 33,932 inv. (1910), till
hälften tyskar. Katolskt högre gymnasium, katolskt
lärar-seminarium, högre realskola, protestantiskt
lyceum med teol. fakultet och gymnasium, högre
statsflickskola. Tillverkning af vin samt beredning
af kanderad och torkad frukt. 0. är den romerska
stationen Scarbantia, hvilket namn sedan ändrades till
Gästrum suprun, hvaraf namnet Sopron. Som viktigt
gränsfäste har det flera gånger belägrats eller
eröfrats. På en riksdag där 1681 öfverläm-nade de
ungerske protestanterna de s. k. Oeden-burgartiklarna,
i hvilka de yrkade på restitution af deras kyrkor
och gods. l o. 2. (J- F- N.)

Oeder [öder], Georg Kristian, dansk botanist,
nationalekonom, f. 3 febr. 1728 i Anspach, d. 28
jan. 1791, blef 1749 med. doktor i Göttingen och
därefter läkare i Slesvig, men kallades redan 1752
till Köpenhamn för att anlägga en ny botanisk trädgård
och blef 1754 professor vid universitetet. 1755-60
företog han botaniska exkursioner genom Danmark och
Norge och började därefter utgifvandet af Flora danica
(se d. o.), af hvilket praktverk han själf utsände
10 häften (1763 -70). Hans afsikt var att i de andra
europeiska länderna få liknande arbeten till stånd
som grundval för en växtgeografi. Bland hans öfriga
arbeten inom denna vetenskap må nämnas Elementa
bota-nlc(E (2 bd, 1764-66), som vann erkännande
äfven utomlands och begagnades vid föreläsningar
i Mont-pellier och Edinburgh. Snart blef dock
nationalekonomien hans hufvudstudium, och 1769 utgaf
han på tyska en liten skrift om "sättet att skaffa
bonden frihet och egendom" (da. öfv. 1771), hvari
han yrkade på hofveriets afskaffande, utstyckning af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:57:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free