Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
Olivehult-Olivet
616
trädde han med bestämdhet mot
representationsförslaget. Sedan 1884 var han
hedersled, af Vet. soc. i Uppsala. Bland de
många andra utmärkelser, som tillföllo honom, må
nämnas kallelsen till led. af Franska institutet
(afdelningen "L’aca-démie des sciences morales et
politiques", korrespondent 1877, associé 1903) och
till medlem af Institut de droit international (1873,
hedersled. 1895). Af Vet. akad. blef 0. led. 1896. -
0. gifte sig 1857 med skriftställarinnan Rosalie
Ulrika E o o s, f. 9 dec. 1823 i Stockholm, d. 4
juni 1898. Fru 0. utgaf diktsamlingen Skogsblommor,
plockade aj La Straniera (1855) och biografien Mary
Carpenter, hennes lefnad och verksamhet samt deltog
i uppsättningen af "Tidskrift för hemmet" (1859), i
hvars redaktion hon kvarstod under de första nio åren.
(Rid.)
Olivehult, gods i Kristbergs socken, Östergötlands
län, med manbyggnaden belägen vid sjön Stråken. 12
mtl, tax. till 564,000 kr., samt ångsåg och tegelbruk,
tax. till 4,000 kr. (1912). Gården hette urspr. Hult,
men fick namnet 0. af öfversten Hans Oliveblad,
som köpt den 1642. Genom gifte kom den till släkten
Skytte och 1785 genom köp till riks-geografen
G. Fr. Linnerhjelm, ärfdes af sonen kammarherre
P. G. Linnerhjelm (d. 1875) och tillhör nu (1914)
hans systers dotterdotter, fru Constance Holmstedt.
Wbg.
Oliverna Martins [martl’j], Joaquim Pedro de,
portugisisk författare, f. 30 april 1845 i Lissabon,
d. där 22 aug. 1894, var 1870-74 direktör för S:ta
Eufemiagrufvorna i spanska prov. Cördoba, återvände
1874 till Portugal, var 1874-87 direktör för en
järnväg och blef 1884 direktör för industri- och
handelsmuseet i Oporto. Han blef 1885 parlamentsmedlem
och tidningsutgifvare i Lissabon samt 1889 chef
för tobaksregien. Dec. 1891-mars 1892 var han
finansminister. 0. hade under denna växlande
bana äfven fått tid öfrig för grundliga studier,
särskildt på historiens, nationalekonomiens och
litteraturhistoriens områden. Bland hans många i
liflig och praktfull stil affattade historiska arbeten
må nämnas Historia da civilisacäo iberica (1879; 3:e
uppl. 1896), Historia de Portugal (2 bd, 1879; 4:e
uppl. 1894) och Os f hos de D. Joäo I (1891). 0. skref
äfven en entusiastisk studie öfver Camoes, Os
Lusiadas: ensaio sobre Camöes (1872; omarbetad under
ändrad titel 1891) samt de populärvetenskapliga
arbetena Elementos de anthropologia (1880) och
Systema dos mythos reli-giosos (1882). Jfr M. Barreto,
"0. Martins, estudo di psycologia" (2 uppl. 1892),
och Anthero de Quental, "0. Martins" (1894).
V. S-g.
Olivekrans, Johan Pauli n, statsman, f. l aug. 1633 i
Strängnäs, d. 10 jan. 1707 i Stockholm, var son till
Strängnäsbiskopen, sedermera ärkebiskopen Laurentius
Paulinus Gothus. Efter af slutade studier vid Uppsala
universitet blef 0. 1654 aktuarie i kansliet och
s. å. adlad, hvarvid han antog namnet 0. (han hette
förut Paulin). 1656 beordrades han att tjänstgöra hos
Karl X Gustaf, som då stod med sin armé i Preussen,
och åtföljde konungen på dennes krigståg till Polen
och Danmark. 1658 åtföljde han de svenske ministrarna
Bielke och Biörenklou som legationssekreterare till
Frankfurt (där han 1659 gifte sig med Biörenklous
dotter Brita), blef 1661 envoyé vid holsteinska hof-
vet, 1662 revisionssekreterare, 1665 statssekreterare
och 1674 kansliråd samt förordnades s. å. att
förestå hof kanslersämbetet, hvilken befattning han
innehade till 1680. Han var personlig fiende till
Johan Gyllenstierna och flera bland dennes närmaste
vänner. 0. sändes 1676 jämte Bengt Oxenstierna som
ambassadör till kongressen i Nijmegen. 1680 utnämndes
han till ståthållare i Reval, men vägrade mottaga
denna plats och stannade hemma vid riksdagen,
där han icke var utan inflytande, 1681 insattes
han i Likvidations-kommissionen och blef s. å. af
drottning Kristina, hos hvilken han stod i stor
ynnest, utnämnd till generalintendent och guvernör
öfver hennes underhållsländer samt 1682 till lagman
öfver Gottland och drottning Kristinas råd. I den
yttre politiken sällade han sig till Frankrikes vänner
och mottog af denna makt 1694 en vängåfva af 4,000
riksdaler. Mycket erfaren både i hofstämplingar och
statssaker, var han i båda delarna mycket anlitad
som rådgifvare och som ledare af sådana personer, som
väl hade lust och böjelse för intriger, men saknade
förmåga att själfva uppgöra några planer. Hans
intelligens var mycket stor, och som diplomat var
han smidig. Om hans karaktär äro omdömena mindre
fördelaktiga; Karl XI kallade honom "en slipprig
och hal man". 0. var en lärd man och lycklig latinsk
skald. - G. Schauman ("En hypotes om författareskapet
till ’Les anecdotes de Suéde"’, i "Hist. tidskr." 1902
och i "Kulturhistoriska uppsatser", 1912) och 0. Palme
("Bidrag till frågan om ’Les anecdotes de Suéde’
och dess författare", i "Hist. studier, tillägnade
Harald Hjärne", 1908) tillskrifva honom på goda
grunder författarskapet till den bekanta skriften
"Anecdotes de Suéde" (se d. o.). A-B- R-*
Oiivenza [ålive’ntha], stad i spanska prov. Bada
joz (Estremadura), förr gränsfästning mot Portugal,
23 km. s. om Badajoz. 9,066 inv. (1900). Odling af
vin, frukt och hampa. 0. afträddes af Portugal till
Spanien 1801. (J- F. N.)
Olivet [ålivä], Pierre Joseph Thou-1 i e r d’,
fransk grammatiker, f. 1682, d 1768, tillhörde till
1713 jesuitorden och gjorde sig bemärkt genom några
öfversätt-ningar af klassiska författare samt valdes
1723 till led. af Franska akad. Han återgäldade denna
utmärkelse med en Histoire de l’Aca-démie francaise
(1729), eg. en fortsättning (åren 1652-1700) af
Pellissons berättelse om det lärda samfundet. Mycket
arbete nedlade han på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
