- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
573-574

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okulist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

573

Olafsen-ölafsson

574

Namnet På (isl. på = påfågel) fick han för sitt
ståtliga utseende och sin praktlystnad. 963 drog
0. till Norge, där han upptogs i Harald Gråfälls hird,
och besökte därifrån Irland, där konung Muircertach
(Myrkjartan) erkände honom som sin dotterson och
visade honom stor ära. Han återvände 965 till Island,
äktade Egil Skallagrimssons dotter Thorgerd och
bosatte sig på gården Hjar-Öarholt (se d. o.). 0. hade
sonen Kjartan och systern Hallgerd, som gifte sig med
Gunnar på HliÖarendi. ’
E. Ebg.*

0’lafsen. 1. O l af 0., norsk präst,
lokalhistoriker, f. 3 sept. 1843 i Dovre, är
son af Jörgen 0. (f. 1818, d. 1893), lärare och
kantor i Veö samt 1859-70 och 1874-88 inflytelserik
stortings-man (vänster) för Romsdalen. 0. förestod
ett par år egen folkhögskola, blef kyrkoherde 1877
och verkade som sådan 1889-1913 i Ullensvang,
Härd-anger. Utom många religiösa folkskrifter
har han på grundval af omfattande arkivstudier
offentliggjort bl. a. Havebrug og frugtavl i
Norge i middel-alderen (1888), den omfångsrika
historisk-topogra-fiska beskrifningen Ullensvang
(1907), kompletterad af / gamle dage. Fortcellinger
og skildringer jra Hardanger (1908), och, som medlem
af den s. k. "högfjällskommissionen" (19C8 ff.),
de viktiga undersökningarna ang. tiiendomsretten
til Hardanger-vidden (2 bd, 1909-13), hvarjämte Om
sameiet og dets oprindelse i Norge skall utkomma
1914. - 2. Kristian Rasmus Arnet 0., den föregåendes
broder, jurist, publicist, f. 8 dec. 1865 i Veö,
1901-08 fullmäktig och 1908-12 chef vid stortingets
administrativa kontor samt sedan 1912 sorenskriver i
S. Hedemarken, har utgett "Norske forfatningsiove"
(1903), den officiella V algstatistik (1907,
1910) och, på offentligt uppdrag, Fra det engelske
underhus og det franske de-puteretkammer (1910)
samt är sysselsatt med ut-gifning af "Christian
Fredriks dagbok fra hans op-hold i Norge 1814"
och "Riksförsamlingens for-handlinger paa Eidsvold
1814". 1-2. K. V. H.

Ölafsson, Magnus. Se Isländska litteraturen, sp. 965.

Ölafsson, Stefan, isländsk skald, f. 1620, d. 1688,
studerade vid universitetet i Köpenhamn och öfversatte
till latin "Völuspå" och "Håvamål" samt en stor
del af Snorres Edda, hvilka öfversättning utgåfvos
af P. Resen 1665. Till isländskan öfverflyttade
0. Kingos morgon- och aftonpsalmer 1686 samt ett
par dikter af Horatius och tretton af Aisopos’
fabler. Hans egna dikter, mestadels gladlynta
och skämtsamma och med ämnen ur hvardags-lifvet,
utgåfvos 1823 samt i en bättre uppl. af Isländska
litt. sällsk. 1885 och 1886 (2 bd med biografi)
under titeln "KvseÖi eptir Stefan Ölafsson". 1648 blef
0. präst och 1649 prost i Vallanes på östlandet. 0. är
stamfader för den ansedda Ste-phensenska släkten.
E. Ebg. (R. N-g.)

Ölafsson, Guömundur, isländsk språklärd, f. 1652,
d. 20 dec. 1695 i Stockholm, blef student i Köpenhamn
1678. På grefve Joh. Gyllenstiernas uppmaning
kom han 1681 till Sverige, där han anställdes som
isländsk translator vid Antikvitetskollegium efter
Riigmann. Han utgaf i original och öfversättning
"Sagan af Sturlauge hinum starfsa-ma" (1694) och
"Saga af Illuga Grydar-föstra" (1695) samt utarbetade
tolkningar af sångerna i

Olof Tryggvessons saga och Heimskringla (senare
utgifna af Peringskiöld). Han efterlämnade dessutom
åtskilliga handskrifna arbeten samt en mängd
afskrifter och öfversättningar, af hvilka det
mesta nu förvaras i k. biblioteket. - O-? broder
Helge ölafsson, kyrkoherde på Island, verkställde
vintern 1682-83 samt 1684 och 1685 i Stockholm för
Antikvitetskollegiets räkning afskrifter af ed-dorna
och en mängd isländska sagor. Dessa afskrifter,
som likaledes förvaras i k. biblioteket, vittna
dock ej i samma grad som broderns om noggrannhet och
kritiskt omdöme. -rn.*

Ölafsson, Jon, från Grunnavik, isländsk lärd, f. 1705,
d. 1779, var amanuens hos Arne Magnusson och blef
den förste arnemagneanske stipendiaten samt skref en
lefnadsteckning öfver sin store lärare (utg. 1836).
E. Ebg.*

Ölafsson. 1. E g ger t Ö., isländsk skald och
vetenskapsman, f. l dec. 1726, d. (genom drunkning
i BreiÖifjorden) 30 maj 1768, blef student 1746
och utsändes af danska Videnskabernes sel-skab
1752-57 på en resa genom Island tills, med en
annan islänning, läkaren Bjarni Pålsson, för att
undersöka landets naturförhållanden och ekonomiska
tillstånd. Den häröfver afgifna berättelsen (1772;
öfv. till ty. och fr.) har genom sin grundlighet och
tillförlitlighet värde ännu i dag. Framhållas bör,
att Islands växter redan där äro ordnade efter
Linnés system, hvilket vittnar om, att Ö. noga
följde med sin tids vetenskapliga framsteg. 1767 blef
Ö. vice lagman i Syd- och östlandet. Ö. var äfven en
framstående språkman och ypperlig skald. Hans dikter
utkommo 1832. Bland hans naturvetenskapliga arbeten
må särskildt påpekas Enarra-tiones historicce de
Islandice natura et constitutione Q749), där han
uppvisar Islands vulkaniska ursprung. Ö. var
en typisk representant för det bästa hos
upplysningstidehvarfvet, mångsidigt intresserad och
kunnig samt ifrigt verksam för sitt lands och sitt
folks höjande i andligt och ekonomiskt afseende,
vare sig det gällde modersmålets vård, den litterära
smakens höjande, grönsaksodling eller något annat. Han
räknas med full rätt bland Islands största män. Se
Poestion, "Isländische dichter der neuzeit" (1897). -
2. Jon Ö., den föregåendes broder, f. 1731, d. 18
juli 1811, var sedan 1752 arnemagneansk stipendiat
och en lärd fornforskare. Han skref flera värdefulla
afhandlingar, såsom De bavtismo (1770) och De
cognatione spirituali Q771) samt prisskriften Om den
gamle nordiske digtekunst (1786), ett klassiskt verk
i detta ämne. Han deltog äfven 1783-1806 i arbetet på
den danska ordboken och gjorde omfattande samlingar
till supplering af Ihres "Glossarinm suiogothi-cum".
1-2. E. Ebg. (U. N-g.)

Ölafsson. 1. Pål [pauddl] Ö., isländsk skald,
f. 1827, d. 1906, egde och brukade den historiska
gården HallfreÖarstaöir i Fljötsdalen på östlandet
och var därjämte förvaltare af kronogodset SkriÖa i
samma trakt. Han förvärfvade sig på egen hand stor
beläsenhet och omfattande kunskaper. Som skald var
han mycket uppburen för sitt friska, glada lynne
och sin förbluffande lätthet för att handskas med de
krångligaste versslag. Hans dikter äro till stor del
dryckesvisor, och islänningarna jämföra honom gärna
med Bellman. I hög grad uppburna äro äfven hans många
hästvisor, af hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:24 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free