- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
773-774

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opponent ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ops, rom. myt., den ymniga skördens gudinna (binamn
Consiva, en afledning af Consus, se d. o.),
senare sammanställd med grekernas Rhea och uppfattad
som maka till Saturnus (grek. Kronos). O. hade en
helgedom i Regia på Forum, senare också ett tempel
på Kapitolium. H. Sgn.

Opsci, lat. Se Opiker.

Opsigoni (af grek. opsigonos, senfödd), bot.,
utvecklingen på hösten af proventivknoppar,
d. v. s. sådana knoppar hos enåriga växtdelar,
som anläggas under sommaren och bort
utveckla sig tidigare. Den efterblomstring,
som härigenom uppkommer, kallas metanthesis.
G. L-m.

Opsoniner (af grek. opson, krydda), bakteriol.,
kallas i immunitetsläran vissa substanser i kroppen,
som, utan att döda sjukdomsalstrande bakterier, ha
sådan inverkan på dem, att leukocyterna (de hvita
blodkropparna) sedermera kunna med större lätthet
genom fagocytos upptaga dem. G. H.

Optant (af lat. optare, välja) kallas i folkrätten
den inbyggare i ett afträdt landområde, som enligt
eget val ("option") bibehållit sin medborgarrätt i
den stat, som han förut tillhörde, utan att dock
emigrera från sin hemort till denna. En sådan
rätt för inbyggarna att välja, hvilken stat de
ville räknas till, medgafs först i traktater från
midten af 1700-talet, och sedan freden i Paris
1814 har det varit regel vid alla landafträdelser
att medge en sådan, säkerligen med tyst förbehåll,
att vederbörande senare skulle utvandra till det
land, som han önskade tillhöra. (Jfr F. Stoerk,
"Option und plebiscit", 1879.) - Namnet optanter
har på senare tiden användts om de invånare i
Nord-Slesvig, som efter Wienfreden 1864 fingo rätt
att under loppet af 6 år välja bibehållandet af
sitt forna undersåtliga förhållande till Danmark,
utan att för den skull uppge sin fasta egendom i
Nord-Slesvig, och som i förtröstan på Pragfredens
löfte om landets återlämnande till Danmark i stor
mängd föredragit att räknas för danskar samt därigenom
undgått tysk militärtjänst, särskildt vid utbrottet af
kriget mot Frankrike 1870. Då kriget, oväntadt nog,
utföll gynnsamt för Tyskland och hoppet om en snar
folkomröstning slog fel, återvände största delen
af optanterna till Nord-Slesvig; och genom särskild
öfverenskommelse mellan Danmark och Preussen 1872
tillförsäkrades dem äfven oförhindrad vistelse, men
naturligtvis utan politiska rättigheter och med risk
att kunna utvisas liksom andra utlänningar. Efter 1883
naturaliserades efter hand en mängd optant-söner, som
tjänstgjort i tyska hären, och under grefve Caprivis
frisinnade styrelse som preussisk premiärminister 1890
och följande år upptogos omkr. 1,500 optanter jämte
hustrur och omyndiga barn, inalles 6,000-7,000 pers.,
administrativt som preussiska medborgare. Ännu 1898
beräknades optanterna i Nord-Slesvig till omkr. 4,000
pers. samt optantbarnen till 10,000-12,000, hvaraf
väl hälften kvinnor. Då nationalitetsstriden inemot
1900 tillspetsades, blef optanternas - ej
minst optantbarnens - rättsställning mycket otrygg,
så snart myndigheterna funno dem vara till
besvär ("lästig") eller ville angripa dem för att
därigenom politiskt hota deras släktingar
och vänner. Under öfverpresidenten Kollers stränga
regemente 1901 och följande år ej blott utvisades många
optanter, utan öfver 1,000 pers., som länge ansetts
för preussiska medborgare samt utöfvat
både valrätt och andra offentliga rättigheter,
stämplades som optanter och prisgåfvos därigenom
åt myndigheternas godtycke, allt i hopp att
genom dylika medel de danske nordslesvigarnas
politiska själfständighetskänsla skulle kunna
kufvas. Då detta emellertid misslyckades och de
preussiska myndigheternas framfart väckte stor
förargelse både i utlandet och själfva Tyskland,
öppnades underhandlingar med Danmark, och 11
jan. 1907 slöts en konvention, enligt hvilken
optanternas barn skulle kunna bli preussiska
undersåtar vid ansökan härom. Därefter fingo under
loppet af ett par år 4,000- 5,000 pers. preussisk
medborgarrätt, och därigenom var optantfrågan
faktiskt bragt ur världen. Af de ursprunglige
optanterna återstår naturligtvis blott en ringa
del; de yngste måste ju nu vara omkr. 65 år gamla.
E. Ebg.

Optatianus [-tsianus], Publius Porphyrius,
latinsk skald från 300-talet, var en mycket förnäm
man, stadsprefekt i Rom två gånger, 329 och 333. O. är
författare till en panegyrik på vers öfver Konstantin
den store samt af fem egendomliga epigrammatiska
dikter, åt hvilka han genom att förlänga eller
förkorta versraderna gett form af en orgel, ett altare
o. s. v. i samma stil som vissa nyare författare,
t. ex. Lucidor. J. O.

Optativ, gramm. Se Modus, sp. 790.

Optatus den helige, biskop af Mileve i Numidien,
efterlämnade ett af senare författare ofta citeradt
arbete, De schismate donatistarum adversus Parmenianum
i 6 (7) böcker. Kyrkofadern Hieronymus förlägger
bokens affattningstid till Valentinianus’ och Valens’
regering (364-375), och af O:s egna uppgifter synes
framgå, att den utgetts omkr. 368. Arbetet utgör
ett svar på en numera förlorad skrift af donatisten
Parmenianus (jfr Donatism, sp. 705) och
försvarar kyrkans ekumeniska enhet, med Petri stol och
dess innehafvare, påfven, som sammanhållande kraft;
däri häfdas äfven statens supremati öfver kyrkan. Om
O:s enskilda lif är oss intet bekant. Jfr Hauck,
"Realencyklopädie", 3:e uppl., bd 14, sid 413. J.C.

Optera (lat. optare), välja, genom val besluta
sig för; folkr., efter eget val ansluta sig till
(bibehålla sitt medborgarskap i) den fädernestat,
som afträdt ens land till en segrande stat (se
Optant och jfr Optionsrätt).

Opticus, anat. Se Hjärnnerver 2.

Optik (af grek. optike, näml. theoria, läran
om seendet), Ljuslära, fys., den gren af
fysiken, som behandlar lagarna för ljuset, dess
uppkomst, fortplantning och olika företeelser, af
hvilka de viktigaste äro upptagna under artiklarna
Dubbelbrytning, Färg, Lins, Ljus, Polarisation,
Spegel, Spektrum m. fl. - Forntidens lärde föreställde
sig ljuset utgå från ögat och träffa de sedda
föremålen, en uppfattning, som bibehöll sig långt
in i medeltiden. Man studerade dessa "ögonstrålars"
gång genom luften och deras reflexion mot speglande
ytor. Och stödjande sig på de redan då kända lagarna
för ljusets fortplantning, nämligen att densamma sker
i en rät linje, så länge den icke störes af något
hinder, att vid ljusets spegling mot en blank yta
reflexionsvinkeln är lika med infallsvinkeln och att
den infallande och reflekterade strålen ligga i ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:30 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free