Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omnipotens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
Omsk
708
(R. F. § 110), men i dess opinionsnämnd (se
d. o.) förekommer kvalificerad majoritet. 1909
stadgades en majoritet af minst 2/s för
landstings, kyrko-och kommunalstämmas samt stads-
och kommunalfullmäktiges beslut i vissa frågor,
hufvudsakligen af ekonomisk natur (se Kommun och
Landsting), och kvalificerad majoritet fordras också
för en del beslut af kyrkomöte (se d. o., sp. 509). -
I primära kommunalförsamlingar kan i Sverige
frånvarande i allmänhet utöfva sin rösträtt genom
befullmäktigadt ombud, men där liksom i andra länder
kan detta ej ske inom representativa församlingar
(i engelska öfverhuset, som dock kan betraktas som
en primärförsamling, var det tillåtet till 1868). -
I en del riksförsamlingar anses de närvarande
ledamöterna skyldiga att deltaga i omröstningarna,
men så är ej fallet i svenska riksdagen, och för
denna är ej heller, såsom för åtskilliga utländska
riksförsamlingar, föreskrifvet, att ett visst antal
("quorum") skall vara närvarande, för att beslut och
omröstning skola få förekomma. Stundom lägges till
grund för beräkningen af såväl den enkla som den
kvalificerade majoriteten ej de afgifna rösterna,
utan det röstetal, som skulle uppstått, om alla de
röstberättigade deltagit i omröstningen, i hvilket
fall en minoritet (liksom vid quo-rum) blott genom
att afhålla sig från deltagande i denna kan hindra
ett positivt beslut (jfr O b-struktion 2).
Omröstning vid val företer vissa olikheter mot
omröstning om sakfrågor. Val af politiska församlingar
eller af elektorer till sådana sker vanligen genom
direkt folkomröstning. Val inom församlingar kan
stundom få försiggå genom acklamation om föreslagna
kandidater, men i allmänhet blott såvida ej formlig
omröstning med slutna sedlar begäres. Sådan kan
också vid val vara obligatorisk i församlingar, där
annars öppen omröstning är regel, och i den svenska
riksdagen och landstinget är detta alltid fallet. I
allmänhet är nu sluten omröstning föreskrifven vid
folkval af riksdagsmän och medlemmar i kommunala
församlingar. I Sverige får vid de förra ej fullmakt
användas, men däremot vid de senare. I en del länder
äro de röstberättigade vid straffpåföljd skyldiga att
deltaga i politiska val (se Röstplikt). Splittras
rösterna mellan flera än två kandidater, är enligt
några valordningar relativ majoritet tillräcklig,
d. v. s. den blir vald, som fått flera röster än
någon annan, äfven om de öfrige kandidaterna erhållit
tillsammans flera. Enligt andra valordningar fordras
åter för valets giltighet mer än hälften af rösterna,
s. k. absolut majoritet (= minst enkel). Uppnås då
en sådan ej vid första omröstningen, eger omval rum,
för hvars giltighet dock ej alltid kräfves absolut
majoritet (t. ex. i Sverige vid val till kyrkomöte
och af justitieombudsman). Vid val, som ej sker genom
kollegial omröstning, fäller alltid i händelse af
paria vota lottning utslaget. Om de särskilda regler,
som gälla för proportionella val, se d. o. Jfr i
öfrigt Klassval, Prästval och Val.
Gemensam 1. samfälld omröstning (votering] har till
uppgift att åstadkomma ett enhetligt beslut af flera
(två) beslutande församlingar. Antingen sammanträda
då församlingarna på ett rum och rösta som en enda
församling, eller ock
röstar hvar församling på sitt rum, men deras
ja-röster och nej-röster sammanräknas med hvarandra,
hvarpå den mening, som erhållit de flesta rösterna,
gäller som det gemensamma beslutet. Ett exempel
härpå enligt det förra alternativet ge de
österrikisk-ungerska delegationerna (se D e l
e g a-tion 2). På samma sätt voteras gemensamt
af den franska senaten och deputeradekammaren,
"nationalförsamlingen" (se d. o.), vid val af
president (utan diskussion) och (efter diskussion)
om författningsändringsförslag, som med absolut
majoritet framställts af båda kamrarna. I båda
fallen fordras absolut majoritet (åtminstone i
senare fallet ej blott af de voterande, utan af
nationalförsamlingens hela medlemsantal). Äfven
i åtskilliga andra länder med tvåkammarsystem ske
val på detta sätt, t. ex. i Schweiz (i Sverige åter
genom gemensamma valnämnder. Jfr R. 0. §§ 66, 67,
68, 70 och 71). I Australiska förbundsstaten och
Sydafrikanska unionen användes gemensam omröstning
(med gemensamt sammanträde och diskussion) som allmänt
medel att slita tvister mellan representationens
båda afdelningar och likaledes i Norge med
dess ofullständiga tvåkammarsystem (se Norge,
sp. 1406). I Sverige infördes i samma syfte redan
genom 1866 års riksdagsordning gemensam omröstning,
men endast för den händelse, att kamrarna fattat
olika beslut, som ej på förslag af vederbörande
utskott kunnat samman jämkas, ang. vissa i § 65
angifna frågor: (efter 1897) om statsutgifter,
bevillning, reglementariska föreskrifter för
riksbanken, dess inkomster och utgifter.eller om
ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken eller
om Riksgäldskontorets styrelse och förvaltning,
inkomster och utgifter - i hufvudsak samma ärenden,
som förut vid vissa meningsskiljaktigheter mellan
de fyra riksstånden afgjordes genom votering i
förstärkt stats-, bevillnings- 1. bankoutskott (se
Utskott). Alla andra frågor förfalla, när enighet om
dem ej uppnås mellan kamrarna. Vid den gemensamma
omröstningen i Sverige rösta bägge kamrarna utan
föregående diskussion hvar för sig, enligt af det
vederbörande utskottet uppsatt voteringsproposition,
om de olika beslut, hvari hvardera förut stannat,
och den mening, som därvid erhåller de flesta
ledamöters af båda kamrarna sammanräknade röster,
gäller som riksdagens beslut. För att en fråga
ej skall behöfva förfalla, genom att därvid enkel
majoritet ej uppnås, användes den förseglade sedeln
(se ofvan), som aflägges i andra kammaren. Genom
denna anordning har i Sverige, med bevarande i
hufvudsak af tvåkammarsystemet, sådana konflikter
undgåtts, hvartill detta system i åtskilliga andra
länder gett upphof med afseende på de en ovillkorlig
lösning fordrande budgetsfrågorna. Svårighet har
endast uppstått, när kamrarna haft olika mening om,
huruvida en fråga bör enligt § 65 få göras till
föremål för gemensam omröstning. Den kammare, som
anser, att så ej är fallet, kan då hindra en sådan
genom att förkasta voteringspropositionen. Jfr
R. Törnebladh, "Anteckningar om praxis vid
gemensamma voteringar inom riksdagens kamrar"
(i "Statsvetenskaplig tidskr." 1898-1900).
S. B.
Omsk, hufvudstad (sedan 1839) i generalguv. Stäpperna
samt i prov. Akmolinsk i ryska Sibirien, ligger på
högra stranden af Irtysj vid dess förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
