- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
753-754

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opinionsklubben ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

753

Opium

754

fullbordade lärda verket Dacia antiqua. Han nedskref
på fem dagar sin poetik Buch von der teut-schen
poeterey (1624; ny uppl. 1876), som under mer än
ett århundrade vördades som ofelbar auktoritet
på detta område. 1625 ombesörjde han en uppl. af
sina Teutsche poemata och utnämndes s. å. till
poeta lau-reatus af kejsar Ferdinand II, som han
uppvaktat med smicker. 1626-32 innehade O. en för
sin karaktär förnedrande anställning som sekreterare
hos borggrefven af Dohna, kejserlig kammarpresident i
Breslau och protestantismens bittra fiende. 0. adlades
1627 af kejsaren (till 0. von Boberfeld), invaldes
1629 i den vittra Palmorden och gjorde 1630 en resa
till Paris. 1633- 35 skötte han diplomatiska uppdrag
hos hertigarna af Liegnitz och Brieg; han deltog
bl. a. i Baners tåg till Böhmen 1634 och vann hans
fulla bevågenhet. 1633 vistades han en tid hos Axel
Oxenstierna i Frankfurt am Main. Genom inställsamhet
mot konung Vladislav IV af Polen ernådde 0. 1637 sitt
utnämnande till polsk historiograf, men arbetade i
Polen hemligt som svensk agent. Han bortrycktes af
pesten. - Af sina samtida och de närmast följande
generationerna firades 0. i öfversvin-neliga
ordalag. Som vers- och språkrensare har 0. sin
egentliga betydelse. I sin ofvannämnda poetik,
stödd hufvudsakligen på Horatius, Vida, Scaliger och
Ronsard, ifrar han bl. a. för den rena högtyskans bruk
i skaldekonsten, stränga studier för vitterleka-ren,
antikhärmning, rimmens renhet, alexandrinen som
ledande versform samt fast versbyggnad med regelmässig
växling af betonade och obetonade staf-velser. Genom
sistnämnda yrkande och sitt eget föredöme fastställde
0. den prosodi, som än i dag gäller. Han höjde den
inhemska diktningen i de lärdes och de franskt bildade
hofvens aktning. I korrekta och oftast smakfulla
visor, sonetter, epigram och andliga dikter (n:r 426
i sv. psalmboken är af 0.) efterbildade han Anakreon,
Propertius, Petrarca, nylatinska skalder, Ronsard,
holländaren Heinsius och psalmisterna. Själf klent
utrustad på känslans och fantasiens vägnar, var han
till sin allmänna hållning sedolärande. Visserligen
finnes det i åtskilliga af hans smådikter både
hjärtlighet och behag (t. ex. i Seg en der einjalt,
hvars svenska version med omkvädet "Hvar må följa
sitt egit sinn’; kär håller jag min herdarinn’ "
länge troddes vara ett originalpoem af Erik XIV),
men i de flesta har lärdomstyngden eller den nyktra
förståndigheten tagit öfverhand. Bäst bland hans
större alster är Trostgedicht in widerwärtigkeit des
krieges (skrifven 1621). Vidare märkas dikterna Zlatna
(1623) och Vielgut (1629), som prisa landtlifvet,
Vesuvius (1633), herderomanen Schäfferey von der
nimfen Hercinie (1630) samt operatexterna Daphne
(efter Rinuccini; den tidigaste tyska, 1627) och
Judith (1635). 0. öfversatte bl. a. Psaltaren,
Jere-mias klagovisor, Höga visan samt dramer af Sofo-

kles och Seneca, hvarjämte han f. f. g. utgaf den
forntyska dikten "Annolied" (1639). På den svenska
skaldekonsten hade 0. ett långvarigt inflytande. 0:s
Werke utgåfvos 1625, 1629, 1637 och 1641; ett urval
finnes i Kiirschners "Deutsche nationalli-teratur"
(bd 27). Se Borinski, "Die kunstlehre der
renaissance in 0:s Buch von der deutschen poeterei"
(1883), och arbeten af Fritsch (1884), Berghöffer
(1888), Beckherrn (s. å.) och Neuen-häuser (1904).
(R-n B.)

Opium (lat. o’pium, grek. o’pion, dim. af opo’s,
mjölksaft), farm., med., den intorkade mjölksaften
af vallmo, Papaver somniferum L. Opiumvallmon är
sannolikt ursprunglig i Persien och möjligen äfven
i de östra Medelhafstrakterna. Som prydnadsväxt är
vallmon utbredd öfver större delen af jorden. För
skörd af opium odlas den i stor skala i Mindre Asien,
Persien, Indien, Kina, där odlingarna nu afsiktligt
minskas, och Balkanhalfön (Bulgarien och Macedonien)
samt, i mindre omfång, äfven å spridda orter i
Egypten, Algeriet, Japan, Ryssland (Kaukasus),
Nord-Amerika, Mexico och Australien. Af den för
opiumberedning odlade vallmon finnas många varieteter,
som kunna sammanföras under två hufvudformer: a)
med hvita blommor och gulhvita frön i kapslar, som
icke öppna sig med porer eller hål under märkets
flikar, och b) med mörkt purpurfärgade kronblad och
blågrå eller svarta frön, som utsläppas ur kapslarna
genom hål under märkeflikarna. En mellanform har
röda blommor och gulaktiga frön. Hos nästan alla
afarterna ha kronbladen en mer eller mindre mörk
violett fläck vid basen. Fruktkapslarna, som
till formen kunna vara mycket olika, äro under
namn af ca’pita papāveris, "vallmohufvud", ännu
officinella i några farmakopéer, men sedan länge
tillbaka utmönstrade ur den svenska. Deras halt af
verksamma ämnen är mycket omväxlande; och verkan
af den på dessa vallmohufvud beredda s. k. syrupus
diacodii
är därför i hög grad osäker, stundom farlig,
om fruktkapslarnas morfinhalt varit för stor. Ur
de fullt mogna kapslarna är morfinet försvunnet,
likaså i regel ur de små frön, som användas till
framställning af fet olja, vallmofröolja. Hvitfröig
vallmo ger ymnigare, men mindre kraftig mjölksaft
än den blåfröiga. I juni–aug. blommar vallmon. Redan
några dagar efter kronbladens affallande ha kapslarna
uppnått sin fulla storlek. När deras färg börjar
blekna, är tiden inne för insamlandet af mjölksaften,
d. v. s. för opiumskörden. Dröjsmål vållar mindre
mängd och sämre vara. Opiumskörden tillgår i Mindre
Asien på följande sätt. Under eftermiddagens senare
timmar göres kring fruktkapslarna en på tvären
gående ristning eller skåra, som får genomtränga
endast den yttre kapselväggen, men måste lämna
den inre orörd, ty i annat fall förloras en del
af mjölksaften, som tränger in i kapselns inre,
hvarefter fröna icke mogna. Genom ristningen öppnas de
i kapselväggens längsriktning uti parenkymet löpande
mjölksaftkärlen, och deras hvitaktiga saft utkväller
samt bildar droppar å vallmohufvudets yta, stelnar
under natten och antar därunder brungul färg. Tidigt
följande morgon uppsamlas med en trubbig knif dessa
opiumdroppar och sammanknådas med hvarandra å vissnade
vallmoblad. Ibland göres en ny ristning om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:52 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free