- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
749-750

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opera buffa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

749

Ophisaurus-Opinion

750

som prydnadsväxt i kruka en form med randiga blad.
G. L-m.

Ophisaurus (O p h i o s a u r u s) s. Pseudopus,
zool., ödlesläkte, af samma familj (Anguidw)
som den vanliga ormslån, saknar liksom denna ben;
stundom uppträda förkrympta bakben. På hvardera
kroppssidan finnes ett längsveck; på gommen sitta
tänder. Hithörande arter lefva i sydöstra Europa,
Nord-Afrika, sydvästra Asien, Himalaya och Burma,
Nord-Amerika och Mexico. Bland de mest bekanta må
nämnas O. venträlis, glasslån, med tydlig öronöppning
och utan synliga bakre extremiteter; svansen är
omkring dubbelt så lång soin hufvud och bål; glasslån
är ofvan grönaktig med svarta och gula märken eller
brun-aktig med mörkbruna sidoband; längd omkr. 80
cm. Arten är hemma i östra Nord-Amerika på torra
ställen. - O. apus, pansarslån 1. scheltopusik,
har tydlig öronöppning och rudimentära bakben;
svansen är IVs gång så lång som hufvud och bål;
pansarslån är ofvan brun, undertill ljusare; längd
ända till l m. 10 cm. Den bebor sydöstra Europa,
sydvästra Asien och norra Afrika å buskbeklädda
ställen, där den kan dölja sig under nedfallna löf
och i sanden. Den kan ej klättra; dess rörelser
likna ormarnas, men äro på grund af djurets
oböjligare hudskikt mycket mindre graciös. Dess
förnämsta föda består af snäckor och möss; ej heller
andra lefvande varelser, som kunna öfverväldigas,
försmås. Djuret håller sig länge i fångenskap.
L-e.

Ophiöchus (Orm karlen), astron., en till större delen
på södra himmelshemisfären belägen stjärnbild, som
tills, med den därmed förbundna stjärnbilden Ormen
(se d. o.) på ömse sidor om ekvatorn sträcker sig
mellan 15 och 19 timmars rektascension och är belägen
s. om Herkules, n. om Skorpionen och Skytten, v. om
örnen och So-bieskis sköld samt ö. om Vågen, Jungfrun
och Bootes. 0. innehåller icke någon stjärna af första
storleken. Däremot innehåller den (frånräknadt Ormen)
2 stjärnor af 2:a och 7 af 3:e storleken. Dess för
blotta Ögat synliga stjärnor äro till antalet 85
(Heis räknade t. o. m. 115). 0. är särskildt rik på
dubbelstjärnor och stjärnhopar och har äfven uppvisat
några s. k. nya stjärnor, däribland den berömda
stjärnan af 1604, som i glans öfverträffade alla
stjärnor af l:a storleken (se Variabla stjärnor). -
Som latinsk benämning på 0. användes stundom
Serpentärius. E- J- (B-d.)

Ophiuridea, zool. Se Tagghudingar.

Ophiu’sidse, zool. Se Nattflyn.

Ophrydeae, bot. Se Orchidacese.

0’phrys L., bot., /arm., ett släkte af
fam. Orchi-dacece, som har blomkalkens blad utbredda,
de 3 yttre ofta gröna och de 2 öfre i inre kransen
smala samt det 3:e (läppen) riktadt snedt nedåt,
vanligen konvext, utan sporre, 3-klufvet. Af detta
släkte finnas, särskildt i Medelhafsländerna,
omkr. 30 arter. De utmärkas ofta genom egendomlig
form, teckning och färg på läppen, hvarigenom denna
vid hastigt påseende erinrar om någon insekt. Den
enda svenska arten är O. myiodes (0. muscifera), som
växer på fuktiga ställen och kallas flugblomster,
emedan läppen liknar en fluga. Det är en medelstor
ört med 2 hela, rundade stjälkknölar, några få,
aflånga blad och blommorna i ett smalt

glest ax. Andra, i mellersta och södra Europa
förekommande, arter ha blommor, som erinra om andra
insekter, t. ex. bin (O. apifera), humlor eller
bromsar (O. bombylifiora), spindlar (O. aranijera) o
s. v. Deras stamknölar lämna drogen salep (se d. o.).
O. T. S. (G. L-m.)

Ophtalmia a3gypti’aca, äldre latinskt namn på egyptisk
ö g o n i n f l a m m a t ion (se d. o.).

Opiänsyra. Se Hydrastis och Narkotin.

Opiat benämnes ett läkemedel, då det som huf-vudsaklig
beståndsdel innehåller opium, t. ex. bröstkakor med
opium, opiidroppar, Roséns bröstdroppar m. fl. Se
Opiumpreparat.

O pica, forntida namn på Italien.

Opie [åu’pi], John, engelsk målare, f. 1761 i byn S:t
Agnes vid Truro (Cornwall), d. 1807 som professor
vid konstakademien i London, introducerades af
sin välgörare Wolcott (skalden Peter Pindar, som
han dock under en senare brytning dem emellan lär
ha bistert satiriserat på en af sina taflor) i den
engelska hufvudstaden och presenterades för Reynolds
samt väckte betydligt uppseende redan vid sin första
utställning i London 1782 Efter sin hembygd kallades
han "the Cornish wonder". 0. målade mest historiska
scener, såsom Rizzios död, Lady Grey inför tidvard
VI m. fl., eller scener ur Shaksperes dramer äfvensom
illustrationer till bibeln och utförde dessutom mindre
stafflibilder, både genrestycken och landskap, och
många porträtt, af hvilka de manliga lyckades bäst
Han är representerad i Englands offentliga samlingar.
C. R. N.*

O’piker (grek. o’pikes, lat. ofpsci], ett italiskt
folk. Se Italiens fornsprå k, sp. 1066-68, och
Italiska folk.

O’pilo, zool. Se Myrbaggar.

Opimius, namn på en fornromersk släkt. Bekant är
Lucius 0., som 125 f. Kr. som pretor eröfrade
Fregellse och 121 som konsul var ledare för
adelspartiet i striden mot Cajus Gracchus. 0. lät
utdela vapen åt senatorerna och riddarna och
marscherade mot Aventinus, där Gracchus och hans
an-fyängare kraftigt försvarade sig. 0. satte ett
pris på sin motståndares hufvud, och Gracchus blef
dödad. Efter dennes död förföljde 0. hänsynslöst hans
anhängare och lät bygga ett tempel - åt Endräkten
(Concordia). Senare lät han såsom sändebud i Afrika
muta sig af Jugurtha och blef därför anklagad
och landsförvisad samt omkom i Dyrra-chium. Under
0:s konsulatsår blef vinskörden af den utmärktaste
beskaffenhet; de "opimiska vinerna" skattades mycket
högt. R. Tdh.*

Opinera (lat. opinäri), säga sin mening, sam-fälldt
uttala sig, af ge en opinionsyttring.

Opinion (lat. oplnio), mening, tanke, omdöme,
tänkesätt. "Opinionen", allmänna tänkesättet, den
offentliga meningen, folkmeningen.

J. Opie.

Efter ett själf porträtt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:57:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free