Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opera buffa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
747
Operkel-Ophiopogon
748
och den lägsta temperaturen icke alltid inträffar vid
nämnda tider på dygnet, hvaraf man är berättigad till
den slutsats, att temperaturen förutom sin periodiska
förändring är underkastad äfven en annan af mera
tillfällig natur. Storleken af denna senare, den
s. k. operiodiska dagliga variationen, erhåller man
genom att taga skillnaden mellan den högsta och den
lägsta temperatur, som egt rum under loppet af dygnet,
på hvilka tider dessa temperaturer än må ha inträffat,
och dess storlek i medeltal för månaden genom att taga
medeltalet af alla maximitemperaturer för månadens
särskilda dagar och därifrån draga medeltalet af samma
dagars minimitempera-turer. Det är tydligt, att dessa
de särskilda dygnens högsta och lägsta temperaturer
ej kunna erhållas annat än med kontinuerligt
registrerande termometrar eller med särskilda
instrument, som direkt ange dygnets högsta och lägsta
värmegrad, s. k. maximi- och minimitermometrar. Den
operiodiska dagliga förändringen i lufttemperaturen
är alltid större än den periodiska och utgör en lika
viktig klimatisk faktor som denna senare. Äfven
lufttryckets operiodiska variation är af mycket
stor meteorologisk betydelse, ty dess af barometern
an-gifna förlopp visar de s. k. barometriska stig-
och fallområdenas förändringar och förflyttningar
öfver jordklotets yta, hvilka stå i nära samband
och växelverkan med barometermaxima eller
anticyklo-ner och barometerminima eller cykloner
samt sålunda i allmänna drag bestämma väderlekens
växlingar. Ifrågavarande operiodiska variation
åskåd-liggöres på de synoptiska väderlekskartorna
af isallobarer (se d. o. och Ekholm, N.). Litt.:
N. Ekholm, "Das wetter auf der Nordsee während der
ersten half te von Juni 1911" (i "Publications
de circonstance N:o 64 du Conseil permanent
international pour 1’exploration de la mer", 1913).
H. R- (N. E-m.)
Ope;rkel (lat. ope’rculum, lock) kallas vanligen
den egendomliga bildning hos några paleozoiska
koraller, som iakttogs först hos Calceola (se
d. o.) och sedan af G. Lindström påvisades hos
flera andra släkten (Rhizophyllum, Goniophyllum
m. fl.), s k. operkelbärande koraller. Operk-let
1. locket består af ett eller flera stycken och
täcker polypariets mynning. Det synes ej ega någon
fullständig motsvarighet hos nu lefvande koraller.
B. L-n.*
Operme^t (af lat. auripigmefntum). Se A r s e-n i k,
sp. 85.
Opersonlig, gramm., är en term, som användes om vissa
språkliga företeelser: opersonligt verb (lat. verbum
impersonale), opersonlig sats, opersonligt uttryck
o. s. v. Med opersonligt verb menas ett sådant
verb, som kan ha blott ett obestämdt (därmed också
opersonligt) grammatiskt subjekt, detta på grund af
verbets egenbetydelse att uttrycka, att någonting
(vanligen i naturen) sker, försiggår, utan att därmed
utsäges, att ett subjekt för skeendet förefinns. Man
kallar sådana satser också subjektslösa satser. Om
man ovillkorligen från logisk synpunkt vill finna ett
subjekt, så kan det sägas, att själfva situationen är
subjektet. I fall som sv. det regnar, snöar, blixtrar,
åskar, haglar, brinner o. s. v., ty. es regnet,
eng. it rains, fr. il pleut har det grammatiska
subjektet det, es,
it, il först sent tillsatts, och urspr, lödo
uttrycken t. ex. sanskr. varsati, det regnar,
grek. hyei, det regnar, lat. pluit, got. rignei^,
fnisl, rignir o. s. v. Man kan visserligen säga,
att i dylika subjektslösa satser det är själfva
situationen, skeendet, som är subjekt. Men i grunden
torde bruket af 3 sing. i de indoeuropeiska språken,
följaktligen i det indoeuropeiska urspråket, utan
hvarje tillstymmelse till subjektsuttryck hänvisa på
möjligheten att förklara de opersonliga uttrycken
(subjektslösa satserna) som interjektionsartade
situationsuttryck som "eld!" = "det
brinner!" eventuellt med ett demonstrativt element i
åtbörd eller uttryck (t. ex. se! o. d.). Hvad som i de
indoeuropeiska språken är uttryck för "det regnar"
var kanske verbalsubstantiv med samma innebörd,
som då man deiktiskt eller emfatiskt ropar "regn!",
"eld!" o. s. v. Alltså var indoeur. pleveti, som gaf
lat. pluit, eg. ett subst. med bet. "regn!" Bland
litteratur öfver den mycket omskrifna frågan om
s. k. subjektslösa (opersonliga) satser må nämnas
Miklosich, "Subjektlose sätze" (2:a uppl. 1883),
Erdmann, "Logik", bd I (2 uppl.), Wundt,
"Völ-kerpsychologie. Die sprache" 2 (1904), Paul,
"Prinzipien der sprachgeschichte" (4:e uppl. 1909),
(Brugmann och) Delbruck, "Grundriss der vergleichenden
syntax der indogermanischen spra-chen" III (1900),
Brugmann, "Kleine vergleichen-de grammatik" (1904),
Siebs, "Die sogenannten subjektlosen sätze" (i Kuhns
"Zeitschrift fur ver-gleichende sprachforschung",
bd 43, 1910), och G. Cederschiöld i "Om ordlekar"
(s. å.). K. F. J.
Opersonliga konton, hand. Se Konto.
Ophélia, astron., en af småplaneterna.
Ophi’dia (af grek. o’jis, orm), zool. Se O r-marna.
Ophioglossäceae, bot. Se Ophioglossales.
Ophioglossäles, bot., serie af Filicales, som
skiljer sig från öfriga ormbunkar därigenom,
att protalliet befinner sig under jorden, är
knöllikt och hvitaktigt och bär talrika insänkta
antheridier och arkegonier; protalliet har vanligen
mykorrhiza. Hvarje år framkommer oftast endast ett
blad. De fruktbärande bladen äro delade i en steril
och en sporbärande del. Den förra, "skifvan", utgör
den bakre, den senare, "axet", den främre delen
af stambladet. Sporgömmena äro stora, oskaftade,
2-radiga, klotrunda. Hit hör endast en familj,
Ophioglossacece, låsgräsfamiljen, i Sverige
representerad af släktena Botrychium, låsgräs,
som utgöres af lågväxta ormbunkar med l till flera
gånger pardelad skifva och pargrenigt, vipplikt ax,
samt Ophioglossum, ormtunga, som har äggrund-aflång,
helbräddad skifva och enkelt, långt skaftadt
ax. Arterna förekomma mindre allmänt på gräsmark.
O. T. S. (G. L-m.)
Ophioglossum, bot. Se Ophioglossales.
Ophiomorphös (af grek. ofjis} orm, och morjé,
gestalt). Se G n os ti ci sm, sp. 1371.
Ophiopogon Ker., bot., växtsläkte af fam. Lilia-cece,
underfam. Draccenoidece. De 4 arterna, som förekomma
från Japan till Himalaya, äro mångåriga örter med
gräslika blad och blå, violetta eller hvita blommor
i ax eller klasar. O. japonicus, som bildar täta,
ständigt gröna mattor, användes ofta till "gräsmattor"
och infattning af gångar i vinterträdgårdar. Af
O. Jaburan odlas ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
