- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
709-710

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omnipotens ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med Om och vid en grenbana från den 3,5 km.
aflägsna Sibiriska järnvägen. 54° 59’ n. br. 91,200
inv. (1910; enl. Stirne, "Sibirien", 150,000 inv.,
inberäknadt befolkningen vid hufvudlinjens station),
mest ryssar. Staden består af fästningen (ett
gammalt jordverk utan någon betydelse) på högra
stranden af Om och sex förstäder samt ligger på en
trädlös stäpp, som dock är fruktbar och har
välmående inbyggare. O. har 1 katedral och 13
andra ryska kyrkor, 1 katolsk och 1 evangelisk kyrka,
1 moské, teknisk skola, lärarseminarium, goss- och
flickgymnasium, kadettskola, kirgisskola, tre bibliotek
och etnografiskt museum, hvilket tillhör
västsibiriska afdelningen af ryska geograf. sällskapet.
Dess industri (tillverkning af ljus, läder m. m.) är
obetydlig. Däremot är dess handel mycket stor.
Därtill har bidragit dess läge, där sibiriska järnvägen
skär den segelbara Irtysj, hvarjämte det är
utgångspunkt för nya sibirisk–uralska banan
Omsk–Tiumenj. Härigenom har det blifvit centralpunkt
för hela västra Sibiriens handel och trafik samt
torde inom kort vara Sibiriens största stad (om det
ej redan är det). Särskildt stor är exporten af
kött och köttvaror, som 1911 hade ett värde af 36
mill. rubel. Dessutom exporteras mycket smör och
i goda år spannmål. J. F. N.

Omskrifning, gramm., är en i svenska språkläror
ofta använd term, hvarmed flera slags uttryck för
grammatiska kategorier betecknats. Framför allt
höra hit sammanställningar af verbformer.
Omskrifning eger sålunda ofta rum, då passivum
skall uttryckas (frukten blir skadad, han vardt
slagen
), i st. f. intensiv (han går och går), iterativ
(han brukar komma för sent), futurum (jag skall
sluta
), konjunktiv (han skulle göra det, om...),
imperativ (låt oss gå!), perfektum (han har
stupat
), durativ (han blef sittande) o. s. v. I vissa
fall eger man böjningsformer som speciella uttryck
för samma kategorier, ehuru betydelserna af
böjningsform och omskrifning vanligen icke fullt
sammanfalla. – Omskrifning nyttjas äfven i stilistisk
mening, då man byter ut ett s. k. egentligt uttryck
mot ett figurligt. R-n B.

Omskrifven figur, mat. En månghörning eller
mångplaning säges vara omskrifven omkring en
kroklinje eller buktig yta, om alla figurens sidor
eller plan tangera kroklinjen eller ytan. En
kroklinje eller buktig yta säges vara omskrifven
omkring en månghörning eller mångplaning, om den
senares alla hörn äro belägna på den förra. Någon
gång säger man äfven en månghörning vara
omskrifven kring en annan månghörning, om den
förras sidor gå genom den senares hörn. En figur,
som skall kunna omskrifvas, är i allmänhet
underkastad vissa villkor med afseende på formen.
Undersökningen af omskrifna figurers egenskaper samt
sättet och möjligheten att verkställa omskrifning äro
af intresse egentligen i fråga om de koniska sektionerna,
särskildt cirkeln. Så gäller t. ex. för en
sexhörning, som är omskrifven omkring en konisk
sektion, att de tre diagonalerna, som sammanbinda
motstående hörn, gå genom en och samma punkt
(det s. k. Brianchons teorem). Och för att en
cirkel skall kunna omskrifvas omkring en gifven
fyrhörning fordras, att fyrhörningens två motstående
vinklar äro tillsammans lika med två räta. (I. F.)

Omskådning. Se Gesäll, sp. 1078.

Omskärelse (lat. circumcisio, hebr. mula’h)
kallas den hos judarna, egypterna samt flera andra
asiatiska och afrikanska folk (såsom de gamle
fenicerna, edomiterna, moabiterna och de nuvarande
araberna, turkarna, etioperna, abyssinerna,
kopterna, negrerna, kaffrerna, invånarna på Fidjiöarna
m. fl. öar i Söderhafvet samt i Australien och
de muhammedanske perserna m. fl.) brukliga
kirurgiska operationen att bortskära den s. k.
förhuden på den manliga könslemmen. Sannolikast
torde vara, att detta bruk har sina äldsta anor i
Egypten, hvarifrån det sedan småningom vann
insteg i närgränsande länder och från dessa spriddes
vidare, en förklaring, som dock ej kan gälla sådana
folk, som måste anses ha stått utanför den
allmänna samfärdseln (såsom flera indianstammar).
Antagligen ha judarna fått detta bruk mycket
tidigt från egypterna, hos hvilka det var
påbjudet inom präst- och krigarkasten. Redan de
judiske stamfäderna, "patriarkerna", hade ju
förbindelser med detta folk. Abraham berättas
i 1 Mos. 17 ha vid 99 års ålder omskurit sig
själf "och allt mankön, som var i hans hus".
Som detta bruk uppkom, innan man kände och
använde andra knifvar än stenknifvar, bibehölls
länge seden att vid omskärelsen använda sådana
redskap, äfven sedan man lärt sig använda
metaller. Urspr. utfördes handlingen af familjefadern,
senare af prästen eller läkaren. Hos de
nuvarande judarna utföres den i synagogan under
vissa ceremonier af en särskild funktionär, den
s. k. mohe’l, "omskäraren". Om brukets betydelse
äro meningarna delade. Dess härledning på ett
eller annat sätt från en gammal falloskult eller
dess hänsyftning på något gammalt bruk att utföra
kastration till gudarnas ära kan ej anses för
allmängiltiga förklaringar. Troligen kommer man
längst med att stanna vid sanitära orsaker, hvarvid
man dock måste komma ihåg, att bruk, som
haft sådana grunder, ofta gjorts till religionsbruk
och fått en plats i de religiösa systemen. Detta
torde dock ej vara fallet med omskärelsen öfverallt,
där den brukas. Religiös betydelse har den
troligen ej hos alla folk, och där den har det,
har den det i mer eller mindre grad. Hos
muhammedanerna t. ex. är den visserligen gängse,
ty Muhammed själf var som arab omskuren, och
araberna ha detta bruk som afkomlingar af
Abrahams son med Hagar, Ismael; men Muhammed
synes vid omskärelsen icke egentligen ha fäst någon
religiös betydelse. En sådan betydelse träder
däremot i förgrunden vid den judiska omskärelsen.
Den är ett tecken på israelitens kropp till
förbundet mellan honom och Jehovah, utan hvilket
ingen kan tillhöra förbundsfolket. Af Jehovah fick
detta bruk icke blott religiös sanktion, utan en
h. o. h. religiös betydelse. Främlingen, som vill
deltaga i påskmåltiden, måste därför enligt lagen
låta omskära sig, något, som i en senare tid enligt
fädernas stadgar äfven de s. k rättfärdighetsproselyterna
måste underkasta sig. Den gammaltestamentliga
betydelsen af den smärtsamma operationen,
vid hvilken blod utgöts, sammanhänger utan tvifvel
med den åskådning af det fysiska lifvet, som fått
sitt uttryck i psalmistens ord: "Se, i synd är jag
född, och i synd har min moder aflat mig" (Ps.
51: 7). – Det judiska gossebarnet skall enl. lagen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free