Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Optiker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beteckna ett skrymtaktigt eller tanklöst
utförande af gudaktighetsöfningar.
J. E.
Opus postumum, lat., sing. af opera postuma (se
Opera, sp. 738).
Opus supererogationis 1. supererogatorium, lat.,
sing. af opera supererogationis (se Opera, sp. 738).
Opzoomer [å’psåmer], Cornells Willem, holländsk
filosof, f. 1821 i Rotterdam, d. 1892 i Oosterbeek,
var professor i Utrecht från 1846. Först påverkad
af Krause, öfvergick O. till en mera empirisk
åsikt, som närmade honom till positivismen. Han
afhåller sig från all metafysisk spekulation och
söker ställa sitt tänkande i det praktiska lifvets
tjänst, tillämpande äfven inom filosofien de
naturvetenskapliga metoderna. Emellertid erkänner
han äfven skönhetskänslan samt de sedliga och
religiösa känslorna som kunskapskällor. Hans
handbok i logik, Weg der wetenschap (1851),
omarbetades fullständigt i uppl. 1863 och 1867. Hans
samlade mindre skrifter utkommo 1886-87 i 3 bd
under titeln Losse bladen. 0. anses vara Hollands
främste filosof i nutiden och hade många lärjungar,
bl. a. B. H. C. K. van der Wyck, som om O. skrifvit
en uppsats i "Zeitschrift fiir philosophie und
philosophische kritik" (1895). - O:s dotter Adéle
Sophia Cornelia, f. 1857, gift von Antel, har
verkat som författarinna bl. a. under pseudonymen
A. S. C. Wallis. Hon har till holländska
öfversatt en del skaldestycken af Tegnér och Runeberg.
S-e.
Or, zool. Se Spindeldjur.
Or., amerikansk förkortning för staten Oregon. Jfr
On.
Ora et labora, lat., bed och arbeta!
Orakel (lat. oraculum, af orare, tala, således eg. en
plats, där det talas, d. v. s. där gudomen låter
sin röst förnimmas; grek. manteion 1. chesterion]
kallades inom den klassiska forntiden dels vissa
tempel och heliga platser, där man under iakttagande
af vissa former kunde erhålla uppenbarelse om
gudarnas vilja eller andra för mänsklig uppfattning
förborgade ting, dels äfven de därifrån utgående
gudasvaren. Dessa förmedlades i allmänhet genom de
vid orakeltemplen anställde prästerna, men sättet
för deras vinnande var ganska olika. I många fall
skedde detta genom sakkunnig tydning af vissa yttre
tecken, t. ex. i Dodona (se d. o.) genom aktgifvande
på vissa källors sorl, trädens susande i den heliga
lunden eller på deras grenar upphängda kopparbäckens
klingande, eller ock gaf sig gudarnas mening till
känna genom beskaffenheten af offerdjurens inälfvor
eller andra under offerhandlingen förekommande
tecken. Af detta slag var Zeusoraklet i Olympia. I
andra fall berodde orakelsvaret af direkt inspiration
hos någon mänsklig individ. Detta torde i allmänhet
ha sammanhängt med lokala förhållanden, i det att
vissa källors vatten eller ur jorden uppstigande
dunster voro egnade att framkalla ett extatiskt
tillstånd. Till denna klass hörde i främsta rummet
det berömda Apollonoraklet i Delfi (se d. o.) äfvensom
åtskilliga andra orakel, t. ex. Abai i Fokis, Hysiai
i Beotien, Argos, Aidepsos på Eubea och den Klariske
Apollons orakel vid Kolofon i Mindre Asien. Af lägre
rang voro de s. k. "döds"- och
"drömoraklen" (nekromanteia, nekyomanteia,
psychopompeia), vid hvilka man medelst offer och
besvärjelser framkallade de aflidnes vålnader för att
af dem erhålla önskade upplysningar, ofta i form af
drömmar, sedan man efter fullbordadt offer inslumrat
på det slaktade offerdjurets hud. Till denna klass
hörde "Trofonios håla" vid Lebadeia i Beotien (se
Agamedes). Sådana orakel, ofta helgade åt någon
bland forntidens visa siare (Amfiaraos, Amfilochos,
Kalchas, Teiresias m. fl.), funnos vid Oropos i
Beotien, Garganos i Apulien m. fl. st. Några urgamla
orakel funnos äfven i Egypten, där i synnerhet det i
Libyska öknen belägna Zeus-(Juppiter-) Ammonsoraklet
tillvunnit sig stor berömmelse. Hos romarna var det
vid bestämda helgedomar bundna orakelväsendet mindre
utveckladt än hos grekerna, hvaremot romarna redan
tidigt begagnade sig dels af de grekiska oraklen,
dels af Juppiter Ammons orakel. De viktigaste romerska
eller italiska oraklen voro lottningsoraklen (sortes)
i Cære och Præneste, där gudasvaren erhöllos
medelst lottdragning med små stafvar, på hvilka
vissa tecken voro inskurna, samt Sibyllaoraklen i
Cumæ och Tibur (se Sibylla). En viktig roll spelade
de af särskilda prästkollegier (augures, haruspices)
ombesörjda, men icke vid några bestämda orter fästa,
teckentydningarna (se Mantik). Oraklen åtnjöto, i
synnerhet under äldre tider, det största anseende,
rådfrågades vid alla maktpåliggande tillfällen och
ha utöfvat stort inflytande på så väl staternas
som individernas lif. Troligt är äfven, att de
under ledning af ett insiktsfullt prästerskap och i
förbindelse med nationens ädlaste och visaste män
mången gång gagnat genom välbetänkta råd, om än
orakelsvaren, med hänsyn till den alltid i någon
mån ovissa utgången, af lätt begripliga skäl måste
inklädas i det dunkla och tvetydiga språk, för hvilket
de blifvit ökända. De voro f. ö. oupplösligt förbundna
med den gamla gudatron. Med dennas förfall råkade
oraklen i misskredit, hvartill äfven orakelprästernas
egennytta och besticklighet bidrogo. Genom ett påbud
af kejsar Theodosius den store (d. 395) upphäfdes de
hedniska orakeltemplen. Inrättningar, mer eller mindre
liknande de ofvan beskrifna oraklen, funnos hos de
flesta forntida folk. Litt.: Hendess, "Oracula græca"
(1877), Bouché-Leclercq, "Histoire de la divination
dans l’antiquité" (1879-81). - I de moderna språken
har ordet orakel fått den skämtsamma betydelsen
af en person, som anses så vis och klok, att man
blindt kan lita på hans råd eller upplysningar,
liksom "orakellik" och "orakelmässig" ofta betyda
gåtfull, dunkel, tvetydig. A. M. A.
Oral (af lat. os, gen. oris, mun),
som hör till eller frambringas med
munnen; muntlig. - Orala språkljud kallas sådana
språkljud, för hvilkas bildning talströmmen passerar
endast genom munnen, till skillnad från nasala
och naso-orala språkljud, som gå antingen endast genom
näsan (t ex. m, n) eller genom både mun och näsa
(t. ex. nasalvokalerna). Till de orala språkljudens
grupp höra de flesta af våra vanliga språkljud:
p, s, t, d, k, g, j, s, l, r och de svenska volerna. -
Uttrycket oral har äfven blifvit användt i samma
betydelse som apikal eller koronal om sådana
språkljud, som bildas med tillhjälp af tun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
