Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Official ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
Official-Officinen
532
officerare deltaga. De infördes 1883 och förekomma
inom regementena, hvarvid de omfatta planläggning
af och beskrifning (muntlig eller skriftlig)
af sådana åtgärder, som skulle utföras eller
vidtagas i ett visst läge. De utgöra sålunda
ett slags f ä 11-öf n i n g ar (se d. o.).
C. O. N.
Official (lat. officiälis, tjänsteman), hos romarna
tjänsteman vid en ämbetsbyrå (se O f f i-cium), är
i den romersk-katolska kyrkan enligt den kanoniska
rätten namnet på en vikarie eller ställföreträdare
vid den kyrkliga jurisdiktionen. Så kallades
arkidiakonerna, hvilka sedan 500-talet på biskoparnas
vägnar utöfvade den kyrkliga domarmakten, officiales
episcopi. Då arkidiakonerna sedermera fingo egen
domsrätt, begagnade också de officialer. Sedan vid
slutet af 1100-talet biskopar och synoder allmänt
började klaga öfver arkidiako-nernas öfvergrepp vid
lagskipningen, tillsattes biskopliga officialer,
som skulle utöfva kontroll öfver arkidiakonerna i
denna deras ämbetsutöfning. Dessa officialer voro
af två slag: officiales foränei och officiales
principäles 1. vicärii generäles. Numera bär
biskopens ställföreträdare vanligen namnet
generalvikarie och utöfvar som sådan hela den
biskopliga ämbetsförvaltningen, under det att dock
i några länder en särskild biskoplig "offi-cial"
af dömer viktigare juridiska mål, i synnerhet vissa
äktenskapsmål. "General vikariatet", sammansatt
till större delen af domkapitelsledamöter, och
"officialatet", ett juridiskt kollegium, liksom
generalvikariatet också bärande namnet "konsistorium",
utgöra de båda biskoplige ämbetsmännens "råd".
J-P.
Officiälis re’gis generalis, lat. ("konungens högste
ombudsman"), en under konung Magnus Erikssons regering
(1319-63) förekommande ämbetsman, som tyckes ha
fungerat under konungens frånvaro, d. v. s. ha stått
i spetsen för en interimsregering.
Officiälprincip, jur. Inom processrättsvetenskapen
ställer man emot hvarandra disposition s-och
officialprinciperna. Dessa båda principer angå frågan
om parternas rådighet med hänsyn till processen;
den förra tillerkänner, den senare frånkänner
parterna en sådan rådighet. Att dispositionsrätt
är parterna betagen, har städse sin grund i ett
offentligt intresse, som ovillkorligen kräfver
iakttagandet af någon viss bestämd norm och alltså
icke är förenligt med rätt för parterna att välja
mellan olika möjligheter. Då man vill bestämma
skillnaden emellan de båda principerna, har man
närmast att utgå från processföremålet; huruvida
den ena eller andra principen är gällande, är
väsentligen beroende af det offentliga intresse,
som anknyter sig till det rättsförhållande,
hvilket utgör processföremål. Civilprocessen har
i regel till föremål privaträttsliga intressen,
öfver hvilka de enskilde ega fritt förfoga. Af
denna deras förfoganderätt följer, att det är den
enskilde rättsintressentens sak att taga initiativ
till inledande af rättegång, att det ankommer på
honom, huruvida inledd rättegång skall föras fram
till dom, och vidare att han bestämmer, i hvilken
omfattning rättsskydd skall ifrågakomma. Af nämnda
förfoganderätt härledes tillika en viss rätt för
parterna att indirekt förfoga öfver sin rätt genom
att bestämma, hvilket material skall ligga till grund
för domen. I den mån förfoganderätt i dessa afseenden
är parterna betagen, framträder
officialprincipen. Medan dispositionsprincipen är
regel i civilprocessen, behärskas straff processen af
den motsatta principen. - I all process, civilprocess
ej mindre än straffprocess, är emellertid staten
verksam genom domstolen som sitt organ. Processen
är en statsfunktion. Med hänsyn härtill kunna
förutsättningarna och formerna för process ej vara
staten likgiltiga, och där detta statsintresse
har vederbörlig styrka, får rättssatsen absolut
karaktär. Parternas dispositionsrätt uteslutes
alltså, och officialprincipen kommer till uttryck.
E. K.
Officia’nt (af lat. offi’cium, tjänst),
tjänstförrät-tande (vid en orden); tjänstgörande
präst.
Officiell (af lat. offi’cium, plikt, tjänst, ämbete),
å ämbetets vägnar tillkännagifven; meddelad i kraft
af uttryckligt uppdrag från erkänd myndighet ;
ämbets-; af regeringen utfärdad; som innehåller
direkta förklaringar och uttalanden af regeringen
(t. ex. officiell tidning; jfr Officiös); stel,
högtidlig i skicket.
Officiell kandidatur, polit. Se Kandidat 1.
Officiell tidning. Se Tidning.
Offi’cier (plur. af lat. officium, se d. o.),
ritualböcker ; rituella sånger (på kyrkliga
högtidsdagar o. s. v.).
Officiera (af lat. offcium, tjänst), tjänstgöra. Jfr
Officiant
Officier d’académie [åffisié dakademi], fransk
hederstitel, som jämte tillhörande utmärkelsetecken
förlänas af undervisningsministern åt män
(och kvinnor), som inlagt förtjänst inom
vetenskapen, litteraturen, kommunalväsendet
eller läroverksledningen. En officier d’académie
kan efter fem år, eller om han blifvit riddare
af hederslegionen, utnämnas till den högre
graden officier de Vinstruc-tion publique [_-&Q
lästryksil7 pybli’k; officer af det offentliga
undervisningsväsendet]. Med titeln följer en
ordensdekoration, bestående af en palmkvist och en
lagerkvist, hopböjda i oval samt korsande hvarandra
upptill och nedtill; för den lägre graden är den
af silfver, för den högre af guld, och den bäres
i violett band. Utmärkelsetecknen pläga kallas les
palmes académiques. De antogo från 1866 karaktären
af ordenstecken; titlarna härröra från dekret af 1808
och 1850.
Officin (lat. offiäna, verkstad, fabrik) har i de
moderna språken kommit att beteckna företrädesvis ett
tryckeri (boktryckeri) samt en apotekares verkstad
och försäljningsbod (apotek). Jfr Officinell.
OfficineMI (lat. officinälis) kallas hvarje i ett
lands farmakopé upptagen drog eller kemisk vara eller
däraf framställd beredning, som innehafvaren af ett
apotek (officina; se O f f i c i n) är skyldig att
tillhandahålla allmänheten antingen efter läkares
föreskrift ("recept") eller i s. k. handköp. Växter,
af hvilka läkemedel kunna beredas, kallas därför
officinella. - Officinell formel kallas hvarje
i farmakopén intagen föreskrift, som bestämmer,
huru ett kemiskt eller farmaceutiskt preparat
skall ändamålsenligast beredas för att bli af
bästa beskaffenhet. Genom noggrant iakttagande af
den officinella formelns föreskrifter böra sålunda
beredningarna (preparaten) alltid och på alla apotek
i landet bli af lika styrka och sammansättning, till
såväl läkarens som den sjukes gagn och trygghet. Jfr
M a g i s t r a l f or m e 1. O. T. S.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
